Klockan 10 kom vi iväg, vilket var min gissning , Sven trodde 9. Det sista han frågade innan vi skulle lämna Flims var vad vi hade i handskfacket. Jag öppnade, och där låg våra baguetter som vi köpte för några dagar sedan, eller var det nästan en vecka sedan? Det blev Flims minne av oss, när jag körde ner dem i papperskorgen vid hotellet. Det luktade inte så himla gott på rummet heller utav den sista biten Apfenzeller som legat två dagar i värmen och som vi lämnade där.
Vi åkte mot Zürich och jag var kartläsare, vilket var en utmaning i sig när skalan på vår Europakarta nästan fick rum med Schweiz på ett uppslag, och dessutom så håller man allltid på och kör mellan två uppslag som det är 10 sidor imellan. Men vi hittade den lilla vägen norr om Zürichsee och efter några kilometer längs sjön pallade vi inte mer, utan stannade på en parkering och plockade fram badkläderna. Med tanke på alla de timmar vi gått uppåt och nedåt i gassande sol, så hade vi kunnat bada i en alpsjö för att kompensera. Men det var nog 24 grader i vattnet även om den hade samma härliga förg som allt annat vatten i Schweiz som varit betydligt kallare. (Vi drack hur mycket som helst ur alla kranar överallt på berget och jag försökte verkligen att inte tänka på Peter Jöback alls *).)
Vore det inte så sjukt dyrt i Schweiz så skulle jag gärna bo utanför Zürich i Stäfa, där vi badade, men efter att ha fått betala 530:- för 2 vanliga pizzor och var sitt glas öl, så känner jag att Schweiz nog borde gå med i EU eller något!
Vi körde genom Zürich, som var häftigt genom fönstret och körde sedan mot Basel (där jag var på klassresa 1978 åh ljuva minnen av Lisbeth Olsson drickandes vin ur plastmugg). Under hela tiden läste jag högt från Wikipedia om hur vägtullarna i Schweiz fungerade. Vi har inte blivit stoppade en enda gång varken när vi kom in i Schweiz eller vid någon tunnel. Frågan är om det dimper ner någon räkning på Svens jobb om ett tag…
Det var anledningen till att vi svängde av vid Laufenburg, inte bara för att det var en brun skylt och ansågs pittoreskt. Skitvarmt var en bättre beskrivning. Det coola var att staden låg både i Schweiz och Tyskland med Rhen som en avdelare. (Jag såg min chans att slippa vägtullarna så jag föreslog att vi skulle fortsätta på pittoreska vägar fram till Mulhouse på den tyska sidan.)
Vi åt på den tyska sidan (förstås) och vi konstaterade att två soppor (skållhet tomatsoppa och skållhet gulaschsoppa) och två pilsner här kostade 150:-. Lite skillnad!!!
Vi åkte och åkte och åkte. Innan Kandern åkte vi igenom den mest vackra skog vi sett! Fast helt ärligt så ville ingen gå ur bilen. Vi hade båda träningsvärk men på olika ställen. Och inte blev det bättre av 8 timmars bilkörning (som kunde varit 3 om jag tillåtit motorvägar och vägtullar i kartappen).
I Kandern stannade vi och åt en riktigt riktigt god glass, med grädd körsbär och små chokladbitar i. Vi handlade också lite saker som vi behövde. Sen åkte vi vidare till Mulhouse och sen till Guebwiller. Där höll vi på att bli instängda innanför barrikaderna man satte upp eftersom att i morgon börjar den stora festen för att sommaren börjar! (Känns det igen? Fast här är mycket bättre väder och mycket varmare..)
Jag hittade ett hotell men det föll inte herrn i smaken att bo på ett modernt franskt hotell, så istället åkte vi vidare på route de vin och ratade det 2-stjärniga hotellet som man lagt in en ritad bild på i katalogen. Till slut hamnade vi i Soulzmatt. Hotellet kostar 70 euro och frukosten 8 euro styck. Vi tog det för det fanns en restaurang också. Gulaschsoppan var för länge sedan glömd.
Så nu sitter vi här mot gatan och känner doften från alla gamla dieselbilar som åker förbi och har ätit en fantastisk middag med queneller och lammkotletter (Sven tog tournedos med gåslever). Och så dricker vi vin i karaff, så mycket att vi kommer att klara av att sova tillsammans i en 140-säng efter de 1-meterssängar vi sov i i Flims. I morgon måste vi hitta en chaufför!
*) Kristina från Duvemåla tyckte Sven att jag skulle förtydliga…
