Nästa morgon och lika halvtaskig sömn men större igenkänningskänsla idag. Fast fortfarande konstigt varför det är enkelt att kliva in i en 70×70 cm duschkabin, men nästan omöjligt att kliva ur.
Genua växer på en när man känner sig hemmastadd. Vi bor ju nästan granne med pizzastället där vi åt den smaskiga pestopizzan igår. Så det tänkte vi äta till frukost! Med cappuccino förstås! Vi hade tur, först fanns det ingen men de hade precis bakat och skickade ner ny, färsk via en mathiss. Så vi fick vår pestopizza, och vågar jag säga att den inte var lika god idag?
Om vi åt konstig frukost så var det ju inget mot familjen med en 8-årig dotter. 1 läsk och 2 expresso beställde de. Och tjejen fick ett sugrör. Ja, och en trekantsmacka, men den stoppade de i påse och tog med sig.
Jag hade ju en missad date igår kväll, med en kille i en av alla de asiatiska mobilskalsaffärerna. Vi gick tillbaka dit och försökte hitta rätt affär. De höll precis på att öppna och sven kände igen ett fult rosa skal jag pekat på igår. Och visst hade han fixat två skal precis som jag ville ha dem. Jag köpte båda två. Ni fattar inte hur jag letat ihjäl mig på hela internet. Min Samsung A7 är inte den mest populära!
Sen gick vi tillbaka till hotellet och satte oss på våra väskor (det här blir en billig resa…) innan vi gick ut och såg till att få valuta på Hon-on-hop-off bussen. Måste bara berätta varför man inte ska lämna sitt bagage i re eptionen. Vi såg några som gjort det och vi såg också hur hotellägarens fullkomligt uräckliga nakenkatt stod och vässade klorna p väskorna som förstås var av tyg. Oj vad de månde undra över klösmärkena på väskorna när de kommer hem!
Idag var den knökfull på bussen med både skrikande fransmän och asiater som försökte ta Svens plats när han var kollade om vårt bagage var ok. Men vi hade ju lyssnat på allt redan i går så nu kunde vi bara njuta (och ducka för alla grenar).
Vi gick av vid en av Centralstationerna och fick hjälp med att köpa biljetter i automaten. Vårt tåg till Santa Margerita skulle gå om 12 minuter och skulle ta 1 timme. Nästa skulle gå om en timme men ta 18 minuter!!! Men vi hade ingen brådska och sight-seeing är kul!
Redan efter en kvart frågade konduktören om det fanns någon läkare ombord som kunde komma till vagn 2. Sen fortsatte vi med allt längre uppehåll vid varje station tills vi kom till stationen innan vi skulle gå av. Då sa dom att dom måste vänta i 30 minuter på läkare. Det hade säkert bara tagit 5 minuter om de tillkallat dem när de var i Genua. Det är tur att man fattar lite italienska i alla fall, så man fattade vad som hände. Sen kom ett tåg på andra perrongen (troligtvis det tåg som skulle ta 18 minuter) och alla kastade sig ut och bytte tåg. Jag frågade en snubbe och tåget skulle stanna där vi skulle av. Så vi bytte. Otroligt hur en liten gammal dam kan stanna upp ett helt tåg! Och han var också vänlig nog att ge mig en menande blick när det var dags att resa sig och gå av.
Vi såg hela tiden på tåget att utomhustemperaturen låg på 23 grader. Vi såg också folk i vattnet när vi tittade ner från stationen. Det var lätt att ta sig ner till stan, att åka hem kommer inte att bli lika lätt. Kuperat var bara förnamnet….
Vi stannade på Cafe Sunflower för en toast för vi är utsvultna nu. Den är nog något i hästväg för aldrig har det tagit sån tid att ta en macka från montern och värma den. Tydligen hade de bara en smörgåsgrill för min macka var kall och Svens skållhet. Men så goda….
Sedan letade vi oss fram till hotellet som hette MA Hotel där vi träffade världens trevligaste receptionist. Hon pratade i 180 och det bekom inte henne det minsta att engelskan var långt ifrån perfekt. Hon tog fram en karta och visade oss på 5 min vad vi kunde göra här, i Portofino och några andra platser. Sedan lämnade hon över en fullklottrad turistkarta till oss, grabbade tag i min väska, och när jag försökte ta den, så sa hon girl power och sprang i väg med den!
Superrum som Sven tyvärr bara bokade 1 natt så i morgon ska vi bo på hotellet bredvid, Jolanda, men sen vill jag flytta tillbaka igen. Marmeladgodiset i receptionen! Bara det var värt att bo här för!