Jag började med Keramik 2001. Jag hade läst på Södertörns Högskola och vi var 4 tjejer som hade så kul tillsammans. För att fortsätta umgås efter studierna började vi på keramik i den gruppen en av oss gick. Hon flyttade sedan till Spanien och den 4:e tjejen flyttade in på gatan brevid mig, så snart gick jag på keramik bara för att det var så roligt.
När man börjar med något där man ska skapa med händerna är det oftast väldigt stor skillnad mellan vad man ser framför sig att man ska skapa, och vad ens händer sedan förmår. Så var det definitivt med keramiken och det tog två år innan jag ens satte mig vid en drejskiva. Och många fler år innan jag var så nöjd att jag vågade signera sakerna med mitt efternamn. Det finns bra många fler Pernillor i världen än det finns Claugar.
Jag upptäckte att jag tyckte det var väldigt roligt att dekorera sakerna jag gjorde. De drejade formerna var egentligen bara råmaterialet för det jag ville skapa. Tekniken jag fastnade för kallas sgrafitto och innebär att man ristar mönster i alstren. Jag målade mina saker (som oftast var drejade i vit leta) med engober i olika färger (som jag köper färdigt pulver till på Seemans, fast min favorit, den koboltblåa, blandar jag själv). När man sedan ristar så kommer den vita leran fram.
Min utmaning har varit att sedan hitta en bra glasyr att doppa sakerna i. Jag har experimenterat mycket, för jag vill inte att ristningen ska se “smetig” ut och inte heller att det ska bli en matt finish som inte är snygg. Under alla år har jag därför doppat alla saker i vit glasyr. Därefter har jag väntat på att glasyren ska torka innan jag har skrapat bort den på de delar som är täckta av engobe. Det är ett riktigt idiotarbete där jag sitter med ansiktsmask och samlar kilovis med använd glasyr som jag inte vet om det kommit några färgprickar i. Till sist kroknade jag och började skära ut mönster i stället. Lika roligt det med!
I våras hittade jag ett recept som ger precis den yta jag vill ha på mina saker och nu kommer jag att sätta igång och experimentera igen. Det finns så många saker man kan arbeta med, shellack, vax mm. Det är bara fantasin som sätter gränsen för vad man kan göra. Ja, och så ugnsstorleken då…
Sakerna jag säljer är båda gamla och nya, och gjorda i olika tekniker.
Jag hoppas att du hittar något som du tycker om!
Hälsningar
Pernilla
