Somnade som en sten i denna underbara säng. Vi är ju tillbaka i Frankrike igen, där man använder bäddmadrasser och det märks skillnad.
Vaknade rätt förvirrad vid 7. Var klockan 7, eller var den 6 eller kanske till och med 8? Hemma har man ju alltid ett gäng klockor som inte ställer om sig så man vet vad klockan egentligen är. “För övrigt anser jag att den här biannuella omställningen måste få ett slut snart!”
Frukosten gick bra. Vi åt samtidigt som “hundparet” men de hade lämnat “stinkbomben” uppe på rummet.
Det är 3,5 timmar raka spåret till Nice där vi måste vara kl 11 på tisdag, så vi kan ju i praktiken åka kringelikrok hur mycket vi vill. Och det tänker vi göra idag. Blir nog både tröja och dunväst dock!
Vi hoppade in i bilen och bestämde oss för att ta strandvägen till Sete, för att kunna facetima med pappa och se om han kände igen sig.
Vår bil är väldigt trevlig men har vissa egenskaper vi skulle slippa. Tex piper den varje gång man överskrider hastigheten med 1 km. Sven är inte sugen på att få hem brev efter brev med böter, som han brukar, men det här är olidligt. Nu kan vi stänga av under resan men varje gång vi stänger av bilen återgår den till grundläget igen. Det andra är att kartan visar varenda vägmärken som finns på riktigt. Vi har lyckats stänga av några men det är faktiskt svårt att se var man ska köra för vägmärkena är i vägen… Och det sista och mest spookiga är att guiden som talar om hur vi ska köra (på svenska) nog består av rösterna från två olika personer som blandats ihop. Det är lite Linda Blair ur Exorcisten-varning på den när hon pratar!
Vi åkte först till en stad som hette Beziers. När vi åkte därifrån visade den sig vara större än vi trodde. Men dit vi kom var litet och pittoreskt, och de hade en Saluhall som var otrolig. En massa mat att handla hem eller att äta där. Sven var skitsur över att han åt så himla mycket frukost, och jag var inte heller hungrig. Så vi gick vidare till ett ställe där vi beställde kaffe. Vi hoppade över kakan för att tänka på kalorierna, men det tänkte dom som fixade kaffet på för vi fick söt vispad grädde i cappucinon. Det fanns en grå jacko där som satt och hade tråkigt (han hade plockat bort alla fjädrar runt halsen). Honom snackade jag med en stund och hoppades att han fick lite utbyte av mig. Vi gick runt en stund till och såg på utsikten innan vi fortsatte.
Pappa brukar prata om hur han och mamma var i Sete med både husbil och husvagn så vi tänkte se om han kunde få uppleva det igen. Vi åkte genom vidriga ställen där folk hade byggt stora kolonier med “sommarstugor” av allt möjligt bråte. Det var verkligen inget trevligt alls. Sen kom vi fram till första stranden i Sete men vi åkte till den långa som gick hela vägen fram till stan. Det var nästan omöjligt att ringa från stranden för det var nästan 20 sekundmeter i byarna och det blåste sand på oss som hagel. En dam försökte känna på vattnet men hade inte samma tur som Sven igår och fick en våg som gick upp över anklarna så hon blev blöt om både strumpor och skor.
Hur som helst ringde vi pappa och väckte honom ur hans tupplur och tvingade honom att lyssna på vinden och självklart kände han inte igen sig för vi var på fel ställe och det var längesen nu. När vi sen åkte igenom Sete insåg vi hur stort det var, och vi borde ha stannat och ätit seafood där men vi drog vidare, för såna är vi. Missar alltid en bra chans!
Vi åkte till Montpellier och på väg till parkeringsgaraget vi tänkt ut hittade vi en plats bland några soptunnor. Jag klev nästan ut på ett lock till en jättestor majonäsburk med mina nya skor… Det fanns en restaurang precis där vi stannade och det såg så gott ut det som de visade i fönstret så vi gick in. Sven beställde någon märklig friterad vikt pannkaka fylld med mozarella och ett stekt ägg. Jag valde förstås couscous med lamm (kan ff inte glömma den jag åt när vi var i Paris 2004). Nå, den var inte lika god, men den dög. Sven gillade sin mat så mycket att jag inte ens fick smaka. Han var imponerad på att “invandrarna” i Frankrike lärde sig språket så bra. Jag förklarade för honom att couscous är en maträtt från Tunisien, Marocko eller Algeriet och att väldigt många pratar franska där och det är troligtvis en anledning till att de flyttar till just Frankrike….
När vi gick runt i Montpellier så såg vi väldigt många monument. Vi mötte en amerikansk familj där dotterns ögon var stora som tefat när hon såg trumfbågen. Jag var en minut för sen, annars hade jag berättat för henne att president Trump snart skulle fixa så hon fick en egen Trump-båge hemma! Men så snabb är man ju aldrig!
Vi var verkligen sugna på våra islatte, som nu även Sven blivit beroende av. Vi ville inte sitta i bilen vid alla soporna så vi åkte någonstans och stannade. Det råkade bli mitt emot en Peugeot handlare kan man tänka sig.
Sen åkte vi mot Avignon, sen Nimes men till sist ändrade oss till Arles. Glömde bort tidsomställningen så det var kolsvart när vi kom fram till Hotell Vita Hästen där vi ska bo. Rummet är kanon även om golvet är väldigt sandigt efter att jag tagit av mig byxorna. Tydligen blåste det fast mer än jag trodde. Vi har separat toa och dusch. Gissa vilken del som inte har ett handfat och där dörren öppnas inåt!
Vi avslutade kvällen på en väldigt trevlig kinesinspirerad restaurang med att dela på en liten portion vardera av California rolls och dumplings. Det var precis lagom och till det ginger beer (ja, det är en läsk). Sen tog vi en promenad runt stan (tror inte att vi var rätt någonstans) men vi hittade en tvättomat som vi nog kommer att använda i morgon. Mitt nattlinne fräter ju snart hål på lakanen så smutsigt är det. Jag packade två men sedan började vi minska bagaget….
Så i morgon är det ett fullt schema med att leta frukostställe, tvätta kläder, kanske göra en sight-seeing i van Goghs anda (Han har bott här) och så åka och titta på rosa flamingos för tredje dagen i rad. (Sven är helt manisk!)
Så tills dess! Godnatt!