Det man ska förstå om oss trädgårdsentusiaster är att det vi hela tiden letar efter är det där perfekta stillebenet att fotografera eller helt enkelt bara titta på. Det är väldigt tydligt när man besöker Gunillaberg, där helhetsintrycket (åtminstone i september) är att det är lite misskött och övervuxet. Men trots detta kryllar det av de där kompositionerna som får en att häpna över hur vackert allt egentligen är.
Och våra barn med respektive, som kanske trodde att de ställde upp för att mamma och pappa skulle få som de ville, förstod nog fullt ut vad det var vi ville att de skulle se och upptäcka!
Här kommer mina intryck från det här besöket!
De stora krukorna som möter oss när vi kommer ditEn alldeles fantastisk utställning med växtfärgat garn. Och trots det så hade den finaste ingen färg alls.Lite konstgjort stod där och växteOch så orangerietMed sin pampiga takhöjdVi såg sen en bild med en dansande flicka inuti mobilen. Så mäktigt!En djungel av märkliga växterÖgat luras av speglarEn vagnBlommor som man aldrig sett förutI färger som inte går att återge på bildDet växer överalltLila blommorOch all denna rost!Små obetydliga blommorVita blommorOrangeriet med sina vinklar och vrårRosa blommorFlytande konstMan blir tankfull härVattnet står för bakgrundsljudetEn ensam stundI 3 år har jag haft den här vyn som bakgrund på min ipad. Nu i en lite mindre öde version!Den mest fotogeniqua dammen i hela världen!Vi fikar och hör regnet smattra på taketFönster med magiskt utsiktEn säng att sova iSmå fågelbon på radLjuset på blommorna som gör dem självlysandeHur väggen får mönster genom spegeln som visar saker från någon helt annanstansSom krukan flyter ut över bordetBara två lamporFör att inte återigen glömma de fantastiska collagen på Gunillaberg så kommer här en bild.I arbetsrummet hittar jag kombinationen av frökapslar i vas mot den rosa tavlan i bakgrunden.
Det var tre år sedan vi var här sist men nu ska vi inte vänta så längre tills nästa gång. Däremot kanske vi ska åka lite tidigare på säsongen nästa gång. Men det var skönt att vara relativt ensam. Förra gången var vi där den 30/7.
Leave a comment