Eftersom det var väldigt svårt att få platsbiljetter så fick vi först plats på ett tåg som gick 5 i 11 idag, men å andra sidan vaknade vi “utsövda” och kunde göra oss i ordning och äta frukost i lugn och ro, och gå ut och handla lite mat till resan.
Vi avslutade kvällen igår på ett ganska mediokert ställe men jag fick min konfiterade anka och Sven en hamburgare. Värden försökte övertala oss att välja hans omtalade boeuf bourguignon, men om det är något jag aldrig någonsin kommer att äta igen i resten av mitt liv är det just det! Och nu undrar ni alla varför, eller hur?
Våra små sammankomster hos John Beranger (Svens chef) när vi jobbade på Kanadas Ambassad var notoriska. En gång hade han med sig en massa levande humrar från Kanada som vi hade tävling med, vem som kunde springa över köksgolvet med en penna i klon snabbast. Och en annan gång lagade han denna berömda köttgrytan efter konstens alla regler. Så maten blev inte klar förrän bortåt halv 10 på kvällen. Då hade jag lyckats trycka i mig 4 av hans signaturdrinkar: Canadian Club med Ginger Ale (rena saften). Efter maten skulle vi se Midnight Express. Hur som helst så minns jag inte om det var Sven eller Jocke som somnade och sov genom hela filmen. Själv hörde jag hela filmen från toaletten där jag gjorde mig av med både drinkarna och grytan under hela kvällen. Så nej tack när det gäller boeuf bourguignon för mig! (Den när Sven serverade sin fingertopp tar vi en annan gång…)
Berättade jag att när jag la mig i gårkväll stod stegräknaren på 30252 steg!
Sven är rätt under isen och nu har vi investerat även i en nässpray. Det är synd om honom men jag undrar om jag ändå inte skulle byta mina myggbett mot hans förkylning. Har förstått att vi inte lämnade myggen i Nice och igår i brist på citrusdoft sprayade jag ner mig med min nya grapefruktparfym. Det återstår att se om det hjälpte eller gjorde allt värre. Det tar nån dag innan betten visar sig…
Karlsruhe var en upplevelse då Sven ledde ner oss i en kulvert som gjorde att vi hamnade en halv kilometer från stationen. Vi hade en knapp timme där och efter att ha köpt en liten flaska mineralvatten för €3,40, så Sven fick ha sina baciller för sig själv så ställde vi oss i solen på perrongen och väntade. Troligtvis den sista värmen för i år.
Nästa tåg har de lyckats försena med mer än 30 minuter. Har just kommit på att tågresor är mysiga när de sker på dagtid, men när det är mörkt är det inte lika kul. Vi ska komma fram vi 20-tiden någon gång. Dessutom, hör och häpna har jag för första gången på flera år varit åksjuk på tåget. Men det gick över när vi körde över gränsen.
Bytet i Karlsruhe kommer inte alls att vara så tight som jag trodde, så det gör inget att vi är försenade, dels för att någon personal försovit sig, eller för att polisen stannade tåget för passkontroll vid gränsen. Ganska ineffektiv personal på det här tåget. Vi delar vagn med Bistron och här har de hängt nästan hela resan. Men bra att veta var man ska gå och be dem låsa upp muggen som var stängd hela resan tills jag sa till.
Vi investerade i två hänglås med kombination. Bara så att vi inte skulle stå utan bagage för att någon skulle ha snott det. Det räcker ju i princip att sätta ihop väskorna med varandra så är de ju ostjälbara. Men man kan ju även sätta fast dem i hyllan. Det har funkat bra och känts bra för ibland ser man inte bagagehyllan. Men när vi klev av i Marseille på väg mot Paris så var vårt bagage totalt försvunnet. Vi stod som två fågelholkar och bara tittade på varandra, tills Sven kom på att vi gått på i andra änden av vagnen. Jag sprang dit och där stod våra väskor så fint sammanbundna. Det var nog då jag fick veckans aktivitetspoäng på Garminklockan.
Sven mår fortfarande inte så bra, fast han sov nästan hela förra resan, så vi struntar återigen att utforska Hamburg. Det får bli en natt där igen nära stationen. Och sen är det bara att stå ut sista biten eftersom vi fick plats på Snälltåget, som försöker vara något mysigt och gediget, men egentligen består av en massa gamla skittåg som borde ha tagits ur trafik för 50 år sedan.
En lång resdag slutade i alla fall på ett fräscht hotell “in the bad neighborhood”. Vi orkade inte äta ute eller äta alls, så vi gick ner till Penny och köpte små minisalamis och babybelostar. Fullkomligt lagom! Och så den nya favoritkaramellen jag smakade i hotellobbyn.
Vi upptäckte på stationen att det gick ett tåg till Stockholm kl 22 ikväll. Bra sugna men hotellet var non-refundable och som tur var fanns det inga platser. Vi harvar hemåt i morgon.