Vi kom fram till Neapel vid 9-tiden på torsdagskvällen. Då hade vi åkt tåg oavbrutet sedan 06.30 morgonen innan. Efter nattåget till Zürich, åkte vi vidare med tåg till Milano. Fantastiskt vackert var det och hade man sluppit de två amerikanska tonåringarna bredvid så allt varit perfekt. I Milano hamnade vi på vårt första italienska tåg som skulle vidare till Neapel via Rom. Det tåget var ett snabbtåg som kom upp i sina modiga 300 kn/timme men tog dock 4,5 timmar. Vi konstaterade att de fåniga öronsnäckorna som Apple säljer och som alla går runt och ser dumma ut med i Sverige, nog inte har sålts i ett enda exemplar här i Italien. Här leker man Kardashians och går omkring med mobilerna som knäckemackor. Tittar man på film för att fördriva tiden på tåget så gör man naturligtvis detta med högtalarna på. Således tittade tjejen framför oss på en fäktningsfilm. Vi konstaterade också att Whatsupp är det populäraste appen i Italien. Och att damen bredvid hade ett väldigt rikt socialt liv eftersom hennes mobil plingade var 10:e sekund hela långa resan. Eftersom hon satt och tittade på skärmen hela tiden borde hon ju kunnat stänga av ljudet tycker man….
Ja som ni hör så var vi mäkta irriterade och mätta på att åka tåg! Men då ska man veta att det tar ytterligare 7,5 timmar från Neapel ner till Sicilien!
Sven sa att han aldrig mer i hela sitt liv skulle åka tåg och att det definitivt blir flyg hem. Jag kände exakt samma sak när Erik föddes men….
Tåget till Catania var inte världens snabbaste men hade bland de mer vackra utsikterna även om det tidvis spöregnade. Men ingen restaurangvagn och inte heller något toalettpapper på toaletterna. När jag äntligen hittade en så gjorde jag det enda rätta och snodde rullen!