Scandic Rubinen – ingen pärla

Spread the love

Till slut rann bägaren över och sista droppen var nådd. Och då kan man ju lika gärna passa på och välla ur sig ALLA irritationsmoment man upplevde och rensa sin kropp och själ, so here we go folks!

 Det här händer i princip alltid när man kommer till ett Scandic Hotel så möts man av lappen!!! Och det är väl bra att man intresserar sig över hur man trivts, men jag kan inte minnas den gången jag fått en egen, ny, oanvänd, ej begagnad lapp! Jag kan förstå att det inte känns kul att kasta alla oifyllda lappar, men det är nog bättre än att den nye gästen alltid möts av en lapp med ett ringmärke efter någon annans glas!

Sen kommer vi till badrummet! Klinkergolv utan badrumsmatta och en glasvägg med flera centimeters glipa till badkaret är ingen bra kombo, även om man har reaktionsförmåga som en kobra!  

Jag skulle gärna suttit ner i badkaret och duschat (precis som hemma) men eftersom ni av miljöskäl limmat upp tvålautomaterna i ståhöjd så skulle det blivit ett veritabelt gympapass varje gång man behövde mer tvål.   

Den informativa lappen förresten! Jag fattar utan att någon behöver skriva mig på näsan att det är mer ekonomiskt (både för er och kanske för miljön, fast det har ni ju inte riktigt bevisat, minitvålarna och pappret kan ju gå att kompostera och den flytande kan ju ursprungligen vara gjord i Kina) men när lappen ni klistrat upp sitter lös med en massa smuts på så känns det bara osmakligt!

Sen lärde jag mig att toaletten går man på innan man duschar, särskilt som locket är konkavt och således samlar på sig vatten.  

Och av alla toarullshållare som finns i världen så kan jag berätta att det är bra om det finns någon form av spärr som håller rullen på plats!

 
Men när man ändå sitter där och filosoferar så kan man ju lika gärna rulla upp allt papper som rullas ut varje gång rullen ramlar på golvet.

Men stort tack till städerskan som gav oss en extra handduk att lägga på golvet nästa morgon när vi duschade. Det gjorde att jag inte en var rädd när jag klev ur badkaret (som förresten står och gippar när man kliver i och ur det).   

Så var det bara en sak kvar att klaga på på badrummet. Kollade ni när rummet renoverades om dörren till badrummet hade slagit sig? Jag, som har för vana att “nattvandra” hoppas att det bara var min sovkamrat i rummet jag väckte när jag försökte stänga dörren för att kunna tända ljuset utan att störa. Har de boende i rummet bredvid klagat över att popbandet i rummet bredvid slagit sönder inredningen, så var det bara jag som var kissnödig!

Så där ja, nu känns det lite bättre. Men ovanstående hade aldrig kommit på pränt OM inte ert IDIOTISKA system med dörrkorten som måste användas i hissarna, hade fungerat så dåligt! Det var vad jag försökte säga till den manlige receptionisten när jag först lyckats lifta upp från frukosten på plan 2 till rummet på plan 6 för att upptäcka att kortet inte längre fungerade, vilket sedan resulterade i att jag fick ta nödtrapporna ner till plan 3, där dessa sedan slutade och började i andra änden av korridoren och sedan trappan ner till frukosten på plan 2, för att där konstatera att min man, och hans nyckelkort hade lämnat lokalen. Mitt enda val var att gå till receptionen och få kortet fixat, för upp till plan 6 kom jag ju inte så jag kunde ha knackat på dörren till rummet där min man var.

Så istället för att lyssna på mina två dygns samlade erfarenheter av förvirrade människor som står i hissarna när man går in, eftersom de inte fått sina kort att fungera och alltså inte kommer någonstans, eller när man provat alla personerna i hissens kort och den sista personens kort äntligen fungerar. Och nej, ingen av oss har fått sitt kort att funka på första försöket under de här två dygnen! Och de här kortläsarna utanför hissarna? Är de till för att man ska känna sig dum när man står där och stoppar i korten, eller fyller de någon reell funktion?

Och känner ni till alla gäster som springer upp och ner i nödtrapporna som blinda möss och försöker komma någonstans? 

Det är inte läge att stå och berätta för mig att, jo hissarna fungerar visst, och att han brukar visa folk hur man gör! (Om man måste ha en persolig genomgång, är det då ett bra system? Och varför erbjöd han inte mig det, när jag bevisligen inte lyckats under två dygn?)

Jag är glad, både över att inte ha någon kroppslig funktionsnedsättning eller att inte hotellet behövde utrymmas medan vi var där!

Scandic Rubinen må heta som det gör, men någon pärla är det inte!  

P.S. Skulle det vara så farligt om frukosten ni serverar i Göteborg, inte till 100% är identisk med den ni samtidigt serverar i Helsingborg, Jönköping, Linköping eller Stockholm! Att bli överraskad är oftast en positiv upplevelse, inte minst när det gäller mat!

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.