Jag har jobbat rätt många extratimmar de senaste veckorna. Jag har sedan en månad tillbaka haft som ambition att gå lite tidigare från jobbet en fredag. Det blev inte förra då jag inte kom iväg förrän 7, men nu så. Kvart i 2 lyckades jag smita iväg.

Inte bara har jag bott längs grön tunnelbana största delen av min Stockholmstid, jag jobbade totalt 5 år på Skånegatan, bytte bussar i Skanstull och gick på keramik vid Medborgarplatsen och på Kocksgatan. Så hållplats Medborgarplatsen blir min utgångspunkt idag när jag ska arbeta mig igenom det som man benämner Sofo (south of Folkungagatan). Två affärer som har allt (utom kanske flärd) är det första jag kommer till.

När jag var här senast för en dryg månad sedan så tänkte jag springa in i väskaffären som ligger i korsningen Folkungagatan och Östgötagatan, men den fanns inte kvar. I stället ligger det en antikaffär med en massa roliga saker. Milda Matildas heter den.

Hittade en byrå där som kanske skulle passa i hallen, men nej, jag hittar säkert bättre saker. I korsningen Östgötagan – Kocksgatan, alltså andra änden på det kvarteret ligger en affär där ett antal konstnärer gått samman och säljer sina saker. Jag brukade alltid gå förbi den på vägen till keramiken och då kunde man stanna till och få lite inspiration. När jag gick in i butiken så upptäckte jag att det inte var så mycket nytt. Jag kunde till och med peka ut vilka konstnärer som var nya.

Jag gick förbi Drejstudion för att titta om Anna var där. Jag såg att det lyste inne i verkstaden men vet också att hon hyr ut verkstaden så det kunde ju vara vem som helst. Jag fick nöja mig med att kika genom fönstret och konstatera att hon börjat med en ny stil på sina fruktfat.

Sen gick jag vidare mot Skånegatan. Jag tror att det är Södermannagatan den heter. Där ligger en mycket färgglad affär som heter Cocktail. Jag hoppade över den den här gången men skyltfönstret kunde jag inte låta blir att fota.

Så kom jag så bakvägen till mitt gamla jobb. Under 3,5 år från 1992 till 1995 jobbade jag hos min gamla granne Gunnar Johard på hans praktik. Mitt arbetsrum låg nere i källaren i ett skyddsrum och mitt största problem var hur jag skulle få mottagning på radion där nere. Jag hade en lång antennsladd som jag snodde runt spiraltrappen upp, och det funkade nästan hela tiden. När jag slutade där 1995 så var allt “städat” och rutinerna fungerade bra. Sedan var jag där en vända igen 2001-2002 och städade om efter en massa tillfälliga personer hade rört till det. Och så hjälpte jag till att installera nytt datasystem till dem när de växte ur Maxident! Det var svårt att se något genom fönstren när det både var frostat glas och gardiner, men jag antar att man inte kan inreda lokalerna på så många olika sätt. Men jag vet att det är renoverat för hela praktiken brann för en massa år sedan. Nu känner jag inte igen en enda som jobbar där längre. Förra gången jobbade ju flera tandhygienister kvar men inte längre.

På andra sidan gatan, i hörnet, låg en mycket berömd loppisaffär som en dam hade. Hon brukade köra omkring i en grön 3-hjuling, men jag såg en dödsruna för flera år sedan, så hon finns inte kvar. Och från att ha varit en affär man knappt kunde vända sig i, så såg det idag helt annorlunda ut. Ja, och priserna var inte heller desamma :-(

Inte heller Stadsmissionen i nästa kvarter var likadan som tidigare. Då kunde man handla köksprylar och till och med lite möbler. Nu fanns där bara kläder och böcker. Den nya trenden är att man syr nya kläder av gamla avlagda, och det hade de en hel ställning med. Ingenting som jag skulle vilja använda!

På andra sidan gatan låg en känd restaurang, som jag nu kommit på hette Hard Wok Café (eller var det något annat). Den fanns även på Kungsholmen. Där kunde man äta en massa olika wokar med 25 olika såser som stod på borden. I dag heter restaurangen Mississippi Inn och jag har aldrig hört talas om den, vilket inte säger så mycket om dess populäritet, eftersom vi sällan går ut och äter.

String ligger kvar precis som vanligt, och här bestämde jag mig för att kompensera min uteblivna lunch med en kaloribomb. Funkade så där…. Men gott var det!

Bredvid String ligger den gamla téaffären där jag hade, och fortfarande har, ett stämpelkort. Nu fanns det mycket fina saker i butiken. Till exempel hittade jag ännu finare kakburkar än den jag köpte istället för den jag fick i julklapp. Nu får det dock vara nog!

Och snett emot String ligger den italienska delikatessaffären. Där handlade jag inte heller!

Nu var jag äntligen framme vid mitt mål. Jag hade tänkt gå och kolla i alla klädaffärerna på Åsögatan. Men först in i antikaffären som ligger först. Jag upptäckte att prissättningen var något standardiserad, vilket gjorde att det kvittade hur dålig kvalitet det var på en byrå, den kostade ändå 3600:- vilket i sig var ett överpris. Men mycket hade de!

Hos Tjallamalla och alla affärer runt omkring fanns det så mycket fina saker. Men jag hade lite svårt att förstå om kläderna var begagnade eller ej. Det gick inte att se på prislapparna i alla fall :-(. Möjligtvis på utbudet där allt fanns i typ storlek S. Nu när jag fått min runda så är behovet i alla fall fyllt. Nu kan jag besöka en annan stadsdel nästa gång.

När jag fortsatte vidare på Renstiernas gata så hittade jag ytterligare en keramikbutik där man även håller kurser. Mycket fint fanns det och mycket dyrt var det. Jag upptäckte att nästan varje butik med självaktning har ett egentillverkat miljövänligt disk- och tvättmedelsmärke. Så även denna butik.

Sedan svängde jag in på Kocksgatan igen fast från andra hållet. I korsningen ligger Kajsa Varg som kan få vilken Ica-handlare som helst att gråta blod. Jag har dock lite svårt att handla i affärer där jag inte vet var allt finns, så jag gick mest omkring och tittade och var obeslutsam. Det får bli en annan dag.

Sen gick jag förbi ytterligare en butik med blandat nytt och gammalt. Jag förstår inte hur man överlever med att driva en sån här butik. Det finns inga kunder och ägaren sitter i soffan och snackar med någon kompis. Hur mycket måste man sälja för att få något över när månaden är slut?

Fina saker hade de i alla fall, men inget som jag behövde! Däremot i butiken emot handlade jag äntligen. Klädkammaren har funnits i många år och brukade köpa in restlager av kläder. Men det var som butiksägaren sa när jag pratade med henne. Det blev väldigt märkliga klädkombinationer när man en höst bara fick tag på tröjor och hela butiken var fylld av dessa men det fanns inga byxor alls. Så nu var man en “vanlig butik” och sålde bla Soya och andra saker. Jag hittade en skjorta som jag köpte, väl medveten om att jag hade en liknande hemma, som jag bara inte mindes hur den såg ut.

Jag kan väl också bara nämna att det var inte världens bästa väder att traska runt i. Det inte bara duggregnade, men det var nog så svårt att ta sig fram på trottoarerna, och man gick inte gärna för nära gatan.

Den sista butiken jag ville återbesöka var Millers på Folkungagatan. Ett tag handlade jag alla mina kläder där. Det var på den tiden det var modernt med tights på alla damer oavsett kroppsformen, vilket gjorde att även jag gick på det modet. Men nu hade de inte en enda sak jag ville ha. Man blir äldre antar jag!

Nu ville jag bara hem och slänga mig i soffan. Det blir ju en hel del gående, fast man inte märker det. Jag orkade inte ens gå in och titta i den här affären längre upp på Folkungagatan (nära frisersalongen där någon färgat sin stackars pudel knallrosa och satt som en “gatupratare” utanför dörren).

Så vad gör jag efter alla dessa specialaffärer då? Jo, jag går in på kära gamla hederliga Lidl och köper kvällsmat. Det blir kyckling med getost och ruccola. Det blir nog gott!

Sven och jag brukar stämma träff i Liljeholmen där han hämtar upp mig. Där är det samma gamla tråkiga affärer som i alla andra köpcentra (nästan).

Till sist kan jag inte låta bli att lägga upp en bild på det dummaste jag sett. På Lindex såg jag de här byxorna. Vem sjutton köper frivilligt byxor som ser ut som om man varit tvungen att lägga ut dem för att få rum i dem?? Som om man inte har problem med att se smal ut ändå?