Sov så där i natt. Sängen kan inte varit mer är 140 och det ganska tjocka plastskyddet under lakanet gjorde att man liksom gled ihop i mitten, så rätt var det var fick man en armbåge i fejset.
Om vi var impade på buffén igår kväll, så blev vi lite besvikna på frukosten i morse. Men å andra sidan så behövde vi inte fler kalorier på ett tag. Sven hade verkligen funderat på vad buffén igår skulle kosta, för ingen hade nämnt det, men vi fick betala €59 för det och en halv flaska vin, så buffén kan inte kostat mer än €25, och det kostar ju en vanlig maträtt, om man inte som vi hela tiden äter förrätter för att spara pengar!
Så vi åkte mot San Tropez och lata som vi var sa vi att betalvägar var ok. Men den vägen vi åkte var nog den värsta väg jag någonsin åkt! Kolla själva!
OK, så nu har vi varit o San Tropez och alla ni som inte varit där, behöver inte åka dit. Det roliga var att de hade en stor marknad där de sålde allt. Men det var inte batikmönstrade kläder från Pakistan utan kläder som såg ut att komma från finaste designaffärerna i Paris. Så man kan åka hit och shoppa loss och se ut som en vinnare för nästan inga pengar alls. Nu är inte jag så förtjust i att klä mig i stickade saker i beige och dessutom är väskorna fulla, så….
När vi på 3e försöket hittade bilen på våningsplan 2 i parkeringsgaraget, åkte vi vidare till San Raphael. Där gick vi inte ens ur bilen utan vi tänkte att vi hittar något ställe längs vägen att äta på. Pyttsan. Vi stannade däremot vid en strand och Sven fick bada i Medelhavet. Jag frös med tröja. Vi fick i oss mandariner, vindruvor och delade på ett äpple och tur var väl det eftersom det nu var mellan lunch och kvällsmats tid.
De röda klipporna är ju magiska och vi körde in på en liten parkering (folk stannade överallt) och tog lite fler foton, som man aldrig kommer att titta på igen.
Som ni hör så var ju inte det här den bästa dagen på resan och vi var hungriga. Till slut hittade vi en plats där de faktiskt hade tvärgator till strandvägen. Theoule hette den. Sven filmade att parkeringsautomaten kastade ut oss hela tiden ifall vi skulle få böter. Där besökte vi ett Apotek och köpte en svindyr salva med antihistaminer till mina myggbett. Tror inte man somnar lika lätt av en salva nämligen.
Vi gick tillbaka till en bar/restaurang vi passerat tidigare. De hade ingen mat men spelade den bästa musiken vi hört på länge. Så jag frågade ägaren som var brittisk och vi körde Shazam båda två, för han trodde inte min funkade i Frankrike. Sen undrade vi om det var ok att vi köpte mackor i affären och år där, och det var helt ok. Nu visade det sig att han bara var gäst som vaktade stället medan ägaren var borta en stund. Sven köpte mackor och jag köpte vin. Engelskmannen var gift med en holländska som vi verkligen kunde relatera till. Så vi pratade om allt från myggsalva till kärnkraftverk med henne och det var hon som hittade fjärrkontrollen när jag såg att musiken kom från youtube. Så om ni vill lyssna på något riktigt bra rekommenderar jag denna 2-timmars jam:
Tänk att man bara kan möta några främlingar i några timmar och ha så himla trevligt, för att aldrig ses igen!
De skrämde oss och sa att det var skitdyrt i Cannes, men Sven hittade ett IBIS hotell för bara 800 kr och en natts parkering vara bara liiite dyrare än några timmar i San Tropez.
Kvällen avslutades på en av de få restaurangerna vi hittade här där vi är. Jag har aldrig ätit japansk donburi, då det är hög tid att prova. Sen vad “crispy” salmon är återstår att se! Fjällen?
I morgon ska vi lämna tillbaka bilen och bli tågluffare igen. Ser fram emot det även om jag aldrig hade fått sett det jag sett med tåg.
Vädret ska bli skit. Och vi börjar kämpa med hemlängtan. Det har nog lite med att göra att det längsta vi stannat på ett ställe är 3 nätter. Det har varit ett enda hoppande från plats till plats. Vi får se om vi fastnar någonstans….