Första riktiga semesterdagen och vi ska vara nere i Linköping senast kl 12.00 då Sven har stämt träff med två inhyrda flyttgubbar, som ska hjälpa oss att bära ner sakerna från Annas lägenhet på första våningen till den lånade lastbilen och släpet vi har med oss. Det här är lyxflyttning på sniknivå!!!

Istället för att köpa en flytt där flyttkartonger och till och med packning ingår samt nerbärning, hemkörning och uppbärning, inte minst, så tyckte Sven det var mycket bättre att vi själva fixade lastbil och hyrde in flyttgubbar på båda ställena för att hjälpa till att bära. Det innebär också att vi i minst två veckor gått omkring och haft ångest för om Anna överhuvudtaget hade packat. Så mycket ångest hade hela familjen att Erik och Susanna var där igår och styrde upp allt.

Nå lastbilen. Det var gudskelov inte så stor, vilket å ena sidan är dåligt (om man vill få rum med alla möblerna i den) men bra när man betänker att det är moi som måste köra den. Valet var mellan att köra lastbil eller bil med stort täckt släp, dvs pest eller kolera. Så i morse efter att jag gått på toan 14 ggr ungefär, gav vi oss iväg för att hämta lastbilen. Det tog lite tid eftersom den visade sig vara inparkerad bakom en annan bil. Men till sist hittades nyckeln och vi kunde frigöra monstret. On y va!

Det tog ca 2 timmar till Linköping och då stannade vi i Stavsjö och tankade och köpte kaffe. Kl 11 var vi framme. Kl 12 skulle flyttgubbarna komma. Det här var vad som mötte oss!

Nu kom flyttgubbarna en halvtimme för tidigt, trots att de sa att de nog skulle komma senare. Samtidigt som de kom så öppnade sig himlen!

De var pigga och glada och skitsnabba på att flytta. Ännu gladare blev de när jag berättade om vad som skulle hända i andra ändan och att de hade dragit vinstlotten. Och så förstås att instruktionen var att en fluga ska kvävas av syrebrist där inne där det är fullt. Dock är jag inte säker på att man är lika glad i morgon när allt faller ut så fort man försöker ta ut något!

Nu när vi fick hjälp med att bära ner allt så kunde vi fokusera på lite andra saker, som att städa till exempel. Jag försökte först tvätta fönstren, men jag tror att det såg värre ut efter än innan. Fönstren var fastskruvade så det gick inte att tvätta mellan fönstren så det fick vara, men det konstiga var att gummiskrapan gjorde fula gråa ränder hur mycket jag än tvättade. Och det fanns inte heller några tidningar så jag kunde prova det knepet (de släppte ner en stor hög reklam precis när vi var klara!).

Anna hade lagt ner timmar på att göra fina mönster i grått och rosa i köket med hjälp kakeldekorationer hon hade köpt. Vi tittade på det och insåg att ingen skulle vilja ha det så där så det var bara att dra ner från plastmattan på väggen som det satt limmat på. Jösses! vad kladdigt det hade blivit! Först provade Sven en stund och sedan jag. Vi var kladdiga precis överallt. Men till sista var de nere.

Det kan se ut som om det bara var Sven som städade men så var verkligen inte fallet.Mina knän är som meloner efter att jag har krupit omkring och skurat alla plastgolven med Svinto delen av en svamp. Jag börjar bli hjärtligt trött på att städa sunkiga lägenheter i Linköping. Den studentlägenhet som Anna flyttade in i innan denna, var så skitig att man nästan fick använda sandpapper för att få bort all skiten på golvet. Och vi lämnade den i nyskick! Samma med den här lägenheten! Om de ens öppnar munnen och kommenterar städningen så är de dödens döda, jag bara säger det!!!

Det var tydligen bara jag som mindes att vi bestämde att ALDRIG NÅGONSIN MER ta bort hyllorna i kylskåpet. När vi flyttade in låg de i en hög i kylen och vi höll på att aldrig få in dem. Mycket berodde detta på att kylen stod intill väggen och att man inte kunde öppna kylskåpsdörren helt eftersom det var ett fönster i vägen. Hur sjutton Anna lyckats få ut alla hyllorna är ett mysterium, men eftersom vi ville åka hem igen samma dag, så låter vi den nya hyresgästen klura ut hur f-n hon ska få dit hyllorna. Rena är de i alla fall!

Så till slut, men svampiga händer med doft av Ajax Citron, och krum rygg så kunde jag konstatera att det var rent överallt (åtminstone där jag städat!)

Jag vet inte ens vad klockan var men vi avslutade vår vistelse ganska abrupt sedan Sven sett att det stod en Lapp-Lisa och skrev ut böter på lastbilen. Han försökte hävda att vi flyttade och det var tydligen ok, men när det inte skedde någon aktivitet så var det aja-baja. Men det blev ingen böter och eftersom vi ändå var klara så bestämde vi oss för att åka. Några mer konkava magar får man leta efter. Vi hade inte ätit något sedan frukost kl 6 i morse (ett vanligt angreppssätt när vi sliter. Jobba tills blodsocker-nivån är på “Jag-ska-döda-dig”-nivån.) Vi bestämde oss för att äta i Herrbeta där Sven sa att det fanns ett McDonalds (som sagt, inga extravaganser här inte…)

Nu fanns det då inget McDonalds i Herrbeta, och den tid det tog att svänga av och konstatera detta gjorde ju att alla lastbilar man kört om på vägen hann i kapp så man var tvungen att köra om dem en gång till. Det kom fullständiga slagregn, och då är det ju trevligt att jag fick Anna som sällskap. Som den körkortsaspirant hon är så kunde hon berätta allt om vattenplaning för mig. Det räckte ju med att vi skulle köra över Göta kanal där de har de där läbbiga vimpel-skyltarna som varnar för blåst. Har visserligen inte hört om någon Fiatlastbil som blåst av vägen, men någon gång blir ju alltid den första!

Här måste jag i alla fall få passa på att göra lite reklam. Vägkrogen i Stavsjö!!! Ni behöver bara kolla på brickorna för att förstå att här är det människor som bryr sig! Även om maten inte smakade mig just då, så var den hemlagad, och det var en massa grönsaker till. Det var inspelat fågelkvitter både i matsalen och på muggen. Det förstod jag efter ett tag när jag inte såg några fåglar…. Och de hade en butik med en massa fina saker som de sålde. Inte minst fina kort ur fruntimmersboken av Gunilla Dahlgren (som bodde granne med svärmor i Björkvik en gång i tiden). Anna hitta de ett nytt fyndigt som kommer att komplettera det gamla. (Jag ska ta kort på dem när vi packat upp dem….)

Så stanna inte på en massa tråkiga vägkrogar utan gynna alla dessa damer som sprang omkring och skapade trevlig stämning.

Fast jag vågade inte äta med risk för att hamna i paltkoma när det fortfarande var ca 1,5 timmar kvar hem. Schnitzeln och det mesta av den hemgjorda bearnaissåsen fick räcka för mig.

Kl 18 var vi så hemma igen. Och jag lyckades köra in monstret på vår uppfart utan att repa det (det är säkert 4 cm kvar till muren på ena sidan….). Där fick den stå bakom den lilla Fiaten. Sven fick parkera på gatan, och hoppas att ingen Lapp-Lisa jobbar kväll i Huddinge.

Om vi trodde att vi hade missat något idag så behövde vi inte oroa oss. De 11 graderna som det var hemma, hade även ackompanjerats av smattrande regn!

När vi kom hem så blev det en stor kopp kaffe!

Anna var jättenyfiken på sin lägenhet. (Hon har ju trots allt valt tapeter via Internet/telefonsamtal med oss/foton som vi har sms:at.) Sven är bara intresserad av att tömma släpet för han vill åka och köpa plywood till en mur vi ska gjuta under semestern. “Nu när jag ändå har hyrt det i 2 dygn.”

Själv är jag så slut som artist att jag knappt kan resa mig ur skrivbordsstolen för att lägga mig i soffan! Efter i morgon är helvetet över!

OCH DÅ SKA VI NJUTA AV VÅR SEMESTER!!!