Jojo, tidsomställningen funkar fortfarande. Vaknade ½ 7 pigga som lärkor. Även om jag varit vaken i omgångar i natt, så ska man alls inte beskylla sängen för detta. Vi har ett stort rum med kallt klinkergolv och högt i tak och ett rejält grovt lakan, kan inte bli bättre. Och vi sov gott efter en god middag, en halv flaska vin (som vi delade på) och en avslutande tiramisu (som vi också delade på)!
Så ut på en promenad. Vi gick åt ena hållet Och sen gick vi tillbaka. Höjdskillnaden var 130 meter så det var en brant promenad!
När vi kom tillbaka var det uppdukat för frukost till oss, en riktig italiensk frukost med en massa dulce, eller vad det kallas: 4 olika sorters mjuka kakor. 3 frukostar med detta, skulle inte tro det. Så jag skrev in i Google translator att jag hade gått ner 20 kilo sen i januari genom att inte äta något sött. Först tittade han på mig och gav mig en tumme upp, sen kollade han på vad han ställt fram och sa, aha. Sen gick han och ordnade mackor med stora bitar med tomater med olja salt och kryddor, parmaskinka och stora mozarellabitar. Vi hade redan yoghurt. Så det blev så bra till slut så…
Sen duschade vi och satte på oss sommarkläder och började vår vandring ner till Amalfi. Det verkar inte som vi gått så himla långt fågelvägen (3,5 km?) men ni kan se på kartan att det var fram och tillbaka hela tiden OCH det var trappor i princip HELA vägen. Vi mötte folk som gick uppåt och de var inte så himla uppåt om man säger så. Men när vi själva kom ner och stannade till så började mina ben att skaka okontrollerat. Vi får se hur dom känns i morgon. Skitsnygga kommer dom att vara i alla fall!
Amalfi är definitivt den största turistfälla vi någonsin besökt. Det gick knappt att komma fram bland alla människor som försökte ta sig fram bland alla prylar som antingen var citronmönstrade eller kakelmönstrade! Till vår stora lycka råkade vi se ett hål i väggen som sålde friterad fisk och skaldjur i en strut. Vi gick och badade och hoppades på kortade kö sen. Anledningen till att det var mycket folk KAN bero på att ett kryssningsfartyg hade lagt till utanför och körde småbåtar in i skytteltrafik.
Stranden bestod av olika storlekar på sten och var omöjlig att ta sig fram på graciöst utan skor. Vattnet var varmt, kan ha varit ända upp till 24, och vi såg inga medusor men väl en himla massa fisk som ville hälsa.
Efter badet köpte vi vår mat och satte oss på trappen till den stora kyrkan och åt. Det var så gott, smakade lika bra som i Cinque Terre och äntligen fick jag äta mina minibläckfiskar igen! Till efterrätt tog vi glass, jag citron och apelsin, åh så gott!
Sven ville ut och gå igen! Vi gick längs vägen till Artrani, och sen gick vi tillbaka. Vi fikade och kollade hur vi skulle fortsätta vår resa. I morgon ska vi till Ravello men några vandringar i bergen vägrar jag! Man får ju vara bergsget med pacemaker för att orka gå uppåt här och det går ju inte att gå nedåt hela tiden. Jag vill vidare söderut och så blir det.
Vårt hotells restaurang är stängd ikväll, och grannrestaurangen som de hänvisade till stängde för säsongen häromdagen. Så vi hamnade på den tredje restaurangen ikväll och den hade tydligen varit stängd fram tills ikväll, och det vet vi för det första vi stötte på härinne var 2 svenskar, som bor här (för det är B&B också).
Dagens lärdom var minnesmärken med svensk flagga och en massa svenska namn. Det var en flygolycka 1947, och faktiskt den värsta någonsin i svensk militärflyghistoria när ett plan på väg hem från Etiopien med 24 personer körde rakt in i en bergvägg här i Scala och i tre delar kanade ner i en ravin. 3 överlevde. Planet var fullt med guldtackor som betalning för en massa stridsplan som Etiopien köpt. Dessa hade blivit svartmåla och därför hade ingen sett dem och alla fanns kvar. Googla vetja!
Ja, det var väl allt för ikväll, ciao!
