Så var det dags att leta reda på tåget och åka hem igen. Det var meningen att vi skulle kliva på nattåget i Lund, men vi började fundera på varför vi inte lika gärna kunde kliva på det i Malmö när vi ändå var där?
Det var mycket lugnt på tåget tills vi kom till stationen Köpenhamns flygplats. Då blev tåget knökafullt. I Hyllie fick vi visa passen, men sen var det raka spåret till Malmö, där vi bestämde oss för att gå av. När vi gick mot vårt tåg kom någon fram och tog Sven på axeln. Det var Marias Fredrik, som vi fick hälsa lite snabbt på. Lite roligt när vi varit hela dagen med Maria.
Ja, och så var det då kupé. Den var verkligen inte stor. Lite avundssjukt såg vi att kupén på änden var mycket större, så det ska vi tänka på om det blir någon mer gång. De flesta åkte själva, och behövde då naturligtvis inte dela detta trånga utrymme med två personer, som vi måste. Men det gick precis att öppna toadörren när man satt dit stegen till överslafen, så någon hade tänkt i alla fall.
Vi var skittrötta båda två, för klockan var 24 gammal tid, men trots det så var det inte helt lätt att komma till ro. Jag låg och försökte att inte svettas för jag litade inte på “hotell”-duschen, men det gjorde ju saken ännu värre! Det var ganska omysigt att det läckte vatten från toan ut på golvet också, och det luktade inte så där jättetrevligt på toan överlag. Men vi lyckades väl somna. Jag vaknade av att vi stod still i Linköping, men han inte somna om tills vi åkte igen, dumma mig…
Hade vi inte varit så trötta hade vi kunnat leka lite Mordet på Orientexpressen och försökt ta reda på vem denna Pilutta var, vars telefon hela tiden kom upp när man sökte nätverk. (Alltså som i deckargåta, inte att vi tänkte mörda någon på tåget.)
Kl 6.20 var det en liten röst som väckte oss i högtalaren. Det hördes knappt var hon sa, men vi visste att vi hade en halvtimme att göra oss iordning, vilket visade sig vara svårare än man trott på så liten yta. Och naturligtvis hade det varit skönare om det funnits varmvatten i duschen.
Så stod vi där på perrongen och undrade om frukost. Jag jagade den enda levande människa jag sett på tåget, och hittade henne till slut. Jo, det ingick frukost på Hotell Continental, och den var minsann inte fy skam, och det var inte utsikten heller.
Sen var det bara att ta väskan och åka till jobbet. Lite roligare kändes det ju att komma direkt från Köpenhamn, men ack så trött jag nog kommer att vara idag!
