Det var fantastiskt att ligga i sängen och ha den här utsikten. Dessutom att se den ändras från molnigt till strålande sol. Vädret har över lag varit mycket bättre i verkligheten än vad prognoserna sagt.
Och om man går på promenad i en gammal stad så hamnar man ovillkorligen till slut i en kyrka. Det här var nog en av de mest fascinerade jag har besökt.
Kyrkan hette Chiesa du San Nicolò l’Arena och förutom innandömet så kunde man tydligen gå upp på taket men det gjorde inte vi. Kyrkan var klar 1558 men förstörde delvis när Etna fick ett utbrott och började återbyggas igen 1687! Inne i kyrkan hade man byggt en kalender. En lång rad i golvet med datum och klockslag för hela året. Detta var noggrant konstruerat av någon. Och sedan, genom ett litet hål i taket så sken solen in och lyste upp det datum och klockslag som gällde idag. Det var fascinerande, och jag orkar inte ens tänkta på hur mycket tankearbete som föregått placeringen av detta streck. Vi orkade inte heller vänta de 20 minuter som var kvar tills ljuset skulle hamna kl den dagens märke. Detta tidur gjordes klart 1841, så man kunde då också!
I hela kyrkan satt det stora skyltar med namn, namn, namn. Det var alla unga män från Catania som dog under första världskriget. Jag antar att det var många fler soldater som dog i detta krig än i andra världskriget. Men det fanns även ett rum med minnesplaketter för de som stupat i andra världskriget också.
Kyrkan berättade också om de 65 ljuskronor som satt upphänga i kyrkan. Jag vet inte vad som hänt med dem, om någon försökt stjäla material i dem, men de flesta som hände där var i väldigt dåligt skick. Den på bilden är nog en av de som var i bäst skick.
Det fanns ytterligare ett rum med minnesplaketter för poliser som dött i tjänst, men det som jag undrade över var en flygbesättning som hade dött 1961. Jag slog upp det på Wikipedia och fick lära mig den hemska historien. Det här måste ju vara kopplat till Dag Hammarsköld också, för det var ju i samma område som han blev nedskjuten sedan.
Men det är så hemskt att gå runt i kyrkan och tänka på alla dessa pojkar som inte ens hann uppleva 1920-talet eller ens blir 30 år. Hela släkter, vars män var utplånade, för vad? För att en massa ledare ville hålla på att bråka med varandra. Det är så hemskt så det går inte ens att ta in, och ändå händer det överallt i världen fortfarande idag!
Eftersom Massimilios frukost inte var dem mest näringsrika, så blev vi riktigt hungriga. Det kändes redan jobbigt att vi skulle trycka i oss två portioner pasta per dag, och skulle ett av målen dessutom vara pizza, så skulle vi nog kunna rulla hem efter semestern.
Men vi hittade ett litet fik som längst bak i menyn hade smörgåsar. Det var helt omöjligt att gissa sig till vad som var på dem, men efter att ha lärt mig att Google Lens kan direktöversätta så provade vi och det fungerade förstås! Jag minns just inte vad jag tog, men det var en av de godaste mackorna jag ätit på Sicilien. Sven var också nöjd med sin.
Vi brukar till vår svärdotter Susannas stora förtvivlan köpa handväskor till henne i Italien. Eller kanske inte varje gång. Hon har en som hon använder, och kanske flera som hon inte använder. Men när jag gick förbi den här väskaffären i går kväll så kände jag att jag ville gå in och titta på en speciell väska. Och jag provade den och funderade. Och sen googlade jag och såg att jag kunde köpa den för samma pris, och kanske till och med lite billigare (på grund av växelkursen) hemifrån. Och sen har vi ju så förtvivlat fullt i våra väskor redan. Så väskan den fick vara kvar där den var.
Efter den här promenixen var det lagom att gå upp på rummet och ta lite siesta.