Det är dags igen för en statusuppdatering av trädgården. Den senaste jag gjorde är från 2010, och det är mycket som har förändrats. Så häng med!

Vid infarten har vi nu satt upp högre staket och en grind, vilket tydligen inte hindrade rådjuren från att komma in och käka upp alla bladen på ett av det nya äppelträdets grenar. Vi får dock gå runt för att gå till brevlådan för grinden går bara inte att öppna ibland.

Vid infarten har vi lavendel till höger när man går in och till vänster har vi funkia. Jag har grävt upp en hel planta i sommar för att plantera vid tujorna, men det kan man inte se.

Ja, staketet förresten. Vi satte ju dit några spaljéer för att få lite mer insynsskydd. Vid den närmast ingången planterade jag kaprifol, i en förhoppning om att blommorna ska dofta gott när man kommer hem till oss. Vid nästa spaljé har vi planterat en klematis. Vid den stora spaljén på hörnan har vi satt rådhusvin, men det var tydligen inte så snabbväxande.

Jag passade på att ta en bild från gatan. Kan ni se vårt hus bredvid grannens nya hus? Så här kommer det att se ut för all framtid, och kommer vara ett monument över hur det blir när storleken betyder allt.

Tillbaka in i trädgården igen.

I år har vi tagit hem våra stora krukor från landet. Vi brukade ha dem vid infarten till vår väg, och fylla dem med pelargoner. Dock blev dessa alltid uppätna av rådjuren, men det berodde nog på att grannarna som bodde där då, alltid matade rådjuren. När de sedan flyttade så har vi inte fått något uppätet alls. Men nu åkte krukorna hem och jag har fyllt dem med olika saker som jag trodde skulle passa fint tillsammans.

Bakom all lavendel växer buskarna på. Vi har planterat en massa olika saker och sagt att vi får flytta på det när det blir för trångt. I år köpte jag en ny hortensia, för den gamla hade legat nertryckt under snö hela vintern (visserligen under säckväv, men det hjälpte föga). En syrenbuddleja dog också och jag har köpt en ny. Trollhasseln växer mycket fortare än jag trodde var möjligt. Grannen på Terriergränd hade en och den var över 30 år och inte särskilt stor. Vi får se hur mycket plats den tar.

På landet har vi bara rosa och röda pioner så hem köpte vi en vit. Och den är helt fantastiskt att titta på!

Eftersom vi hela förra sommaren slog skallen in amplarna som hängde i haciendan så bestämde jag mig för att inte sätta upp dem i år. Istället satte jag ner mina begoniaknölar i amplarna på framsidan. De växer så det knakar. Jag hoppas att alla vet om att man inte ska kasta sina begoniaknölar, utan ta hand om dem under vintern, och så kommer de år efter år, helt magiskt!

Jag hade nästan tänkt gräva upp min trädgårdsprakttry, för den har sett så risig ut. Jag såg den första gången när jag hälsade på min arbetskompis i hennes kolonistuga. Där hade alla stora fina buskar med den fantastiska röd-rosa färgen. Jag köpte en buske men jag har bara klippt och klippt allt som spretat hit och dit. Men i år blev den verkligen fin. Det är nästan så att den har tryckt ut det andra som fanns i rabatten. Nu måste jag bestämma vad som ska få vara kvar. Blir det den här?

Det enda vi lyckades spara (förutom avenboken som vi grävde upp) när man gjorde om muren som grannen sprängde sönder, var en liten söndertrampad rosentry. Den satte vi ner vid gräsmattskanten och efter två år så har den etablerat sig så mycket att den börjat blomma. Här är de första blommorna.

Kolkwitzia är en fantastisk buske som kan bli hur stor som helst och är helt översållad med rosa blommor som en sky. Vi hade bestämt oss för att ha en jättebuske precis vid ingången, men den ville inte alls stå där. Så vi hittade en plats i hörnan för den. Men den är spretig och ful och vill inte bli så där fluffig och fin som alla andras. Kanske ska man ge den mer tid, och framför allt klippa ner forsythian som växer precis bredvid.

För att hänga upp den här hängmattan så måste man vara minst ingenjör! Jag vet inte hur många timmar jag har lagt för att försöka förstå de där krokarna som kom med och hur jag ska trä i snöret så att krokarna låser sig i varandra. Varje gång man sätter sig i den så glider den tills man sitter på marken. Nu har vi knutit fast krokar som man hakar i rep som sitter i träden. Hängmattan, som kommer ur IKEAS blå kollektion, som kom sommaren 2012, är väldigt vacker, men fruktansvärt opraktisk. I och med att den är så bred så är det svårt att ligga i den, men jag har provat hela dan idag!

I hörnan hade vi en gång planerat att göra en damm. Vi har grävt upp och om all jorden en gång. Men det är stenhårt. Det har blivit en plats där man sätter allt man inte vet vad man ska göra av. Men en sådan plats behövs också!  Till exempel har jag flyttat dit näva en gång i tiden, och den trivs där. Busken som jag planterade kommer från Lidl, där jag köpte 3 olika buskar. Jag minns inte om det var schersmin eller deutzia jag planterade här. Men nu kommer det små vita knoppar. Är det schersmin så lär jag märka det när blommorna står ut. För att undvika ogräs, och för att det är så vackert, har jag köpt 12 plantor skuggröna som jag idag satte ut (de har stått i sina små kartonger i en månad nu). Nu ska det bli spännande att se hur fort det sprider sig!

Förra året byggde vi en kompost och satte upp spaljéer runt den. Sedan köpte vi rosa och mörkröd klematis som skulle klättra upp. Det går ju så där kan man väl säga. Jag verkar inte vara någon klematisexpert. Men jag lärde mig att man ska täcka över växtens “fötter” och det tog jag fasta på förra helgen då jag trött efter lördagens examensfest, skapade en liten rabatt med överbliven kantsten. Växterna jag planterat köpte jag förra sommaren på Billbäcks. Jag minns nu inte var de hette (står säkert på någon annan sida), men plantan jag satte hade spridit sig något enormt så jag kunde gräva upp ett helt gäng (och ända fanns det kvar) och sätta i rabatten. Det kommer att bli som funkia när det växer upp.

Jag har även odlat buxbom. I backen på framsidan stod det en stor buxbom med några skott bredvid. Dessa har jag planterat på framsidan och vissa har blivit väldigt stora och andra inte lika stora. Men vi bestämde oss för att flytta dem till baksidan och rama in gången till komposten. En vacker dag kanske det blir en snygg häck, men det tar nog rätt lång tid tills dess.

Komposten lever och mår bra. Jag vattnar och luftar så ofta jag kommer åt, och det går inte ens att försöka räkna alla maskar som finns. Vi har byggt ett såll så att man kan sila bort alla pinnar ur jorden. Det tar för lång tid för dessa att förmultna, helt enkelt. På semestern har vi sagt att vi ska bygga ett upphöjt trädgårdsland och då kan vi fylla på blomlådorna med kompost. Vi har även en sluten kompost som vi häller matavfall i. Det är helt otroligt när man öppnar luckan och det ryker ur lådan. Då vet man att det verkligen fungerar!

Man kan verkligen säga att jag är självförsörjande på funkia. Snart har jag det i hela trädgården, och jag har även planterat det i grannens trädgård. Det är en fantastiskt vacker växt där blommorna är helt ointressanta, det är bladen man vill åt. Det är ett helvete att dela på en stor funkia för de har som en stor kålrot som man måste skära sönder. Nu senast tog jag lite ur rabatten för att kanta hela tujarabatten. Och det märks inte ens!

Nu är det tredje sommaren med tujor (eller vi planterade dem på hösten så det är inte fullt 3 år ännu). Men det är sant som de säger att de växer minst en halvmeter per år. Jag har redan börjat klippa dem för jag vill ha en rak vägg. Redan är många av dem högre än vad jag är. Nästa år tror jag inte att vi kommer att se in till grannen överhuvudtaget.

Vi plattsatte hela baksidan då vi inte vet hur skadat berget är under, av sprängningarna. Vi vill inte få ner en massa vatten i källaren. Nu rinner vattnet ner i en brunn och vidare till avenboken.

Vid garaget planterade jag en massa skott från lavendel som jag grävde bort i kryddträdgården när vi tog bort den. Nästa sommar insåg jag att det inte bara var lavendel jag planterat, men nu står salvian där och blommar så fint så där får den stå kvar!

Precis där trappan börjar har vi satt en ros som vi fått av mamma och pappa. De hade med sig den från Nynäshamn, så den har varit med ett tag. Det är egentligen en vanlig vildros fast med mörkare blad. Det fanns en likadan på landet som växte vid vägkanten och som de hela tiden klippte ner när de tog bort ogräset längs vägen. Hela förra sommaren stod den i en kruka men nu när vi planterade den så började den genast att växa och det finns massvis med små söta blommor på den.

Annars växer det pioner på båda sidorna om trappan. Det är rosa pioner och en pion som är ljust rosa mitt i.

I år har vi också flyttat runt bland rosorna. Det har gjort att de nog inte växer så mycket i år. Men här är en som är väldigt glad över att inte ha blivit flyttad. Har nog aldrig sett så många blommor på den tidigare.

I rabatten vid persikoträdet har jag försökt att bara plantera blå blommor. Och då blir det mycket salviasorter. Här är en som inte alls har den här färgen i verkligheten. Då är den mycket mer lila.

Syrenen, som betedde sig lite märkligt i år och bara blommade på ena sidan, sjunger nu på sista versen. I morgon ska jag gå ut och klippa bort blommorna.

Den klematis som blommar allra mest, växer mot väggen mot gatan. Den är planterad lite för långt ut så de flesta blommorna hamnar nere vid marken. Men i år tror jag nog att den kommer att växa upp för hela spaljen för första gången.

Hängkatsuran vi köpte förra sommaren överlevde vintern och växer för fullt. Jag vet inte riktigt hur den kommer att se ut när den vuxit sig stor. Den ska inte bli över två meter sa de i affären.

Och bakom Hängkatsuran växer våra ofantliga berberisbuskar. Det är inte bara att vi inte vill klippa dem för att det gör så ont att ta hand om alla grenar, men de är verkligen maffiga. Den ena mörkt röd och den andra ljust grön. De passar så bra tillsammans. Vi konstaterade dock att det är många kvadratmeter som går åt till dessa buskar.