Äntligen Lucca

dag skulle vi så äntligen åka till Lucca, staden som vi har hört så mycket om och trott vi bott i osv. Vi lyckades hitta en buss som skulle gå från vår by och in till Lucca. Och bussen kom på minuten och vi var ensamma på den. En tant steg på och åkte med en stund.

Lucca är en extremt fin stad. Den centrala delen har en hög ringmur och vi kom fram precis där Rolling Stones koncerten varit. Fy vad skräp det var.

Vi gick upp på muren och gick ungefär halva muren med ett stopp för kaffe och jättegod chokladglass.

Väl nere i stan igen gick vi mot mitten. Gränderna var smala, och det var inte helt bilfritt. Vi hittade ett torg med restauranger men den första vi valde tog bara kontanter, så vi gick (hon var inte så himla trevlig heller).

Vi åt olika typer av pasta och jag trir de flesta var nöjda efter maten. Vi gick och gick och slank in i en och annan affär på vägen. Sen blev det kaffepaus och till slut vinpaus på ett torg som bara dök upp.

Vi hade fullt schå att bestämma logistiken för morgondagen. Kl 20 går planet, och hur ska tiden fram tills dess fördrivas och hur ska vi ta oss till flygplatsen? När vi hade en plan så var vi tvungna att börja tänka på refrängen. Vi hade missat halv 5 bussen, och nästa gick 10 över 7. Innan dess skulle vi handla något till kvällen så killarna gick in indelikatessaffären (vi tjejer tyckte det luktade så illa där) och köpte lasagne, och vi gick till en lokal PAM och köpte frukostmat och snacks. Sen gick vi till busstationen.

Inte lätt att köpa biljetter när man inte vet vad byn vi ska till heter, men till slut hittade vi det och Sven köpte biljetterna. Den här bussen var inte lika bekväm, och framför allt har den inte säkerhetsbälten eller mjuka bromsar! På bussen satt en italiensk idiot och spelade musik högt på sin mobil. Så jag loggade in på Spotify och letade reda på låten som jag haft på hjärnan de senaste dagarna – Arrividerci Frans med Ann-Louise Hansson. Jag lovar att de var konfunderade i bussen när de kände igen ord i refrängen men inte mer. Och rimmen är ju fantastiska i låten och den svänger som bara den. Och när låten var slut, så hördes inte idiotens mobil längre heller…

Det är redan mörkt så vi hoppas vi känner igen oss där vi ska gå av, för Sven trodde inte chauffören hade förstått fast hon nickade. Vi vill inte gärna gå på landsvägen i mörkret! Som tur var kände jag igen stenmuren vi väntat på en halvtimme i förmiddags och chauffören hann stanna. Beväpnade med påsatta ficklampor klev vi av bussen och skrämde slag på vår omgivning och över gatan kom vi. Sen tog vi en genväg i mörkret och hamnade mitt i ingenstans i en trädgård med en vilt skällande pudel! Det var bara att vända om.

Till sist kom vi hem i mörkret och det var ju tur att jag lämnat ytterbelysningen på.

Vi dukade upp maten vi köpt och fick ihop en riktig festmåltid. Synd bara att det dyraste vinet vi köpt visade sig vara dåligt. Nu har vi dukat fram snarr och spelar TP igen.