Jag reflekterade nyligen över alla galgar vi har hängandes hemma, och tänkte det skulle vara lite kul att dokumentera dessa. (Mitt liv är rätt händelselöst just nu…)

Men när jag satte igång så visade det sig vara ett helt projekt. Det fanns ju en historia bakom varje galge, och vissa så gamla så det nog inte finns någon som minns knappt. Så håll i er! Här kommer lite galghistoria!

Jag upptäckte att vi hade två kategorier av galgar hemma: De som man troligtvis fått med kläder man köpt, och de som man fått med sig på hotell som man har bott på. För att börja med den första kategoring och dra alla galgar över en kam, så att säga så börjar vi med dessa!

För att få någon ordning på den här inaveln får vi ta hjälp av Wikipedia.

Gulins är ett konfektionsbolag i Göteborg som grundades av Sven Petter (Olsson) Gulin (1866-1945) från Bårslöv i Skåne län. Han var först tillskärare 1899-1911 hos AB Otto Berlin i Göteborg, men startade 1911 firman Gulin, Wejdenborg & Co tillsammans med två kompanjoner. År 1916 startade han eget skrädderi och herrekiperingsaffär under namnet firma Sven Gulin. De hade först sin lokal vid Rosenlundsplatsen, men flyttade 1927 till fastigheten Järntorgsgatan 2 i Pustervik. År 1925 ombildades firman till aktiebolag. Sven Petter Gulin var verksam i företaget till sin död 1945. Sonen Sven Gulin anställdes i firman 1923.

Till att börja med var det en herrekiperingsaffär, men under efterkrigsåren expanderade man till en landsomfattande butikskedja inom dam- och herrkonfektion under firmanamnen Gulins och Pepita.

År 1988 överläts konfektionsrörelsen till det då ICA-ägda Lindex och bolaget fortsatte som förvaltare av de fastigheter som förvärvats under rörelsens expansion. I samband med att Ica 1993 sålde Lindex så överläts Gulins-butikerna till den norska kedjan Adelsten som ett par år senare uppgick i Kapp-Ahl. (Länk till sidan hittar du här.)

Själv minns jag Kapp-Ahl i Västervik där det på övervåningen fanns enormt många, ja just det, kappor. Och storlekarna var helt annorlunda än på vanliga kläder. Således fick man försöka hitta storlek 32 om man skulle hitta något som passade (det problemet har jag inte längre gudskelov/tyvärr). Där köpte jag till exempel min gröna lodenkappa som jag hade hela gymnasietiden. Här låg affären då, men tydligen inte längre.

Så nu är hela den butikskedja utredd. Vi ta nästa…..

Det här var en riktig utmaning. En sökning på Google ledde mig till den märkliga sidan Runeberg. org där jag under rubriken Vem är vem-Gota-1965 hittade information om en Philip Moberg, direktör Frufällan. Han anställdes som Försäljningschef på Kerema 1943 och befordrades till Disponent (vad sjutton nu det är) 1953 och blev sedemera direkt 1964. Jag hittade faktiskt en klänning som var till salu på Tradera. Den är enligt uppgift från 1970. Jag känner inte igen den så det är inte den som hängt på denna galge.

Sen finns det märken som man känner igen som som nu inte gör något större väsen av sig.

Jag skulle önska att Google var lite mer träffsäkert. Jag är säker på att det fanns en Lapidusaffär i Västervik. Men när jag söker på bilder för att få se byggnaden så får jag bland annat träff på Pia Sundhage! Varför? Brukade hon handla där eller vaddå? Om Ted Lapidus kan man i alla fall läsa på Wikipedia:

Edmond “Ted” Lapidus, född 23 juni 1929 i Paris, död 29 december 2008, var en fransk modedesigner. Lapidus anses vara skaparen av unisexmodet, och den som introducerade militär- och safarilooken i haute couture.

En som det tydligen gått betydligt bättre för, fast jag inte hade en aning om detta (men jag är inget modelejon precis).

Galgen ser ut att vara från 70-80’talet men här hittar du till deras nuvarande hemsida!

Sedan finns det affärer som verkar ha försvunnit i tomma intet. Ovan har vi ett exempel på detta. Min teori är att galgen är från 70-talet (:-)) och då borde butiken funnits i Västervik. Någon som vet? Nej, men den här känner ni nog säkert igen istället!

Men nu är det väl dags med lite historia igen.

Här stöter man på fantastisk historia som bara den skulle kunna fylla en hel hemsida om man ville. Jag är inte så duktig på Göteborg. Har bara varit där en 2-3 ggr, men det är nog få som vet att balkongen till denna gamla firma monterades ner och har sedemera använts till att presentera Luciakanditater eller hur det nu var….

År 1985 revs det så kallade Katzska huset i sydvästra hörnet av Kungstorget. Då rök även den Katzska balkongen. För de som inte var med under 1940-70-talen är det svårt att förstå vilken betydelse den hade. Balkongen tillhörde klädfirman Pettersson och Katz och hade en väldigt strategisk placering, vänd ut mot torget. Det uppmärksammades våren 1943. Andra världskriget pågick, Norge var ockuperat. I Göteborg planerades en soaré till stöd för Norge och familjen Katz lånade gärna ut sin balkong. Balkongen blev sedan den plats där alla stora välgörenhetskonserter ägde rum. Där uppträdde Karl Gerhard på 40-talet, Lapp-Lisa på 50-talet, popidolerna Tages på 60-talet och Sten-Åke Cederhök på 70-talet. En fördel med platsen var så klart att det fick plats mycket folk på torget. Upp till 45 000 personer kunde trängas runt Saluhallen. Det som de flesta minns, som var återkommande, var att årets Lucia visades upp på balkongen. Den sista luciatruppen vinkade där 1974. Samma år sålde familjen Katz affären och den Katzska balkongen upphörde som stadens egen välgörenhetsscen. Ändå höjdes en del upprörda röster när både basarhuset och Katzska huset revs. Det var trots allt ett stycke göteborgshistoria som försvann. (Källa Göteborgs stadsmuseum)

Fantastiskt vad man kan lära sig av en galge egentligen!

Så kommer vi fram till lite Nynäshamnshistoria. Jag är ju född där, och där bodde också min farmor och farfar tills de flyttade till Linköping på 70-talet. Min farmor arbetade i någon butik och extraknäckade som mannekäng. Jag har ju svårt att tro att det inte är denna affär som hon jobbade i. För en knapp månad sen lade Salongen (tror det är biblioteket upp följande information. Vilken tur för mig!

1911 öppnades i Nynäshamn Axel Ericsons Garn, Manufaktur, och Herr- och Damkonfektion. Affären låg i vårt “grannhus” som fortfarande finns kvar vid Stadshusplatsen.  Redan 1913 hade butiken växt ur sina lokaler och Axel Ericson öppnade en ny butik i hörnet Skolgatan-Viagatan (Viahörnet) i ett hus byggt på 1910-talet. 1916 var det dags igen för butiken att flytta till Centralgatan 11, huset som kom att kallas Konsumhuset som också var ett vacker hus från 1910-talet. Det blev en flytt till innan Axel Ericson vid nyåret 1939 öppnade den stora affärslokalen på Fredsgatan 4. Nu var det slut med det vackra 10-talet och man hade tagit steget in i modernismen med funkisen. I den stora butiken hade man 18 biträden anställda. 1941 blev Erik Strömberg delägare och VD. Herrekiperingen bröts ut 1953 och flyttades till Centralgatan 8. Axel Ericsons butik vid Viahörnet fanns kvar till 1957, då den övergick till en annan ägare. Den stora butiken på Fredsgatan 4 fanns kvar fram till 1976.

Jag skulle mycket hellre lagt in en bild på min farmor som mannekäng, men jag har inga bilder här hemma tyvärr, så en bild på butiken får duga.

Även denna affär fick jag träff på på Google. Jag hittade butiken på Bilder i Syd.

Jag har inte en aning om hur en galge från Malmö har hamnat hemma hos oss. Men det finns fortfarande ett pälsvaruföretag registrerat med detta namn. Kan det vara mammas gamla persianpäls som kom på denna galge?

Det enda jag kunde hitta om denna firma var att de var kunder hos Radio Nord.

Jag tänker inte ens leta efter det här märket. Någon som vet?

Norrköping 1941. Sankt Persgatan västerut från korsningen med Drottningsgatan. Till vänster klädvaruhuset Sterns.  Idag ligger det ett bank kontor i samma lokaler. Det var den information jag hittade på Internet, men jag har inte en aning om galgen kommer från Norrköping dock.

Det känns som om jag borde känna igen detta märke och veta vad det är. Jag tror att det här var ett känt märke på 70-talet. Kan se att Stefan Persson som äger H&M sitter med i en styrelse som heter Carl Axels Herrmode… Orkar inte surfa mer…. Så många galgar kvar…. :-(

Inte en susning vad detta är. Vet inte ens vad det står på galgen. Säkert jättetuffa kläder när det begav sig!

Vi får ju inte förglömma det här gamla märket, som nu verkar dö ut snart. När jag var i Skärholmen senast så var Coop-butiken helt försvunnen. Så evighetsmärket som de hade som en symbol skulle kanske ha fått vara kvar. En sak är säkert att som tonåring var man inte särskilt stolt över att få kläder som kom med denna galge. Även om 70-talets märkeshysteri inte var något mot dagens, så vill man ju helst ligga inne på golvet i provrummen på Junior-Center (ja, de hette faktiskt så från början!) och försöka stänga gylfen på ett par Puss & Kram jeans, inte få några låtsas-jeans från Domus. Jag glömmer aldrig min tuffa bruna jacka med sned dragkedja och jättestor krage som jag var så stolt över ända tills en annan tjej i klassen kom med en likadan. Då var det inte så kul längre. :-(

Nästa kategori av galgar är då stulna galgar. Vi ska se om jag lyckas få ihop några fina bilder från platserna där de är stulna.

Greenall Whitley Red Rose Hotel

Det jag kan hitta om detta företag är att det var en öltillverkare fram tills 1991 då de enbart fokuserade på hotel. Hade väl trott att jag skulle kunna lägga ut en liten pittoresk bild här men då fick jag tji… Fast det kan jag ju göra i alla fall förstås!

Här har någon varit, troligtvis min bättre hälft. Länken till detta hotell finns här om någon skulle vara intresserad.

Och deras hemsidan hittar man här! Så slipper jag lägga in en massa bilder menar jag….

Och sist men inte minst en riktig klassiker!

Jag tror till och med att jag bott där men jag lovar att det inte var jag som tog galgen!

Så nu har vi nått slutet av min galgsamling, och då har jag inte gått igenom kartongen med galgar nere i klädkammaren, men nu börjar det blir rätt tråkigt. Jag vet inte hur det är med er, men jag har lärt mig så mycket idag så hälften skulle kunna vara nog. Nu är det dags att titta på en film som tömmer hjärnan lite. Och en sista reflektion från en bloggare: Tänk att det kan ta så himla många timmar att få ihop ett sån’t här litet inlägg! Puh!