Det man ska förstå om oss trädgårdsentusiaster är att det vi hela tiden letar efter är det där perfekta stillebenet att fotografera eller helt enkelt bara titta på. Det är väldigt tydligt när man besöker Gunillaberg, där helhetsintrycket (åtminstone i september) är att det är lite misskött och övervuxet. Men trots detta kryllar det av de där kompositionerna som får en att häpna över hur vackert allt egentligen är.
Och våra barn med respektive, som kanske trodde att de ställde upp för att mamma och pappa skulle få som de ville, förstod nog fullt ut vad det var vi ville att de skulle se och upptäcka!
Här kommer mina intryck från det här besöket!


































Det var tre år sedan vi var här sist men nu ska vi inte vänta så längre tills nästa gång. Däremot kanske vi ska åka lite tidigare på säsongen nästa gång. Men det var skönt att vara relativt ensam. Förra gången var vi där den 30/7.