I början på året renoverade vi köket och fick på köpet ny hall och nytt sovrum. Det som kvarstår i sovrummet är dels att sätta dit spegelväggar till garderoben för att rummet ska se större ut, men det allra viktigaste är förstås att hitta ett passande överkast.
(Ja, och nu när jag tittar på bilden så återstår det även att klä locken till eldosan med tapet också :-))
I månader har jag surfat på nätet och vet snart hur varenda överkast i hela världen ser ut och INTE ETT ENDA ser ut som jag vill ha det! Det är dags att göra som jag alltid gör när jag inte hittar det jag vill ha: Jag får göra det själv!
Ett enfärgat överkast är för tråkigt, och jag kommer inte att hitta ett mönstrat tyg som passar, så lösningen är att göra ett lapptäcke. Och jag surfar vidare efter en snygg design men hittar ingen. Men då skickar Anna en bild på sitt överkast som vi köpt på Indiska en gång i tiden.
Det där skulle kanske vara ett mönster som passar. Jag älskar ju konturer på allt och här skulle jag kunna använda mörkbruna sidenband mellan rutorna och på så sätt få överkastet att även matcha den mörkbruna sänggaveln.
Och så står jag då inför den allra största utmaningen, var sjutton hittar man tyg i Stockholm? Det finns ju Textilcentrum i Sumpan, och Tygverket på St Paulsgatan och så Ohlssons Tyger på Sveavägen men det är väl i stort sett allt. Det är ett fasligt litet utbud för de som vill sy i vår huvudstad. Av en händelse sökte jag på tyger med Eniros mobilapp och fick träff i Kungens Kurva. Där skulle det ligga en tygaffär som heter Stoff & Stil, ett namn jag känner igen från Internet. Jag åkte dit och det var som rena rama paradiset! Stor affär men massor med tyger och kringutrustning och inte alls så dyrt! Jag gjorde ett försök!
Jag går runt och känner på tyger och tänker och visualiserar resultatet, precis som alla andra i butiken också gör. Jag har bilder på tapeten i mobilen och tar fram och tittar då och då. Till slut har jag en ansenlig hög med tyger som jag sprider ut på bordet för att se vilka som inte passar ihop.
Jag blev rekommenderad att köpa en kniv och ett underlägg för man sa att det var lättare att skära än att klippa. Jag glömde fråga om man kunde skära flera samtidigt, eller om man måste göra en och i taget.
När jag kom hem fotograferade jag alla prislapparna på tygerna ifall jag behövde flera. Rätt snyggt eller hur?
Sen satte jag mig med Excel. Det funkar till allt, vare sig man vill göra broderimönster, eller gallervirkningsmönster. Här gällde det att räkna ut hur mycket det gick åt. 9 x 9 rutor som är 27 x 27 cm betyder 81 lappar och jag har räknat ut att jag får ut 120, så det borde ju räcka. Hur jag ska göra avslutet, och om jag ska vaddera eller inte får bli en senare fråga. Men här måste funderas lite innan jag sätter igång.
Vilken tur att jag la ut det här på min hemsida INNAN jag började. Så fick jag hjälp av Helena, en kompis på Facebook, som skickade mig tips på hur jag skulle göra. Jag sökte även på webben och hittade tutorials på YouTube som tex den här damen från Missouri:
http://www.youtube.com/watch?v=R685a6CDyCg
Jag tänkte att det var bäst att börja med ett rutigt tyg som då är riktigt symmetriskt, men jag tror nästan att det är värst att börja med det, för där syns det ju verkligen om man inte skär rakt. Jag la ut tyget enkelt först och prövade att skära bort stadkanten och det gick ju bra. Sen vek jag tyget och upptäckte varför det var så viktigt med en lång linjal. Jag hade bara en 30 cm lång och den gick ju inte över hela tyget, och man kan ju inte sluta mitt i. Men nere i verkstaden hittade jag en 70 cm lång och den var helt perfekt. Var den kommer ifrån har jag inte en aning, men från och med nu är den min!
Det var svårt att få till handgreppet på linjalen så jag höll hela tiden på att strimla bort skinn på pekfingret. Jag antar att det är en träningssak. Kniven är mycket vass. Nu har jag skurit till alla bitarna av det rutiga tyget. Det blev 20 st och det är väl vad det kommer att bli av de övriga tygerna också. Totalt 160 rutor. Om jag ska 9x 9 rutor så går det åt 81…
Tre kvällar senare så är allt tillskuret
Nu är det dags att försöka få till ett mönster där lappar med samma mönster eller liknande färger inte hamnar bredvid varandra. Jag lägger ut lapparna på hallgolvet…
Nu känns det som om jag har ett mönster som funkar. Nu ska jag titta på videon från Missouri en gång till och se om jag har förstått allt rätt innan jag börjar sy ihop lapparna. Och så ska jag välja ut ett kantband som ska sitta mellan alla rutorna och ge en kontur till täcket. Ja, och så måste jag ju ha en baksida på det också….
Eftersom vi har fått städat hemma idag så passar det ju bra att lägga ut alla lapparna och sätta igång att sy ihop dem. Det är 8 x 10 rader och jag räknar med att det försvinner 1,5 cm på varje lapp i sömsmån. Det blir 23,5 cm och överkastet blir då 235 x 200 cm. Till det ska det ju till en avslutande rand utanför. Jag tror inte problemet är att jag gör det för litet utan snarare tvärtom. Vår säng är bara 160 cm och vi har både huvud och fotgavel så man vill ju inte att det ska bli för mycket att stoppa in. Vi provar!
Enligt tanten i Missouri så skulle man vika ihop de två första raderna och sedan sy ihop ett lapp-par i taget utan att klippa av tråden så att det blev en enda lång kedja. Lät ju busenkelt. Men sedan började jag tänka på hur jag skulle stapla lapparna så att jag sydde ihop dem från rätt håll, och det funkade men när jag satte mig vid symaskinen och skulle ta upp bunten så visste jag inte vilken kant jag skulle sy ihop, och det var viktigt eftersom jag har randiga lappar som ska ligga åt ett visst håll. Det var bara att gå tillbaka till lapparna på golvet och titta innan jag kunde börja sy. Själva syendet är väl det enklaste (innan det hunnit bli så stora delar förstås….)
Ja då är det bara att sy ihop alla raderna åt ena hållet innan jag börjar med nästa moment.
Det tog inte så lång tid. Eftersom jag redan sytt de 10 raderna så blev det bara 8 rader åt andra hållet.
Och när det var klart så var jag ju tvungen att se hur det såg ut förstås.
Tekniken är sådan att när man sytt i hop en rad med lappar så stryker man alla sömsmåner åt ett håll. För nästa rad stryker man sömsmånerna åt motsatt håll. När man sedan syr ihop dessa två rader så “låser” sig sömsmånerna och man får inte en massa tyg som knölar sig mitt i hörnet mellan de 4 olika lapparna. Så här ser det ut på baksidan:
Nu har jag kommit så långt att jag har sytt ihop alla rader två och två. Det blir onekligen lättare att hålla reda på om allt ligger rätt ju större delarna blir. Men innan jag syr ihop överkastet ytterligare tänker jag sy fast de bruna sidenband som jag tänkt ha mellan alla rutor. Det blir mycket lättare att sy när det inte är så stora delar. Det blir jobbigt någ när jag ska sy banden som ska vara åt andra hållet.
Det är otroligt vad ens fritid går snabbt. Jag trodde att jag skulle hinna färdigt med framsidan en kväll, och åkte i panik iväg för att köpa tråd som matchade färgen i den ljusturkosa imitationsmockan som jag har bestämt ska bli baksidan på mitt överkast (visst låter det häftigt?!!!) . Men när jag satt där och nålade fast kantband så blev jag så trött så jag blev tvungen att sluta när jag bara hade tre rader kvar.
Nå, nu är det nästa kväll och jag är ÄNTLIGEN klar med kantbanden. Nu ska jag bara se hur jag ska göra med baksidan. Överkastet är just nu för kort på längden och för brett på bredden :-(. Jag har köpt 4,4 meter mockaimitation och den är 140 cm bred. Jag trodde jag hade mycket tyg att spela på men nu börjar jag att bli lite nervös. Och tyget var slut i affären märkte jag när jag var och köpte tråd, för jag var tvungen att köpa tråd i två nyanser då jag inte kunde kolla på tyget i affären….
Så här blev det med alla kantbanden påsydda!
Jag delar mockan mitt itu på längden och konstaterar att 5 cm går bort för det är snedklippt från affären :-(. Sedan syr jag ihop det och använder en handduk som mellanlägg för att få stryka på mina sömmar som jag vill. Inte ens nu börjar hallgolvet bli för litet när jag lägger ut tyget. Däremot börjar jag få vansinnigt ont i knäna av att krypa runt och lägga ut det rätt. Och det känns inte bra när jag nålar för jag hör ju hur jag repar parkettlacket för varje nål (och har man själv målat de fyra lagren med lack så bryr man sig). Men när allt är så stort och otympligt så räcker det inte med nålar för att allt ska vara på plats. Så jag måste tråckla, världens tråkigaste sysselsättning! 4 sömmar i ena riktningen och 2 i den andra och sedan är det bara att med Svens hjälp baxa in det i vardargsrummet. Jag har rullat ihop det för att få in det i symaskinen.
Jag syr två sömmar 3 rutor in på längden, det får räcka för att hålla ihop det. Sedan ska det ju sys i hop i kanten. Tyget som blir kvar på sidorna skär jag till remsor som jag syr fast på baksidan och viker och fäster på framsidan. Och även det behöver tråcklas :-(. Jag sitter uppkrupen i soffan tre hela kvällar och tråcklar för brinnande livet och tråden går av HELA tiden. Och trots att jag har en nål med relativt stort öga så tar det flera minuter varje gång jag ska trä tråden. De borde göra större nålögon för oss som börjar se dåligt, av den typen som mössen i Snövit använder. Och varmt är det att sitta med allt det där tyget i knät. Jag svettas och svär.
Till slut är jag klar och att nåla fast och sy dit de döljande bruna sidenbanden tar ingen tid alls, men hade blivit så mycket fulare och jag hade försökt utan att tråckla, jag vet det. Och helt plötsligt har vi ett nytt överkast! Nytt och nytt, jag har ju under de här veckornas arbete vant mig vid färgkombinationerna och att se det ligga på golvet, så det är redan som en kär gammal vän. Och om man får säga något negativt om överkastet, så är det väl att det är betydligt mycket tyngre att lägga på än ett för litet, glest virkat överkast som vi hade tidigare.
Jag köpte ju lite för mycket tyg till lapparna så nu måste jag hitta på något som jag kan göra av dem. De räcker nästan till ett överkast till. Men jag var då väldigt ekonomiskt med baksidetyget. Det här är vad som finns kvar när jag sytt klart överkastet!
Nu är jag klar och vintern har inte ens börjat, och det skulle ju bli ett vinterprojekt. Hmm… vi får se om det är fler överkast på gång, man vet ju aldrig!
Och nu några veckor senare så kan jag inte längre hålla mig i skinnet. Jag antar att den här bilden säger allt!
