En intensiv helg är till ända. Det fanns gånger förr om åren när jag grät när sonen backade ut från garageutfarten för att åka hem till Linköping, för det blev så tomt.

Nu är det både tråkigt men även lite skönt. Man är ju inte van vi en pratsam 2-åring med världens bästa humör (trots getingstick på tungan och tagg i foten) och en upptäckarglädje som hon sedan delar med sig till oss alla, en i taget! Och så lillasyrran som bara äter och sover och lägger knallgula brakare däremellan. Vår soptunnas “Övrigt brännbart”-kärl, som vi vanligtvis knappt använder är överfylld med blöjor mm.

En båttur blev det till och med idag medan jag var hemma och vattnade som en galning. Trots att vi har 3 utkastare och en massa fasta slangar, tar det sin lilla tid. Men man vill ju inte att någon ska slänga in en fimp i trädgården och det bara säger voff!

När den lilla familjen åkte hem så körde vi i 180 och hann klippa avenbokshäcken på baksidan mot grannarna, samt toppa den för tredje gången i sommar. Sven hann få upp den berömda stolpen med den lika berömda vajern och pippin längst upp som pricken över i. I morgon ska vi trassla ut vinrankan och få fast den på vajern så den växer ut över poolen. Så kan vi hoppa och fånga vindruvor i luften … kanske.

Allt det här har varit möjligt eftersom vädret varit svalare idag. Men som jag förstår det var det bara en tillfällig svacka!

2 dagar kvar till semester nr 2, den pyssliga….