Om man inte tittar på fotboll

Alla har ju lite saker sparade som ABSOLUT INTE går att kasta! Bland de sakerna har jag en mapp full med tidningsurklipp. Det är många fotbollsbilder på killar som jag var kär i, och bröllopsbilder mm. Men det finns även en del urklipp om lilla mig och mina närmaste. Ikväll när jag tittade igenom dem så hittade jag saker som jag helt glömt bort!

Vi kan väl börja med lite skryt!

Det är svårt att tro det när man ser mig, men jag har faktiskt spelat basket i min ungdom. Jag var usel, eftersom jag inte lyckades göra ett enda poäng under en match, men resten av laget var desto bättre. Så bra att klubben VIF inte hängde med och det tog 3 vunna säsonger innan de äntligen släppte upp laget i högre division. Och killaget var fantastiskt. Jag tror att de var uppe i divisionen under Elitserien i ett år.

Vi är bäst!
Här är beviset!!!

Vad jag däremot var riktigt duktig på var att träna. Jag missade aldrig en träning och jag siktade på att bli riktigt bra på några saker. Dessa två saker var att köra idioten (springa fram och tillbaka och vända, ni vet) och den andra saken var att göra en två-taktare samtidigt som jag snurrade bollen bakom ryggen. Det vill säga, inga saker som gör en till en bra basketspelare. Och jag blev riktigt duktig på att föra protokoll också. Det var väldigt speciellt för man hade konstiga formulär som jag nog inte skulle klara av att fylla i idag, men då var jag en av få som kunde.

Från Den spejande sjömannen

En som också var bra på att träna på den tiden var min pappa. Här springer han ett lopp som anordnades av hans jobb. Jag tror att det var den här bilden som fick honom att raka av sig skägget. Han var inte det minsta gråhårig på den tiden, men med skägget var det annorlunda.

Pappa kör för fullt!

De flesta av mina tjejkompisar var hemligt förälskade i min pappa. Ibland visste jag inte om de hälsade på mig för min egen skulle eller för att få se honom. Värsta gången var väl när jag skulle flytta från min första lägenhet. En kompis till mig låg och skurade golvet i hallen i finklänning ifall pappa skulle dyka upp.

Min syster Nina lyckades få en hel del uppmärksamhet också. Hon blev uttagen som kandidat till Västerviks Lucia! En person som jag kände på VT sa att det aldrig någonsin varit så jämnt i tävlingen som detta år, men tyvärr drog Nina det kortaste stråt. Men hon var fin som tärna också!

Nina är Luciakandidat
Luciafirandet

Då var det mindre roligt med nästa urklipp som jag hittade. Här är jag, en ung snygg tjej, och vad händer. Min lilla lillasyrra som inte ens är tonåring hamnar på förstasidan i Västervikstidningen som badbrud med sin vilda kompis! Blä!!!

Badbrudar

När hon blev lite större hamnade hon i tidningen igen. Journalisten måste ha varit galen av lycka över att hitta henne. Sveriges yngsta klubbordförande i SKTF och samtidigt innebandyspelare! Flosklerna haglade i artikeln. “Fackbas med rätt att finta” stod det på första sidan :-). Och på mittuppslaget är rubriken “Ordförande med drag i klubban”. Titta vilka fina bilder på min syster. Jag hade alldeles glömt bort att hon spelade innebandy. Undrar om hon själv minns det?

Ditte är klok
Ditte spelar innebandy

Själv hamnade jag och mina klasskamrater lite ofrivilligt som frontfigurer för den nya ungdomsmottagningen som man ville öppna i Västervik. Jag vet inte om det var någon som hade någon åsikt, men en journalist på Västervikstidningen ville att vi skulle ställa upp på bild och se arga ut. Så det gjorde vi!

Ungdomsmottagning, Ja tack!
Första sidan i VT
Vi är arga på beställning

När jag gick på högstadiet började jag i skolans teatergrupp som Fritt Valt Arbete. Sedan fick jag inte sluta för läraren (det var nog för att det var så svårt att hitta frivilliga), så det innebar att jag fick ha två fritt valt när jag sedan valde Foto. Ja, och så var det en kille som var förtjust i mig så ha brukade leta reda på mig varje fredagseftermiddag och bära iväg mig till sitt Fritt Valt Arbete också. Det var så jag lärde mig att spela bridge. Långa skoldagar blev det.

Jag spelar teater

Vår lärare Kjell Wichman (var han nu finns) slog alltid på stort och jag minns att när Gidde (som Björn kallades) öppnade flaskan med mousserande vin som Kjell köpt så flög korken rakt upp i luften och landade bakom kulissen rakt i huvudet på reportern som ropade Aj. Då fick man hålla masken på scen.

Vi blandade lätta pjäser som den här med lite djupare. Till exempel spelade vi Picknick på slagfältet av Dario Fo (långt innan han fick Nobelpriset). Man får inte vara dumsnål, för då händer det som hände när vi skulle spela upp pjäsen på premiären. Vi hade aldrig repeterat med riktig picknic-mat så vi började äta av all maten och fick inte fram en enda replik med hela munnarna fulla med pain-riche. Man lär sig hela tiden :-).

MUF:are

Jag var också med i MUF när jag gick på högstadiet. Vi hade väldigt roligt tillsammans, och om jag lärde mig så mycket om politik vet jag inte. Men vi fick åka till Kalmar på stor baluns och vara riktigt uppklädda för första gången. Då gick jag i 8:an. Lite roligt är det när man 25 år senare börjar samarbeta med en person som man träffat den kvällen, och han känner igen en. Då har man nog gjort ett oförglömligt intryck!

Jag stressar (som vanligt)

När jag jobbade på Ambassaden, som låg på Tegelbacken, så hade vi 45 minuters lunch. Ibland behövde man göra ärenden så långt bort som vid Rådmansgatan och då gällde det att vara snabb. Därför blev jag inte förvånad över att hamna i DN som ett exempel på den stressade människan. Då var jag mer förvånad över att alla meddetsamma såg att det var jag, trots att hela bilden är helt suddig.

Förresten kan man lyssna på fotbollen på radio.

 

 

,

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.