Syster Gisela försvann ganska snabbt och vi fick en ny syrra som hette Gertrud och kom från Gotland. Det var som natt och dag. Allt var ok och inget fanns att oroa sig för. Vi älskade henne men efter några månader försvann hon till Gubbängens BVC istället och vi fick syster Gun. Så här i efterhand så hade jag kanske önskat att jag inte hade haft så stort förtroende för henne. När Erik var några månader så gick jag till henne och pratade om hur skruttig jag kände mig, slö och ful och tråkig. Hon nöp mig i kinden och sa åt mig att sätta på mig lite läppstift och gaska upp mig. Tänk om hon istället hade sagt till mig att ta ett blodprov för att kolla hur det var med sköldkörteln. Det hade hjälpt mig mer än lite läppstift.
Lilla Anna var en försiktig själ, som gjorde allt för att inte märkas. Ändå hade hon en vilja av stål och ville hon kunna något så lärde hon sig det. Sålunda var hon den yngsta i avslutningstävlingen i Hemavan, där hon förtjänstfullt deltog i slalomtävlingen genom att åka fram till varenda pinne och svänga precis innan istället för precis efter. När hon skulle få ett litet gosedjur i pris för att hon deltagit så hittade vi inte henne först, men sedan visade det sig att hon med sina stora slalompjäxor försökte kliva upp på prispallen, för var annars skulle man ta emot sitt pris? Då var hon nyss fyllda 3 år. Så vi kan väl säga att jag inte var särskilt orolig när hon och jag skulle gå iväg på 4-års kontrollen.
Jag kanske inte sa det, men det bästa Anna visste var att rita. Hon kunde rita hela dagarna om hon fick, samtidigt som hon lyssnade på kassettband. När vi kom fram till syster Gun för att ta oss igenom 4-års kontrollen, så blev Anna överlycklig när hon skulle få sitta på en snurrstol vid syster Guns skrivbord och rita. Syster Gun sa till henna att hon skulle rita ett kryss. Men se Anna hade större planer än så nu när hon satt så fint. Hon började rita en segelbåt. Det hela var ju faktiskt lite roligt, men syster Gun blev allt mer frustrerad. Det hjälpte ju inte att Anna inte hade en susning om vad ett kryss var heller. Till slut försökte jag leda henne rätt så vi kunde fortsätta, och sa till henne att hon skulle rita ett kors. Oj, vad sur syster Gun blev att jag ”hjälpte” henne. Här sitter en 4-åring och ritar en SEGELBÅT och hon blir sur för att inte Anna ritade ett kryss! Hon hade släppt huvudfotingar för länge sedan och ritade hellre spinnaker än tråkiga kryss. Självklart blev hon ledsen när hon hörde hur syster Gun snäste till mig, fast hon inte förstod varför. Ja, och sen så tyckte syster Gun att hon hade dålig balans också, och då sa jag till henne att det kunde väl hända, men hon var en jäkel på slalom i alla fall. Det där var dagen då jag tappade förtroendet för vårt BVC.
