Vi tänkte att den här resan skulle bli annorlunda. Varför inte åka tåg hela vägen? Vi fick tips om nångon resebyrå i Kalmar som var bra på tågresor men Sven ville först prova själv. Och tror inte att någon hade kunnat hitta ett bättre alternativ, möjligen ett billigare pris. Nästan 9000 enkel resa för 2 personer. Jag som är mer ängslig till min karaktär oroade mig mest för att missa första tåget och se hela resten av reseplaneringen gå åt helvete. Men det var inga problem alls. Vi som varit sjuka och sovit till 9 om morgnarna var till och med pigga när klockan ringe kvar i 5. Och 10 över 6 stod vi på Södertälje station och väntade på tåget.

Tågresan till Köpenhamn varade till ½ 12. Fast vi satt i en tyst vagn så var det svårt att förstå att man inte sitter och pratar i mobiltelefon med högtalare. Men nu var vi bara i Sverige. Vänta tills Italien!!!

I Köpenhamn hade vi 1,5 timme. Vi åt våra mackor vid ett bord och undrade om vi kunde ta ett tidigare tåg till Fredericia där vi hade 7 minuter att byta. Men eftersom vi köpt den allra superbilligaste biljetten (Haha!) så gick det inte att byta den.

Men i Fredericia klev man av till vänster och på ett väntande tåg till höger så det gick inte att missa. Den nya informationen var dock att i Tyskland krävdes det fortfarande klass 2 munskydd på alla publika färdmedel. Tåget åkte kl 15 och vi tvingades fylla på med nödprovianten som bestod av en jätte Marabou chokladkaka med smaken Strawberry cheesecake. Så vedervärdig, så kladdig och vad lukten påminde om vill jag inte ens säga, men om det har samma färg som sylten. Så vi satt där och smusslade bakom munskydden och väntade på att komma fram till Hamburg vid 18-tiden och få MAT!!!!

Vi hade nästan 3 timmar i Hamburg så vi gick bort från stationen och hamnade på en kedja som hette Block House. Där drack vi 2 öl (som jag ångrar det) och tog var sin hamburgare. Kl 9 stod vi trötta på stationen. Här skulle sovas som bara den.

Tjejen bredvid oss på perrongen släpade på en basfiol som var lika stor som henne själv. Hon skulle på turné med någon “youth talent orchestra” och någon hade tipsat om sovkupé.

Sovkupéerna såg inte alls ut som på bild, sa Sven. Jag undrar om han ens tittat. Det var 2 hytter en halv trappa ner och 2 hytter en halv trappa upp. Vi hade säkert kunnat byta, men man tänker inte så smart. Det tog säkert 20 minuter för tjejen att baxa upp basfiolen för trappan och förbi vår kabin. Väl inne i kabinen (som vi inte kom ut från så länge basfiolen var i vägen) så fattade man inte var 2 sängar, 2 personer och 2 stora resväskor skulle få plats.

Jag fnittrar varje gång jag tänker på min kompis Christina som hade tänkt mysa med sin man när de skulle åka i samma sovvagn, och hade köpt vin och ost osv. Det GÅR INTE att äta i en sovvagn, jag lovar!!!

Vi lyckades får på pyjamas och borsta tänderna. Vi hade packat nattsaker och rena underkläder i en egen väska. Och tur var väl det för resväskan fanns det inte plats att öppna.

Som vanligt var jag uppe 3 ggr och kissade på natten. Klädd i nattlinne och vita engångstofflor. Dom toaletterna var inte stora och en gång fick jag till och med panik, då jag knappt lyckades att ta mig ut.

En timme försenade var vi i Zürich och då hade vi lekt detektiver och spårat den svenska damen som tappat sitt pass på golvet. Sara Camilla Margareta var det inga problem att hitta på Hitta.se. Jag kav konduktören hennes mobilnummer och han ringde. Hon satt redan på tåget till Paris. De fick lösa passfrågan bäst de ville!

Altviolinisten visade sig vara danska och mycket lättare att förstå på danska. Hon talade i alla fall om för oss att hon tänkte ta dagtåget hem när turnén var över!

Vi är framme i Zürich! Kaffe kaffe kaffe!