Bussen gick vid kvart i 10 och vi var sedan länge klara, så som man blir när man har varsin dusch och toa. Körde diskmaskinen i går kväll och det var väl tur för den tog 4 timmar och 20 minuter på det programmet det var inställt och vi lyckades inte byta. Maskinen lät som en mindre stenkross så det var tur att det gick att stänga in till köket medan de kastade runt typ 4 assietter och 2 frukostskålar och lite bestick. Berättade jag att jag satte eld på köket igår förresten? Vi brukar köpa portionsförpackat smör men det är så hårt så jag tänkte bara mjuka upp det lite i mikron, men det började brinna meddetsamma. Såg ingen brandvarnare men för säkerhets skull öppnade vi balkongdörren på vid gavel så det fick röka ut. Men nu har jag kommit på hur jag vet hur jag ska sopsortering. Brinner det ska det i metall. Brinner det inte så är det inte metall. Superenkelt.

Vi tror att turbon på bussen gick sönder på vägen. Vi kom fram men de som skulle kliva på fick nog vänta på mekaniker. Jag ska inte raljera för Spanien verkar vara ett väl fungerande land, inte alls likt galna Italien. Mina fördomar har helt kommit på skam!


Det är lite halv öppet överallt och vi har definitivt lämnat Tapas-landet och Txakoli-landet bakom oss. Typiskt när vi äntligen lärt oss vad det heter! Gick på världens största mina när vi beställde vad vi trodde var varma mackor typ crioque monsieur, och fick det sprödaste brödet jag någonsin ätit med fullt med den godaste iberucaskinkan jag också någonsin ätit. (Uppfödda på ekollon stod det) och tunna skivor avokado som förhöjde, inte stal smaken! Och så kom endorfinchocken igen! Så nöjd! Nu är det stranden nästa!

Vi betalade €10 för att bli av med vårt bagage tills vi kan checka in vid 3. Samtidigt fick vi en ovärderlig guidning över restauranger och sevärdheter och vad vi ska äta. Pollicipes var tydligen ett måste, om man bara bortser från vad det var….Vi är troligtvis för snåla i alla fall.






Sven saknar att det skulle vara 27 i Bilbao idag och bara 20 i Santander, så jag klädde mig lite varmare. Men det var nog tvärtom för solen gassade och det var superhett. Fast i vattnet var det inte lika varmt. Det såg jag på Sven när han drog ihop hela sig innan han plussade i. Jag tog inte ens med mig badkläderna till stranden så behövde jag inte förnedra mig….


Sen gick vi hela vägen tillbaka och stannade och tog en glass och sen var det dags att “checka in”. Det var vissa detaljer vi glömde att kolla. Som om det fanns hiss när vi bor på 3e våningen. (NEJ), Fanns det balkong? (JA, som en pekines fick rum på).

Nu måste vi hämta våra väskor och handla mat för affärerna är stängda i morgon! Och faktiskt … tvätta!






Vi glömde den lilla detaljen att kolla om det fanns hiss, så nu måste vi bära väskorna upp till 3e våningen, i ett hus med väldigt högt i tak. Men väskorna ska ju bara upp en gång och ner en gång. Själva är vi ju som gaseller. Även om jag inte verkar komma upp i mina steg idag.

På tvätteri träffade vi en äldre herre som jag bad om hjälp med torktumlaren. Han var amerikan. Det var det första han sa. Det andra han sa var att han var blå. Vi hade ett mycket intressant samtal, men mest var han nog imponerad över att tvättmaskinerna var svenska (Electrolux)!
Den här gången blev tvätten torr, och vi hann handla frukostmat medan tvättmaskinen gick.

Vi har precis ätit patatas bravas med två såser och en full tallrik med friterade bläckfisklemmar. Det sistnämnda var smaskigt. Potatisen var lite av en besvikelse. Nu sitter vi här och tittar på Meidas Touch på Youtube för att se hur No kings parade har gått.
Det ska bli intressant att se hur den här staden agerar i morgon när det är söndag. Troligtvis helt folktomt fram till 3 och sen lika galet som nu! Santander växer på en….
