Väg 223

Spread the love

Vad är väl bättre att göra den dag när vi äntligen får fint väder? Kanske åka någonstans där det regnar istället? Det gjorde vi!

Vi skulle egentligen gjort en annan utflykt idag tillsammans med våra goda vänner, men de fick katt-astrofala problem och vi fick skjuta upp det. Eftersom vi var inställda på att inte stå och hosta gullfiber eller kladda med schellack, så bestämde vi oss för att prova en av de aktiviteter som Sven hittade på nätet. På hemsidan Väg 223 har 23 olika företagare inom olika branscher gått ihop och skapat ett pärlband av utflyktsmål som sträcker sig längs hela väg 223 som man kommer till genom att ta av vid Läggestaavfarten på E20 och åka mot Nyköping. Vissa av aktiviteterna, som häst- eller kamelridning måste man förboka, men det var inte det vi helst ville göra.

Vi åkte genom varierande landskap och såg så många fina torp och bostäder längs vägen. Frågan är om vi inte hamnade på dagens höjdpunkt vid första stoppet?

Kalhyggen
Kalhyggen
Skogar
Skogar
Tunga moln
Tunga moln

Skeppsta hytta

Vi hoppade över Skottvångs grufva för Sven sa att vi redan varit där och jag opponerade mig inte. Istället hamnade vi hos en glaskonstnär som heter Ebba von Wachenfeldt, och jag har sällan sett så vackert, smäckert glas som där. Det var fullt med folk, då det visade sig att det var öppet hus för att prova på att göra eget glas. Vi tittade på en finsk tjej som säkert var mycket nöjd med vad hon åstadkom, men framför allt tittade vi på allt vackert glas. Ebba gör tunna oformliga karaffer i olika storlekar. Hon “knölar” till formerna så att de blir greppvänliga, men framför allt presenterades sakerna så fint i en mängd olika färger på hyllorna. Vi kunde naturligtvis inte motstå, och till sist blev det en blå vacker karaff och en orange/lila fyrkantig skål som vi gick iväg med, och så var hela lönen förbrukad. Det fanns även konstutställning där frun gjorde litografier och hennes make målade i olja. Och så en kaffeservering där man naturligtvis använde det hemgjorda glaset. Och ett bageri i huset som gjorde att det luktade så gott att vi nästan tog vår första fika där! ÅK DIT!!!!

Glaskonst
Glaskonst
I hyttan
I hyttan

Sternerborgs Chokladfabrik i Björnlunda

Här kom vi tydligen lite fel så vi missade någon som sålde italiensk keramik, men å andra sidan har jag evigt köpstopp på keramik så… Istället hittade vi chokladfabriken och köpte naturligtvis med oss praliner hem att sitta och tugga på. Men de tillverkade också egen italiensk glass, och den provade vi på plats ute i trädgården. Hallonglass, vaniljglass och blåbärssorbet var smakerna jag provade och blåbärssorbeten var himmelsk. Sven tog den också men provade gräddglass med hallonsylt och chokladglass. Vi var rustade att fortsätta.

Sternerborgs Chokladfabrik
Sternerborgs Chokladfabrik
Chokladpraliner
Chokladpraliner
Italiensk gelato
Italiensk gelato
Jag njuter
Jag njuter

Syrrans prylbod och loppis

Precis längs vägen låg denna loppis. Den såg inte mycket ut för världen och Sven var ganska mätt på Loppisar nu (det har blivit en del för att leta efter det där bordet), men jag tyckte nog att de hade rätt bra saker i alla fall. Det nesligaste var att hon påstod att hon hade haft en bok om makramé, men hon hade precis sålt den.

Syrrans loppis
Syrrans loppis
Nej Anna, jag köpte inte dom här!
Nej Anna, jag köpte inte dom här!

Öster Malma

Det var dags för lunch och vi tog det säkra före det osäkra och åkte iväg dit vi vet att det finns en restaurang. Alla riktiga karlar har ju varit på Öster Malma, om inte för att ta jägarexamen så med någon häftig kompis som har gjort det. Jag vet inte var det var för evenemang idag men det var så mycket folk att vi knappt trodde vi skulle få någon mat. De serverade sjömansbiff av vilt eller inkokt lax, och vi tog det sistnämnda och jag har aldrig i hela mitt liv ätit så god inlagd lax, så det var värt att det var lite stökigt i matsalen. När vi var där kom första regnskuren. Naturligtvis när vi hade gått en promenad och var långt från bilen där paraplyerna låg. Sen höll vi på att bli påkörda av Svens arbetskamrat, som tyckte det var jättekul att se oss där. Han bor i närheten. Hans fru tipsade om en av platserna på kartan, som vi faktiskt hade tänkt hoppa över. Vi är så glada att vi inte gjorde det.

Öster Malma
Öster Malma
Inkokt lax och smörslungad potatis med romsås
Inkokt lax och smörslungad potatis med romsås

Café Östergården

Detta ställe var väldigt mångsidigt. Inte bara hade man café med en massa smarriga saker, de hade även konstutställning med fantastiska akvarellmålningar och en dam som tovade (!!!) tavlor. Dessutom drev de kattpensionat och hade en loppis i ladan,  men denna hade precis bytt ägare och skulle öppna i ny regi i morgon så Sven slapp! Det bästa på hela resan var att man kunde hoppa in på en massa olika platser och bara prata med folk, och man kände sig inte dum om man inte handlade (och spaljéerna som jag ville ha hade vi behövt sätta på taket, så det fick vara). Nej, men helt seriöst, ibland kan det vara så himla pinsamt att åka runt till små gårdsbutiker för man känner hela tiden ett tvång att handla, men det var en lättsam stämning överallt.

Café Östergården
Café Östergården
Keffekannskonst
Keffekannskonst
Tovat konstverk
Tovat konstverk

Håcknesta gård

Nu körde vi lite fel när vi skulle till nästa ställe och hamnade istället på en liten väg som var så vacker att vi var tvungna att stanna och fotografera den enorma klöverängen som vi körde förbi. Ibland ska man helt enkelt åka lite fel. Håcknesta gård var annars ett av ställena där man måste förboka för att rida. Vi vände och åkte tillbaka.

Sven plåtar klöverängen
Sven plåtar klöverängen

 

Klöverängen
Klöverängen

Butik Inneberga

Det lät lite märkligt när vi läste om denna butik. Carl Malmsten och indisk film. Men här huserade en dam som omskolat sig till möbelsnickare. Hon ställde ut sina saker och visade samtidigt tre av sina vänners verk, tre keramiker, en drejade i lergods, en kavlade och en gjöt. De hade haft visning av indiska filmer (hon talade aldrig om varför) och till detta evenemang beställt hem en massa indiska matlådor. Naturligtvis kom de inte fram i tid så nu hade hon många till försäljning. Jag kunde inte motstå, även om de inte går att stoppa i mikron. Vi fick tips om att åka och titta på Sörmlands högsta gravröse när vi var i närheten, så det gjorde vi!

Inneberga butik
Inneberga butik
Handgjord barnstol
Handgjord barnstol

Uppsa kulle

Om man klättrade upp på toppen på detta gravröse så kunde man se långt bort, och det roliga är att man kan se hur det regnar åt ett håll och är sol åt ett annat. Vi gick förbi fåren som betade och zig-zaggade mellan fårbajsarna (varför måste de skita på stigen?) tills vi kom upp på denna ganska branta kulle som hade en grop längst ner. Dit gick Sven för han frös så mycket, och där var det lä i alla fall.

Uppsa kulle
Uppsa kulle
Hmm... finns det får här?
Hmm… finns det får här?
Ja det gör det!
Ja det gör det!
Sven i gropen på kullen
Sven i gropen på kullen

Runnvikens Pensionat & Rekreation

Så hamnade vi som sista stopp på det ställe vi inte ens hade tänkt att besöka. Och vilken tur att vi stannade! Det var först när vi kom hit och hamnade i deras trädgård som alla semesterstressen lämnade oss och vi kunde andas ny luft och bara njuta! En liten delikat smulpaj med hallon och blåbär intogs till ljudet av en häst som klafsade ner i en lerpöl varje varv, och med höns som gick och spankulerade. Allt i en omgivet av en välskött trädgård med minirosor, fontäner och hallonbuskar. Efter fikat gick vi ner till växthuset och träffade en pratsam trädgårdsmästare och lärde oss allt om myskändernas förträfflighet när det gäller att äta mördarsniglar (och gurka om man låter dem komma in i växthuset). Att se alla tomatplantor, deras bevattningssystem, deras stora land med potatis, zucchini, rödbetor, jordärtskockor och allt, och höra honom stolt berätta om hur han skötte det, var så häftigt. Och allt var ekologiskt odlat! Sven ville att vi skulle boka in en helg här i höst, men jag vet inte om jag skulle klara av så mycket lugn och ro!

Vi går i allén mot Runnvikens Pensionat
Vi går i allén mot Runnvikens Pensionat
Toaletten var ett konstverk, och om vi hade hittat det handfatet till vårt uterum!
Toaletten var ett konstverk, och om vi hade hittat det handfatet till vårt uterum!
Fika i solen!
Fika i solen!
Det fanns mycket att se!
Det fanns mycket att se!
Myskänderna!
Myskänderna!

Så var det dags att åka hem igen. Klockan var 4 och vi längtade hem, som bara vi kan göra. Vi körde innervägen ett tag men körde sen upp på motorvägen för att komma hem snabbt. Vi hann lagom ta en kopp kaffe innan regnet som vi kört igenom på vägen hem, nådde oss. Så vad kan man göra? Packa upp sina inköp och fortsätta jobba i uterummet. Sven med att spika panel och jag med (host-host) att sätta fast isolering och papp på väggarna.

Vi kör innervägen hem!
Vi kör innervägen hem!
Det ser inte ut att vara fint väder hemma!
Det ser inte ut att vara fint väder hemma!
Indisk unikabox
Indisk unikabox
Vår nya vattenkaraff
Vår nya vattenkaraff
Mycket greppvänlig
Mycket greppvänlig
Och den fina skålen vi köpte!
Och den fina skålen vi köpte!
Jag visste väl vad som skulle passa i den!
Jag visste väl vad som skulle passa i den!
Ta inte på er ett magnetiskt halsband när ni ska på utflykt!
Ta inte på er ett magnetiskt halsband när ni ska på utflykt!

Men nu är det kväll och vi sitter för en gångs skull ute i haciendan. Visserligen med infravärme och med filtar, men då är det riktigt mysigt. Och vi äter små chokladpraliner från Sternerborgs Chokladfabrik i Björnlunda. Mums!

Och Trosa, dit får vi åka en annan gång!

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.