Vi kickar-off på jobbet

Den här fredagen är det dags för kick-off. Som vanligt har jag så fullt att stå i att jag inte håller reda på detaljerna. Trots att Sven frågar mig flera gånger kan jag inte redogöra för vart vi ska mer detaljerat än att det är “norr om stan”. I torsdags innan jag gick hem så kontrollerade jag dock en femtioelfte gång att bussen skulle avgår från Cityterminalen kl 07.45.

Så när väckarklockan ringde så var det inte läge att trycka på snooze-knappen som jag brukar. Väckarklockan blev väl så chockad så skärmen frös och jag fick re-boota klockan när jag kom hem igen idag. (Trodde bara detta gällde för datorer!) Den röda väskan var packad i går kväll och skulle endast kompletteras med neccessären, och nattlinne som jag glömt att packa igår.

Sven skjutsade in mig till Cityterminalen och det var ju inget problem att hitta när hela stället kryllade av arbetskamrater! Så var vi på väg!

Tiden fördrevs med en tävling där man skulle gissa fåglar. “Inte jag, eller hur?” = Duva…. Vi räknade poäng i godis och jag fick flest och vann det resterande godiset i påsarna. Sven kommer inte att tro mig när jag säger att jag vunnit en fågeltävling, eftersom jag kallar alla småfåglar jag ser för gulmesar.

Som sagt, tiden gick snabbt och snart var vi framme! Det sista vi körde förbi var företaget Bålsta-släpet. Det blev en aha-upplevelse. Har aldrig tidigare tänkt på varför företaget hette så :-).

Det var tydligt att här hade det gjorts ett gediget förberedelsearbete, och när över 300 personer ska samlas så behöver man se till att logistiken fungerar som den ska!

Aronsborg är en konferensanläggning i Bålsta som byggdes på 80-talet. Sen vet jag inte så mycket mer. Den låg i en vacker omgivning som jag tyvärr inte hade tid att utforska, och dessutom regnade det understundom på våra raster.

När vi kom fram hade vi en hel timme på oss att mingla och träffa arbetskamrater från de andra kontoren som man inte ser så ofta. Och likaså de personer som man tidigare bara pratat med på telefon men nu får se i verkligheten. Det är alltid kul att få ett ansikte på en person.

Anna har hållit på och sms-bombat mig hela veckan med bilder på små ljuskronor som hon har fått för sig att hon vill ha i hallen i sin nya lägenhet. Jag tog tillfället i akt och skickade ett förslag till henne.

Jag hade missuppfattat en av instruktionerna, och det var att ta med sig oömma kläder, vilket jag tolkat som att vi skulle vara ute och göra aktiviteter. Så jag hade packat extra skor ifall gympadojjorna skulle bli blöta osv. Men det var inte oömma kläder som omtalades utan bekväma kläder. Tur att det i princip är samma sak!

Vi fick våra “biljetter” och på dessa fanns det ett nummer som man lottade ut vinster på. För att överhuvudtaget kunna se vad det stod för nummer blev jag tvungen att fota biljetten så jag kunde förstora bilden att kunna läsa siffrorna. Det gäller att vara lite kreativ!

Och så kunde kick-offen börja!

Det var en mycket stor sal, och det var förhållandevis kallt i rummet, men det är bättre än att det är för varmt. Men det var lite jobbig att ta på och av tröjan hela tiden när jag hade en namnlapp att ta hand om. När jag tittade runt i salen så såg jag att solen skapade siluettbilder i taket. Det var ganska häftigt. Undrar om någon annan märkte det?

Under hela tiden slutade jag aldrig fascineras av motivet inne på handikapptoan. Jag blev rädd första gången jag var därinne men sedan vande jag mig och bara njöt. Upptäckte sedan att flera dörrar hade samma motiv.

Vid 12 var det dags för lunch. På vägen till matsalen fanns det ett tidningsställ med morgontidningar. Det innebar att jag kunde få tag på SvD både idag och i morgon och därför kunna lösa både fredags- och lördagskrysset. Sven har tidningen på jobbet, men trots att jag till och med har lagt in en påminnelse vid lunch varje fredag i hans mobil, har han inte lyckats få med sig tidningen hem en enda gång förutom i går, men då hade ju även jag hittat tidningen!

Det var buffé med ett gott salladsbord och en fisk- och en kötträtt. Genom att hoppa över potatisen så blev ju maten LCHF också. Jag valde Biff Rydberg och det funkade bra med salladen, även den som hade räkor och kräftstjärtar i.

Klockan ett satte eftermiddagspasset igång.

Vid kvart i 6 var vi fulla av information och intryck. Det var dags att avsluta för att gå och piffa till sig inför kvällen. Jag fick verkligen hålla mig från att lägga mig på sängen och “bara lösa lite korsord”. Det får vänta tills jag kommer hem!

Middagen var i samma matsal som lunchen serverades. Vi var uppdelade i grupper med olika teman. Att håret blev lite statiskt av en skidmössa är ju inte så svårt att få bort. Då var det nog värre för de som fick gnugg-tatueringar. De hade i alla fall kvar dem nästa dag vad jag kunde se.

När baren gick vi snällt och lydigt och la oss. Det började kl 9 nästa morgon, så det gällde att få lite skönhetssömn.

Frukostbordet var fullmatat med godsaker. Jag höll mig till baconen och äggröran. Det orkar jag aldrig göra hemma!

Den här morgonen delade vi upp oss i affärsområden och hade grupparbeten. Det var inte förrän jag hade sällskap med en arbetskamrat, som hade köpt med sig choklad, som jag förstod hur rummen hade fått sina namn. (Chokladmontern missade jag helt, och lika bra är väl det antar jag!)

Efter lunchen så var det dags för hemfärd. Jag kan inte säga annat än att jag såg fram emot att få komma hem och slänga mig i soffan med mina korsord, och kanske till och med somna ifrån dem en stund. Det var en väldigt trevlig konferens, men många kloka ord sagda, och mycket som man fått att tänka på. Jag hoppas att vi alla kommer att lyckas att genomföra dem utan problem!