Om man jämför med 1970-talet då jag var ung :-) så är utbudet på varor och tjänster bra mycket större än det var då. Det fanns taffelchips och dillchips och det var väl i stort sett allt. Men för att göra en jämförelse med idag så är det svårt att hitta chips som det inte smakar sourcream, som om det är så himla gott. Likadant är det med allt annat utbud idag. Det är så smalt och det finns inget som står ut, och har man fått en (fix) idé, så kan det bli riktigt jobbigt.

Vi ska naturligtvis har badrockar att ha på oss mellan våra pooldopp! Jag såg framför mig korta badrockar i glatt mönstrad frotté (man var ju som sagt ung på 70-talet). Men går det ens att hitta morgonrockar så här års? Nej, det är väl en av de vanligaste julklapparna och nu ligger alla morgonrockar i mysig plysch och dammar på ett lager och väntar på att det ska bli vinter igen. Och det var inte det jag ville ha heller!

Första pigga idén infann sig på Hemtex där de sålde enfärgade handdukar billigt. De hade invävda mönster och jag stod där och la ut dem och tänkte att av en 5-6 handdukar kunde jag nog göra en badrock. Expediten visade intresse men tyckte att det nog kunde bli lite “plottrigt”. Hon tyckte att jag skulle gå till en tygaffär och köpa frotté på löpmeter. Sagt och gjort! Jag åkte till Textilcentrum i Sundbyberg, en lätt match om man jobbar bredvid tunnelbana Stadshagen. Men oj, vad jag blev besviken. Där fanns frotté i alla fall, men i färgerna vitt, beige, bäbisrosa, svart, mörkblått och mörkgrönt. Skittråkigt helt enkelt. Jag tänkte att jag kunde piffa till det med kantband, men helt ärligt: Hur kul blir det? Vit badrock med röda kantband? Blä!!

När jag stod där i butiken så kom jag på att jag fortfarande hade kvar min mors gamla batikfärger (från 70-talet) sedan jag fick för mig att göra ett dubbelsängslapptäcke i olika gröna nyanser till dem i julklapp 1982 (när jag inte ens hade en ordentlig tvättmaskin i huset jag bodde i Årsta). Så varför inte mönstra till det lite själv? (Det här kommer att bli en lång historia…. :-))

Jag köpte 2 meter vit frotté och 2 meter beige (för det fanns inte mer vit) och åkte hem och inventerade mitt färglager. Det fanns 5 burkar men bara 4 lossade etiketter. Det fanns klargult, klarorange och klarrött. Samt en burk med yttepyttelite brunt och så den sista burken som jag inte hittade en etikett till innehöll någon blå eller lila ton, vilket jag förstod när jag spillde lite pulver på vår obehandlade furubyrå nere i tvättstugan och jag skulle försöka torka upp det med en våt svamp. Den vita frottén skulle ju kunna bli jättesnygg med vitt, gult, orange och rött. Och den beiga skulle kunna bli bara beige och röd.

Nästa steg var ju att hitta recept! Jag surfade runt på Internet men ringde sen till min mor, som är i besittning av en massa gamla batikböcker sedan 70-talet. Sa jag förresten att jag gick en batikkurs när jag var 14 år och att jag dessutom hade tillgång till en massa kyp som alltid stod tillgängliga i teckningssalen när jag gick på gymnasiet? Så helt rudis är jag inte, men jag hade glömt att man förutom kaustiksoda skulle ha i något som heter natriumhydrosulfit. Och var sjutton hittar man det i dagens Sverige där man kan köpa lösnagellim överallt men special-special? På Apoteket-apoteket visste man meddetsamma att de inte hade det, men på Apotek Kronan var man extremt serviceminded och tittade igenom hela sortimentet utan resultat. På Citygross fanns det förstås inte, och sen ringde jag till Alviks Målarbod. Snygga tapeter har dom, men inte natriumhydrosulfit. Så då fanns ju bara Kreatima kvar. Efter att ha letat halvt ihjäl mig förra gången jag skulle dit vet jag nu att de ligger på Kungsgatan och inte Sveavägen och jag ringde för säkerhets skull och ja, de hade det minsann. Så jag åkte dit och köpte en flaska med pulver för 130:- med en enorm varningslapp som sa att det kunde självantända (jag HATAR såna lappar!).

Nu fanns det inget mer att skylla på för den tredje ingrediensen, koksalt, hade jag ju hemma i kryddhyllan. Jag spenderade halva söndagen med att knyta in knappar med merceriserad virktråd. Jag har nästan tappat skinnet ända in till benen på lillfingrarna när jag har dragit åt tråden så hårt jag har kunnat. Den vita frottén (och för all del ett gammalt vitt linne som jag tyckt varit för genomskinligt för att använda) knöt jag bara några få knutar på, medan jag på den beiga frottén knöt massvis, eftersom den bara skulle vara tvåfärgad.

Jag köpte först en hink för att färga i men jag förstod att den skulle bli för liten. På Clas Ohlson hittade jag en förvaringsbox på 27 l som kostade 49:-. Den fick duga!

Färg nr 1 -gult
Å vad det var pirrigt. Så mycket saker att ta fram och så mycket att tänka på. Mindes i alla fall att kaustiksoda är helt ofarligt för huden så länge det är i torrt tillstånd så jag var försiktig när jag hällde i salt, natriumhydrosulfit och kaustiksoda i de 11 varma litrarna vatten som jag tog ur kranen. Dessa kompletterade jag med 1 l som jag kokade upp i vattenkokaren. Det värsta var färgpulvret. Helt plötsligt slutade min våg jag använder till keramiken, att fungera, så jag kunde inte väga upp färgen i gram. Jag mätte krm i stället. I efterhand kunde jag lika gärna ha hällt upp allt, för det jag lämnade kvar räcker inte till något, men enligt mammas bok så var det 1 gram/l och jag tog 1 krm/l.

Jag tryckte ner det våta tyget och det sa bara slurp. Nu skulle jag röra runt i 8-10 minuter. Jag släppte snart sleven och började röra med händerna. Det svåraste, förutom att få av mig gummihandskarna i stl S från mina stasade prinskorvar till fingrar, var väl egentligen att få bort knapplåset på iPhonen med näsan så jag kunde se hur lång tid som hade gått.

Jag tog först upp linnet och bara när jag la ner det i diskhon i tvättstugan så bytte det färg från lila till gult. Jag sköljde av det, släpade fram en klädstång och hängde upp det. Frottén var lite värre. Jag la det i en hink och bar bort det till diskhon och hällde vatten över det. Helt magiskt bytte det färg inför mina ögon. Det har att göra med att natriumhydrosulfiten tar bort syret ur vattnet och när man sedan sköljer tyget så återkommer syret och färgen syns. Sedan ska tyget hänga i en timme innan man tvättar det men eftersom jag bara har använt en av tre färger så struntar jag i att tvätta tyget i mellan.

Det blev väl en aningens flammigt men jag ska ju doppa det i orange nästa gång. I morgon är det kanske dags för färg nummer 2.

Färg nr 2 – orange
Först blev det en hel del knutar för att gömma den gula färgen som jag ju vill ska synas. Kl var nästan 10 när jag väl hade gjort färdigt färgbadet med klar orange. Jag vet inte vad skillnaden blev (förutom att jag hade i lite mer färgpulver, och stängde av knapplåset på mobilen för att spara näsan :-)) men oj vad färgen sög in meddetsamma och jämnt också till skillnad från den gula.

Sven tyckte det var synd när den gula färgen försvann och det har han helt rätt i. Batik är inte riktigt min melodi, för man hinner snabbt vänja sig vid utseendet och så är man ju så himla sugen på att knyta upp alla knutar men det får man inte göra förrän det är klart!

Nu är kaustiksodan slut (men med tanke på att jag köpte den på 80-talet så var det väl dags) så jag får köpa ny. Och i morgon är det tveksamt om jag kan göra färg 2 (röd) för jag tror inte att frottén hinner torka så jag kan knyta för jag orkade inte alls vrida ut tyget ikväll. Här kommer bilderna:

Färg nr 3 – rött
Kaustiksodan jag hittade på Ö&B var nog mycket starkare än den jag köpte på 80-talet för det gick nästan inte att andas när jag blandade ihop ingredienserna.

Den röda färgen sköljs ur

Sedan var det bara att låta det torka så mycket som möjligt och att börja knyta upp alla snörena. Det var jobbigt!

Svens tyg – blått + jadegrönt
Till Svens tyg tänkte jag använda den färg som inte hade etikett men som verkade vara blå. Det fanns ingen anledning att hålla på med fler färger då tyget ursprungligen var beige och inte vitt. Men i gengäld knöt jag in så många fler knappar. Så här såg tyget ur när jag knutit det färdigt.

Den kvällen jag skulle färga upptäckte jag att den blå färgen nog inte skulle räcka. Men jag hade ju även jadegrönt som jag blandade i. Jag trodde inte att den skulle synas så mycket då grundfärgen var mörkblå (men den visade sig vara ljusblå). Jag var ensam hemma så det var svårt att dokumentera förloppet då det tar ca 20 minuter att få av sig gummihandskarna från mina stasade fingrar. Men lite blev det.

Och så alla förbaskade snören som skulle lossas.

Men resultatet blev väldigt häftigt för där ingen färg kommit in fanns den beiga färgen kvar men där det kommit in lite hade färgen blekts och sedan kom det ljusblå och på de stora ytorna vad det grönblått. Så det blev minst 3 färger trots att jag bara doppade det i en färg. Bilden nedan gör inte tyget rättvisa förstås.

Så var det bara att sätta igång och sy Sven badrock. Men jag behövde skaffa knappar. Det är helt sjukt att en så stor stad som Stockholm inte har fler affärer som säljer knappar. Efter att ha varit i 3 affärer på olika ställen i city (och åkt tunnelbana till alla) så hamnade jag till slut på Ohlssons Tyger på Sveavägen. Sedan var det bara att åka hem och sy. Jag visste ju hur jag skulle göra efter att ha gjort den första till mig.

Så här såg den ut innan knapparna var isydda.

Nu har vi enkla, funktionella badrockar vi kan använda när vi badat i poolen och de blev precis så bra som jag hade tänkt mig.

(Hoppas nu inte att resten av familjen också vill ha :-()