Jag brukar berätta om hur nördig min son är som när jag börjar prata om vår gräsmatta, visar sig vara en levande uppslagsbok i allt som rör en gräsmattas skötsel. Fast alla som varit inne på Olle Bergs hemsida fastnar ju där för den är ju helt magisk!
Fast jag fattar ju vem han har fått sin underliga vetgirighet ifrån egentligen…
I fredags ramlade jag in på Metropols Auktioners hemsida, bara lite så där. Det var keramiktema, och jag kikade lite. Jag har en katt av Lisa Larsson, som ser lite ensam ut och när jag tittade så såg jag flera stycken som var till salu. Vi bestämde oss för att gå dit på lördagen och kolla.
Så här såg det ut i skylten, och när jag förstod att man även fick med en skål som är lik en vi redan har och ytterligare en liten vas, som jag ju kunde kasta om jag ville. Men det avgjorde saken. Jag bestämde mig för att bjuda på detta. Utropspriset var 600:- men på måndagskvällen när jag kom på att jag skulle bjuda så var det bara uppe i 100:-. Så jag satte upp en maxgräns på 300, men visste redan kl 20.33 att sakerna var mina för 150:- (plus nästan 100:- i omkostnader).
Det man troligtvis tjänar allra mest på på Metropols Auktionsfirma är att man tar 40:- per påbörjat dygn om varorna inte är betalda och avhämtade redan på onsdag samma vecka. Så idag var jag och hämtade mina saker och stod i världens längsta kö medan pryl efter pryl lämnades ut. Hur sjutton de hittade alla saker har jag inte en aning om men mitt stod kvar i samma skåp så jag kunde peka.
Det stod att det var en nagg i något och jag trodde det var katten, men jag kunde inte se någon nagg. Men jag köpte den ju för sällskap så nu är de två i hyllan (det finns en 3:e och en räv, så vi får se om jag kan hålla mig…)
Sen började jag titta i botten på den lilla lilla vasen. Jag såg att det stod Rörstrand med väldigt gammal stil och något suddigt och sedan handmålat. Jag började googla på vaser från Rörstrand och hittade åtminstone två konstnärer som såg ut att måla på liknande sätt. När jag gick in på den ene, Carl Harry Stålhane, så såg jag hans signatur och såg då att den även fanns på min vas.
På Wikipedia kan man läsa väldigt mycket om Carl Harry, men det roligaste var att det var han som designade servisen Grön Anna (inte mönstret) och den servis som mamma köpte på 70-talet. Ja, han gjorde säkert så mycket mer, men det var det jag noterade. Ni kan läsa själva här!
Konstigt nog var jag inte det minsta intresserad av vem som gjort den lilla skålen. Vi har haft en sådan fast större hemma ända sen jag var liten. Pappa brukade lägga sina pipor i skålen på den tiden han rökte pipa, minns jag. De senaste åren har den stått på landet, och det har gått en liten flisa ur kanten, så den är totalt värdelös, men fortfarande fin. Och det tyckte sonen också som tog hem den. Och nu har vi ytterligare en skål från samma tillverkare.
Jag började googla, för signaturen under var totalt oläslig. Först kände jag igen mig när jag kom till Laholms Keramik, och därifrån vidare till Jani Keramik som var två keramiker som slog ihop sina namn. De var verksamma mellan 1948 och 1970, och jag tror att den där skålen köptes när vi bodde nere i Höganäs i mitten på 60-talet.
Sen när jag bara var i farten så passade jag på att titta på en liten halvful vas jag har här hemma, fast där den står är den väldigt fin, och jag tycker mycket om den. Den visade sig vara gjord i Alingsås på Nils Larssons keramikverkstad, även kallad Nila keramik.
Så ni ser hur mycket man kan lära sig en vanlig tisdagskväll, när hjärnan ändå ligger och snurrar som en 78-varvare efter dagens utmaningar på jobbet.
(Alla Höganäs-keramiken som står i hyllan, tar jag en annan gång. Den är enfärgad och inte lika lätt att hitta!)