Nu glömde jag titeln!

Spread the love

Jag minns när jag var 6 år och hade en kompis som hette Katarina (det har jag fortfarande men nu på Facebook). Jag tyckte att hennes pappa, förutom att han var väldigt gammal, också var mycket märklig. Han brukade gå runt och leta efter sina glasögon fast han hade dem i pannan. Idag förstår jag inte vad det var som var så konstigt med det. Trots att jag nu använder dubbelslipade glasögon så kan jag absolut inte ha dem på mig när jag sitter framför datorn. Det innebär att när jag går runt bland mina arbetskamrater och tittar på deras skärmar så lägger jag i från mig glasögonen – jämt. I början var det jobbigt att spåra mina vägar tillbaka till glasögonen men nu brukar de komma till mig med dem, så jag slipper leta. Det har gått så långt att jag till och med hittat glasögon som inte är mina på skrivbordet, när någon vänlig själ har velat vara hjälpsam.

Min klocka
Min klocka

Det här är min klocka. Den är gjord i titan, vilket är fullkomligt fantastiskt för man känner inte ens att man har den på armen så lätt är den. Men jag har ett slags “tic” som gör att när jag blir stressad så tar jag av mig den utan att jag märker det. Det var jättejobbigt när jag jobbade i kassan på Rätt Livs och när kunderna hade plockat ner sina varor, så frågade de vad det var för klocka som låg där, och då hade jag tagit av mig den igen!

Någon gång i helgen så tog jag av mig klockan. Det behöver inte bara vara för att jag är stressad. Jag vågar inte bada med den heller så då åker den av. Men den här gången kunde jag bara inte hitta den! Jag letade överallt och vis av tidigare erfarenheter så gick jag igenom alla byxfickor jag kunde hitta fast jag bara haft klänning på mig de senaste veckorna. Men ingen klocka. Men det är ju ingen fara, tänkte jag, för jag har ju klocka på mobilen, men likväl så tittade jag på min tomma arm 100 gånger varje dag!

Så idag när jag kom hem från jobbet så bestämde jag mig för att jag inte fick ge upp förrän den var funnen. Och i fickan på den vita badrocken ute i haciendan låg den och vägde ingenting!

Också nästa pryl jag letat mig blå efter!

När jag var på anställningsintervju för jobbet på Arbetsförmedlingen i Skärholmen 2002, så var jag där så där så himla tidigt, som bara en som är rädd för att komma för sent kan vara. Jag gick in i en väskaffär som hade slutrea för att de skulle stänga och där hittade jag den allra finaste och bästa plånboken som fanns i hela världen, och den var nästan gratis. Sedan använde jag den flitigt, och trots det syns det knappt att den är använd, förutom att en söm har gått upp. Men en jul så köpte Sven en ny plånbok till mig (fast jag egentligen inte behövde). Jag såg ju meddetsamma att det inte var lika fin kvalitet på den nya, men jag flyttade över det mesta i den nya plånboken och började använda den. Efter ett antal år ser den så hemsk ut att alla säger till mig att jag behöver en ny. Men då har jag bara tänkt att gå till skomakaren och få den där sömmen sydd på den gamla så jag kan börja använda den igen.

Under alla år har den gamla plånboken legat så jag kan se den, men plötsligt, när jag behövde den, så var den puts väck! Och som jag har letat. Jag hade en bestämd känsla av att den låg någonstans bland mina sysaker och jag brukar ha rätt, men jag hittade den inte. Så när jag nu hade hittat klockan så började jag rota igen. Och hör och häpna, under en massa tyger på byrån i sy/gästrummet låg dem! Wow, jag börjar känna mig som Christoffer Columbus!

Den gamla och den "nya" plånboken. Gissa vilken som är vilken?
Den gamla och den “nya” plånboken. Gissa vilken som är vilken?

Nu när man inte ska gå med en massa barn till dagis och skolan, borde man tycka att man skulle kunna komma tidigare till jobbet om mornarna, men all tid som går åt att leta efter saker gör ju att man nästan kommer iväg senare än vad man gjorde på den tiden.

Jag kan se framför mig om några år när Sven och jag går omkring här hemma om några år som yra höns och inte ens kommer ihåg vad vi letar efter!

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.