Jodå, vi låg redan vakna och väntade på att kl skulle ringa halv 7. Alla rutiner fungerar bra och ena resväskan var redan klar igår och den andra väntade bara på nattlinne och necessärer. Det jobbigaste, som vanligt, var matsäcken, som vi var tvungna att ha med oss. Vi fick hälla ut cocacola, vitt vin och slänga 3 burkar öl. Brukar tänka på min gamle arbetskamrat Anders Fredberg som pendelflög från Skåne till Stockholm och hur han hatade att se alla passagerare som stod i säkerhetskontrollen och hällde i sig alla möjliga saker, som sylt, för att de inte ville slänga det innan de boardade planet. Vi hade nog varit roliga på tåget om vi tryckt i oss ölet och vinet innan vi klev på… Nu kommer vi att få nöja oss med mineralvatten istället, och när jag tänker på det så tror jag skedarna är för stora för att få ner i glasburkarna med yoghurt som vi köpt.
Värst vad jag var pratsam idag då! Ja, jag fortsätter väl då. Det såg kallare ut än vad det var och min Garminklocka visade Stockholmstemperatur, så vi hann inte släpa våra väskor många meter innan vi var tvungna att stanna och skala av oss allt vi inte fått rum med i väskorna och stoppa ner det i … väskorna.
Alltså man ska inte klaga men varför man måste ha platsbiljett på ett gammalt skit-lokaltåg som stannar vid varenda mjölkpall. Och varför den sadistiska damen på biljettkontoret lyckades ge oss två platser utan fönster i ett nästan tomt tåg övergår mitt förstånd. Men vi har en trevlig medresenär som pratar engelska (så mycket att den gamla tanten bredvid oss flyttade på sig). Hur som helst så tar det här mjölkpallståget lika lång tid som nästa sträcka mellan Palencia och Valencia där det är höghastighetståg.
Vi stannar nu vid 4e stationen och har ff inte kommit ut ur Santander. DET HÄR ÄR ANLEDNINGEN TILL ATT MAN TÅGLUFFAR! MAN FÅR SE SÅ MYCKET!!! Nu ska jag sticka en stund och lyssna klart på talboken!
4 timmar senare har vi åkt tåg i 3 av dem och haft en annorlunda upplevelse i 1 timme. Nu börjar vi:
Tåget gick fram och tillbaka och upp och ner medan jag stickade och Sven och medresenärer stod och halvskrek till varandra (han satt längst bort i vagnen). Nu vet vi var Spaniens största kakfabrik ligger med 2300 anställda (lite kul när man själv bor vid Delicato, som borde vara ett av Sveriges största märken). Vi fick också i oss varsin underbart god macka och mineralvatten (-750 gram).
Vid halv 1 steg vi av i Palencia, och ni hör ju, bara namnet är ett skämt! Inget fik, ingenting. Möjligen en ramen-restaurang… vi satte oss i den stenbelagda parken och tog varsin islatte och Kitkat (-500 gram). Flugorna var inte att leka med i den här staden. De flög rakt mot en hela tiden och det gick inte att vifta bort dem.
å var det dags att gå ombord. Det gjorde man genom att ställa sig i kö för att visa upp biljetten innan man fick gå ut på perrongen. Väl där ute fick man sina väskor röntgade. Efter vad vet jag inte för vi behövde inte dricka upp 2 liter mineralvatten och 2 islatte för att bli igenomsläppta.
Och det första vi känner när vi kliver in i vår förstaklassvagn är stanken av mat! Och mycket riktigt står det på våra stolssäten att man kunde köpa premium och box menyn, samt att det finns både kafeteria och en matautomat. Dessutom fick vi inte platser bredvid varandra. Den damen borde inte få jobba med att sälja platsbiljetter! Och sätena här i första klass är stenhårda jämfört med det förra tåget som var som värsta fåtöljerna. Men vi står tydligen still i Madrid i 30 minuter, så jag antar att jag kan pricka i att jag varit där sen i alla dumma Facebook-undersökningar!
Ok, så vad gör man en halvtimme Madrid? Jag vet, man tänder upp digitala platsskyltar som inte överensstämmer med de fasta platsmarkeringarna och släpper in 50 affärsresenärer med relativt stora handbagage. Och så gömmer sig all personalen inne på toaletterna. Sen går tiden fort kan jag lova. Till slut visar det sig att det är de fasta platserna som gäller och någon sitter fortfarande på Svens plats. Vi ser nu med förtjusning fram emot hur alla de där Premium menyerna och matboxarna ska hamna rätt. Allt detta mellan luftkonditioneringen i tåget får farbröder i vagnen att sitta och hålla fast sina postischer så de inte landar i någon annans mat!
26 grader i Valencia och vissa problem att ta sig under järnvägen. Hämtat nycklar, hittat “hem”, satt på en tvättmaskin, kopplat ur och i Internet för att få dit den nödvändiga grenkontakten. Handlat frukost på Consum. Men inga överköp idag. Sven gick tillbaka med maten och hängde tvätt och jag letade efter en restaurang. Har skickat följande länk till honom:
https://maps.app.goo.gl/YnB6YZxETaWggANj6
Får se om han hittar mig eller om jag får sitta här och äta mig mätt på oliver…
Mamma Mia, vilken mat vi åt! Det var ju typiskt att vi inte fotograferade den. Patatas bravas var ok där de simmade i “aioli-skum” men sen fick vi in en bacalao-krokett, troligen med någon form av svart bläck och efter det anjovis multifiori, som var några staplade kex med anjovis emellan och troligen majonnäs och sylt eller marmelad. Lät inte så gott va? Men det var det! Inte mycket men så gott! Sen gick vi för att leta efter glass. När vi hittat första stället fanns det överallt!
Vi har hamnat mitt i smeten. Russafa verkar vara ett hängställe med hur många restauranger och märkliga affärer som helst. Vi är troligen 35 år för gamla, men det är ju vad andra tycker. Vi smälter in finfint här.
När vi kom hem upptäckte vi att luftkonditioneringen fungerade felfritt. Det var väl typ 16 grader i lägenheten, så vi kommer säkert att sova gott. Och Sven hälsar att han har sett många, många bilhallar som har snyggare polerade betonggolv än det här!
Wow! Grattis om du har läst ända hit! Då är det kanske dags att ta tag i Krig och Fred också!