Jag har sannerligen haft en av mitt livs värsta nätter i natt! Det borde vara förbjudet att köpa den hårdaste resårmadrassen och INTE komplettera den med en mjuk bäddmadrass. Den var så himla hård så den till och med var konvex! Så jag, trots att jag var jättetrött, låg och rullade mig till kvart i 2, sedan kollade jag inte mer, men sov, det gjorde jag INTE …förrän Sven väckte mig vid 8.

Vi gick ner och åt frukost precis samtidigt som alla andra (Åh nej! Glömde ta frukostbild!) Det var bland annat ett stort gäng med killar och tjejer som var både äldre och fetare (och skäggigare) än oss. Det var ett motorcykelgäng. Jag antar att nät man åker motorcykel så försvinner parfymer väldigt fort. Det var väl därför de hade duschat i myskparfym. När nästa dofthandikappade gäng kom så gick vi (och fick nöjet att åka i deras hiss).

Sen satt vi på en parkeringsplats i 10 minuter och försökte få igång CarPlay tills jag upptäckte att Sven använt fel sladd. Och sen gick allt bra tills Hamburg där vi hamnade i typ stillaståend kö i en timme, vilket äbdrade ETA Puttgarten en timme framåt till 15:18. Vi försökte åka in på ett rastställe men det hade 5000 andra också gjort! 1 tim och 10 minuter kan jag avhålla mig från mat och kissning. Fast nu kom jag på att vi köpte jordgubbar på Lidl igår! Vi ska nog klara oss!

Äntligen i Heiligehafen. Jag kan knappt resa mig så himla kissnödig är jag efter att ha suttit i bilen sen 10. Vi besöker Lidl men sortimentet är uselt och jag kan inte koncentrera mig. På Familia fanns en toalett och sedan var livet underbart igen. Jag handlade inga roliga tyska såser eftersom vi knappt börjat på de jag köpte förra året. Men vi hittade till sist yvå mackor som vi tryckte i oss i bilen med något som var helt odrickbart, svag kolsyrad äppeljuice, blä!!!

Några liter i tanken och vi åkte till Bordershopen. Vi hade inte så mycket plats så vi var försiktiga, men vi hade inga problem alls att få in 20 flaskor vin och 5 plattor öl och cider i bilen även om min resväska nu är förskräckligt tung.

Som vanligt missade vi precis en färja, mest beroende för att bilen framför oss i korsningen var tvungen att vänta att köra ut tills varenda bil på färjan kört förbi, innan han vågade sig ut.

Jag har ett hotell i Prästö på gång, men vi får se. Vi vill verkligen hem nu. Fast vi kommer att sakna de tyska radiokanalerna. Det är bara de som nu förtiden översätter amerikansk popmusik till sitt hemspråk. Och så är jag uppriktigt ledsen över att jag inte fick öva upp min tyska mer. Det började ju lossna rejält (tyckte jag i alla fall).