Jag har badat i Medelhavet

De må gå runt som små Michelingubbar med dunjackor här, men de har inte kommit hit från Sverige där vintern står för dörren. Här ska badas!

Och för mig som inte hann längre än att gå i till knäna innan en turkosklädd guide drog iväg med oss under ett besök i Monaco 1996, så har jag aldrig badat i Medelhavet. Men det ska bli ändring på det idag!

Och för mig som inte hann längre än att gå i till knäna innan en turkosklädd guide drog iväg med oss under ett besök i Monaco 1996, så har jag aldrig badat i Medelhavet. Men det ska bli ändring på det idag!


Vi gav oss av med vår fullklottrade karta i bagaget men tyvärr utan de nedpackade badskorna. santa Margarita verkar vara en trevlig stad nu. De svindyra affärerna är öppna men det är alls inte så många turister. Vi hittade till slut en strand som passade våra behov (mitt var att inte alla i stan skulle se mig skrika när jag doppade mig…)

Till slut hittade vi ett passande ställe där det nästan var sand. Jag fick gå i först så Sven kunde föreviga mig när jag badade i Medelhavet för första gången i hela mitt liv! (Det känns ok att fylla 60 nu faktiskt!)

Vi låg i tills vi nästan började frysa. Det var garanterat 22 grader och väldigt skönt (och salt)! Sen satt vi bara i solen och njöt och jag samlade in stenar som jag tänker slipa när jag kommer hem. (Det blir nog till att ligga på väskan när vi åker hem!)

Sen satte vi oss på Skipper och drack både cappuccini och vin och lyssnade på de skränande änderna som simmade runt. Sen gick vi sakta tillbaka till hotellet via varenda affär som kom i vår väg! (Önskar jag inte gått in i den affären som visade en stickad Altea herrtröja för 2500:- som jag skulle kunna göra själv…)


Det är ganska mysigt med ett hotell med uteplats (visserligen precis mot gatan, så det luktar vespa-bensin hela tiden) där man kan sitta ute i mörkret och skriva protokoll (Sven) och blogga (jag). Det var bara när den automatiska vattningen gick igång som det blev jobbigt. Jag trodde det började regna och Sven trodde att någon stor hund siktade fel!

Till slut hade Sven fått iväg protokollet och vi bestämde oss för skippa alla vita dukar och gå till ett ställe vi gick förbi tidigare. Där pratade de inte engelska och det var ett himla liv med långbord och hundar som tiggde. Man fick bara hoppas att de stavat rätt så man kunde använda Google translate. Det blev ravioli a la Portofino som primo och herre jösses så god den var! Men Sven, med den lilla magsäcken kunde inte tänka sig sen secondo, så med kurrande mage gick jag därifrån med löfte om att vi skulle ta en crepe till efterrätt. Oh yeah!

Jag valde en med Speck och brie, och helt ärligt struntade jag i vad speck var, bara det gav kalorier. Det visade sig vara tunna skivor med prosciutto och det var precis vad jag behövde medan Sven satt och åt sin crepe med vit choklad och någon sylt och ångrade sig bittert när han upptäckte hur hungrig han fortfarande var! (Plats för djävulsemoji….)

Så nu ligger vi här i en 180 cm bred säng (bredare än hemma) men fortfarande med delat täcke, och det är inte min mage som kurrar! Det finns ingen anledning att nattuggla när man kan vakna tidigt på morgonen istället!

Godnatt!

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.