Trädgårdsgångar

I trädgården, som då inte hade tagits om hand på länge hade man som marksten använt hålsten som är sådant man lägger på parkeringsytor där man vill att det ska finnas en hård yta men ändå växa gräs. Dessa plattor hade sjunkit ner i marken(leran) och det gick inte att gå ut i tofflor och hämta tidningen till exempel. Dessutom såg det väldigt ovårdat ut. Uteplatsen vid huvudentren hade öländsk kalksten som hade satt sig genom åren och på uteplatsen vid köket var det bara sand när vi flyttade dit. Vi köpte billiga trallor första sommaren och slängde dem efter den andra.

Sven hittade en kille som hette Tony, som verkade bra. Vad vi inte visste var att han var bra på att göra kommunala fotbollsplaner men hade aldrig tidigare vistats i en trädgård, och därför inte heller förstod värdet av blommor och buskar. Tex ringde han till mig en dag och frågade om han kunde såga av några grenar på äppelträdet för att han skulle undvika att köra sönder gräsmattan!!! Och på den vägen var det. Det han blev tillsagd att göra var att gräva bort alla plattor runt hela huset och förbereda för nya plattor, att gräva bort all spirea mot vägen (hopplöst att göra för hand), samt att gräva en ränna för avlopp ut från källaren, samt gräva för dagvattenledning från hängrännorna. I sina försök att göra detta lyckades han förstöra buskar och växter för minst 50 000:- men så här i efterhand kan man ju se att det gav oss en möjlighet att göra trädgården som vi ville ha den.

Katterna älskade vår tomt under arbetet. Det fanns inte en enda sandhög som det inte låg nergrävd kattbajs i. Tony använde en motodriven skottkärra, vilket såg väldigt lustigt ut men det var säkert inte lika jobbigt som att lassa sanden “för hand”. När jag kom hem en dag och såg att han grävt en ränna för gången och lagt all jorden till höger i min rabatt istället för till vänster där det inte fanns något, och sa till honom. Så sa han att han visste att det skulle bli så här när man jobbade åt privatpersoner. Han sa att han skulle återställa det, och det gjorde han. När jag kom hem nästa dag hade han med grävskopan skrapat bort all jorden i rabatten, och med den alla lökar som fanns i den. Och så där fortsatte det. En stor pion som grävdes bort, trodde han var en svamp (?) och vår stora sockertoppsgran som stod vid infarten låg helt sonika ner på marken med en stor rotvälta när vi kom hem en dag. Inga problem, jag lyfter upp den igen, sa Tony, men det var för sent.
 

Vi sa tack och hej till Tony för att göra resten själva. (Två dagar senare kapade han visst av sig två fingrar med vinkelslipen.) Vi krattade ut all sanden och markstenen hade vi redan beställt. Den lastades av vid flaggstången. 84 kvadratmeter var det som skulle fixas. Tur att vi var 4 personer i familjen! Den 6 juni 2007 måste ha varit den varmaste dagen det året. Jag hade på mig solglasögon för att åtminstone låtsas att det inte var så soligt som det egentligen var.

Det blev till slut så att jag och Erik och Anna la plattorna för att såga till alla småbitar tog sån tid att Sven hade fullt upp med detta. Men det var så enkelt att man kunde gå ut en stund och lägga några rader på kvällen. Jag minns inte hur lång tid det tog men jag tror att vi började på kvällarna måndag-tisdag och sedan var vi lediga 6/6 och tog klämdag vilket gav oss en lång varm helg då vi slet som bara den.

Men resultatet var värt det. De gamla öländska kalkstensplattorna fraktade vi ner till landet och la som gångar i gräsmattan och det blev väldigt fint. Från att inte ha kunnat se huset från gatan på grund av all spirea, fläder, tujor och massa annat, såg man nu rakt in och det gjorde oss inte det minsta, utan trädgården blev naturligtvis mycket luftigare.