Efter 4 nätter i Taormina ville vi åka vidare, men vi visste inte riktigt vart. Vi ville hitta ett ställe där vi bara kunde vara, för det är jobbigt att flytta runt hela tiden. Och jag var rädd för att jag skulle bli besviken på Cefalù, och då skulle det kännas lite kört. Vi letade boende utefter hela kusten mot Palermo men just i Cefalù fanns det inget som tilltalade oss. Men vi köpte ändå bussbiljett till Messina till nästa morgon, och det var betydligt mer spännande att åka ner för backen från Taormina än vad det var att åka uppför. Jag frågade två som kom med bussen om chauffören var en galning. Han log mot mig och blinkade och sa att han var ett proffs! Han tutade innan varje kurva så att mötande trafik skulle veta att här kom den en buss i full fräs. En timme tog det till Messina. Där hade vi 3 minuter på oss att hoppa på nästa tåg mot Palermo. Men vi bestämde oss för att ta nästa tåg, 1,5 timmar senare. Det var hur länge vi satt och hängde på stationen och drack kaffe.
Det blev Cefalù till slut trots allt, men utbudet var inte mycket bättre när vi kom dig. Men Sven hittade ett ställe som vi ville kika på och vi gick dit och det var ett kvarter från domen, visserligen med branta trappor till 3:e våningen men med ett jättestort sovrum, badrum och ett stort kök och 3 balkonger som gav utsikt mot både havet och det på kvällen upplysta berget. Vi bokade en vecka och fyllde tvättmaskinen. Vi var hemma!
Och så hade vi ett tredje ställe att gå ut på. Det var inte en balkong men en liten plats på taket man kunde sitta. Men det bästa var att dörren bestod av ett enda stort fönster som var så rent att det såg ut som det var öppet rakt ut. Och på natten såg man kanske ända till Palermo hur stadsljusen lyste över vattnet långt borta. Och på morgonen såg man vad det var för väder. Jag skulle kunna ge nästan vad som helst för att få med mig det fönstret inklusive utsikt hem!
