Dags att resa vidare denna strålande dag den sista oktober. Vi tryckte i oss de sista frukost-mozarellorna och gav oss iväg till busshållplatsen i Scala. Det var många Som hjälpt oss att hitta tidtabeller men ingen kunde riktigt tala om NÄR bussen gick. Och det var lite viktigt för kom vi tidigt så kunde vi ta buss till Salerno men kom vi sent så var det snabbare med båt. Det skiljde rätt mycket i pris också.
Men vi hade turen på vår sida (?) trots att halva bussturen gick åt till att vänta vid ett ställe där hela vägen var enkelriktad. Så vi hoppade på nästa buss i Amalfi, den som skulle gå till Salerno. Om man skulle vilja beskriva den lite kort så var det nog världens billigaste och längsta berg- och dalbana. Att leka med telefonen var inte ett alternativ, men det var inte att titta ut genom fönstret heller. Så jag försökte vila, men busschauffören envisades att tuta i varenda kurva!
Efter 1 timme och 15 minuter blev vi avsläppta i Salerno och hade då en dryg timme innan tåget gick. Vi hann både tjacka knark till mig (och Sven när han sen blir smittad) och få en varm macka och en cappucino och inte minst hann vi kissa (som om de 8 gångerna jag varit uppe i natt inte skulle räcka! Drick aldrig vatten till maten när det går att dricka vin!)
Det här tåget hade inte lika flott första klass vagn och små röda kartonger kan man glömma. Vi reser mot Tropea ca 4,5 timmar, gränsfall att man ska använda interrailkortet alls men nu gjorde vi det. Vi har i och med det förbrukat hälften av våra resdagar. Men full med ibuprofen i kombination med pseudoefedrin så tänker i alla fall jag ha en trevlig resa! Godnatt!
Bytet i Lamezia behövde vi göra på 2 minuter för att vi var sena hit. Lite jobbigt när vi inte vet vilket spår vi kom in på eller vilket vi skulle till. Såna saker kan man sällan fråga en konduktör om. Men vi sprang som galningar och ner för trappan och uppför trappen när Sven såg att det var spår 4. När vi kom upp stod det ett tåg på varje sida och vi kunde inte se vilket som var spår 4 eller 5. Men i den ena vagnen stod det 2 poliser så jag frågade och det var rätt tåg. Ta det lugnt tyckte dom, och gick runt och kollade allas pass innan vi åkte. De var mäkta imponerade av våra svenska pass. Vi hörde de pratade om hologram och att de var moderna. Ha-ha! Så vi kom med vårt tåg och slapp sitta en timme i en håla för att ta ett tåg som sen skulle ta 2 timmar till Tropea. Det här tar bara 1 timme. Timmen vi sparar ska vi använda till att hänga i en laundromat. Jag kan inte ens ta i mitt nattlinne längre, än mindre lukta på det!
Nu är vi i Tropea där vi bara vågade boka en natt på ett “boutique” hotel, eftersom inte trodde det var likadant som ett svenskt dito. Och tji fick vi, för hotellet var fullt inför helgen så det gick inte att förlänga. Och det kändes surt när vi stod uppe på deras altan och såg solen gå ner i Medelhavet samtidigt som någon spelade Caruso genom ett fönster. Vår värd kunde den och sjöng med!
Nu sitter vi och dricker en birra Moretti på ett ställe vi kanske inte skulle valt annars men vi ser i alla fall om någon går in och stjäl vår tvätt! Vi slängde in allt vitt som mörkt, bh som jeans. 35 minuter ska det ta. Det är väl torktumling som vi kanske måste sortera ut lite innan vi kör igång. Sen har vi rena kläder igen. Förutsatt att den verkligen självdoserade tvättmedel förstås!
Vi har redan bokat in ett annat hotell i två nätter nu. Det är verkligen mycket billigare här, eller så har vi sänkt ribban. Vår krona duger snart inte ens som toapapper. 11,60 kostar en euro just nu!
När vi pyntat hela rummet med våta kläder ska vi ut och äta. Senast var skinkmackan i Salerno!
Själv mår jag som en prinsessa. Det var ett riktigt dunderpiller vi köpte. Ett till till natten och jag kommer att vara botad i morgon!
