Vi har dödskul

Idag har vi klarat av en sak som har legat på “to-do”-listan sedan i vintras. Det finns inget som är så tragiskt som gravar som ingen bryr sig om. Och min mormors grav är en sådan. Den ligger på Galärkyrkogården mitt ute på Djurgården där det hela tiden rör sig en massa människor. När jag var där senast så bestämde jag mig för att det nog inte kunde vara så svårt att själv fylla i inskriptionen med guldfärg, och jag har letat och hittat en penna på Panduro, som de rekommenderade för ändamålet, och sedan var det bara att hitta det rätta tillfället, som alltså kom idag.

Vi åkte ut till Djurgården och jag svär att vi inte fick ett enda rödljus på hela vägen. Det enda felvalet var att Sven tyckte att det såg ut att vara så mycket trafik på Essingeleden att vi åkte genom stan och hamnade i en broöppning vid bron in till Hornstull men det gick fort.

Fördelen med att besöka Galärskyrkogården är att de har egna parkeringsplatser och de är vanligtvis alltid tomma också!

Stenen var verkligen inte fin. Inte bara kunde man inte läsa texten, men hela stenen var smutsig och full med lavar och mossor. Men vi hade packat ner så mycket vi bara kunde, och till och med en stålborste.

Så Sven satte igång att karva i bokstäverna med en kniv och jag körde stålborste ovanpå. Och sedan skurborste med en massa klorin i vattnet, och till och med mirakeltrasa fick framsidan slät. Sedan sköljde vi hela stenen med en vattenkanna och torkade av den så gott det gick. Det blev skillnad redan nu!

Så det var bara att ta fram pennan och köra igång! Lite blött var det att sitta eftersom vi hade gjort rent hela ramen också!

Och så är det bara att sätta igång och börja måla….

Mormors namn är klart och vi kollar in skillnaden

Och visst blev det skillnad. Och man lär sig mycket medan man håller på. Till exempel att personen som huggit mormors namn var betydligt duktigare än den som huggit in min morfars namn, för det var lite mera hack i och svårare att fylla i. För att inte tala om titeln. F:en i Flaggunderofficer var hemskt smala och det gick knappt att få in pennan. Men färgen räckte och blev över, men jag tror inte Sven hade velat titta på när jag bättrade på grannens grav (som ska vara någon bekant till mormor). Så här fint blev det i alla fall när det var klart!

Jag har inte en aning om vad en Flaggunderofficer är. Enligt Wikipedia får man följande information: Flaggunderofficer var till 1972 en grad i den svenska flottan och kustartilleriet motsvarande fanjunkare i armén. Graden infördes 1761 och bestod till 1824. Den återinfördes 1841 och avskaffades återigen 1972.

Men jag träffade aldrig min morfar (som för övrigt inte var min riktiga morfar) för han dog samma år som mamma och pappa gifte sig. Det som var lite märkligt med min mormors död är att hon dog samma datum som Erik föddes, fast det var 7 år senare, så en ledsen dag ett år kan bli en väldigt glad dag ett annat år!

Galärskyrkogården är väldigt fin och ligger mitt “i smeten”. Medan vi var där så var det en konsert med modern balett och det var ett himla drag. Denna musik blandades med skriken från berg- och dalbanan på Gröna Lund, så jag tror inte att de som ligger här har det så himla tråkigt!

Lite bilder från kyrkogården som numera inte bara är till för sjöofficerare.

Så nu får vi hålla tummarna att vår renovering håller ett tag framöver. Nästa gång vi åker hit ska vi ha med oss blommor att plantera (och det ska INTE vara isbegonior som alla andra har). Det kommer att bli så fint så!

Det blev en bra dag idag!