Förra sommaren var vi på Hornbach och köpte då en ros i present till Svens mamma, som älskar rosor. Jag köpte själv en liten ros till mig själv men den var liten med små nyponrosliknande blommor. Senare ångrade jag att inte jag också köpte den fina rosen som Yvonne fick. Jag skrev i alla fall upp namnet på den – Augusta Luise!

För någon vecka sedan när vi åter var på Hornbach, stod det ett helt ställ med blommande Augusta Luise-rosor. Det gick inte att låta bli, även om vi inte är så duktiga på rosor och våra rosrabatter lämnar mycket att önska!

Jag tryckte ner krukan i en keramikkruka jag hade hemma och ställde den på gräsmattan så länge.

Men ju mer vi tittade på den desto mer övertygade blev vi om att det var där rosen skulle stå permanent. Men krukan var lite liten och vi funderade på att sätta dit ett cementrör och ha en liten rabatt utanför. Vi åkte iväg till affären för att titta….

Vi köpte förra året sten för att lägga en rundel. Just nu ligger den provisoriskt runt vår hängkatsura och det växer högt gräs mellan stenarna. Vi tänkte att man kanske kunde bygga något av stenarna och ställa krukan i mitten. Och nu till alla ungdomar som inte tycker matte är så användbart. Det är det. Här måste man tänka som bara den!

Sven sågar ur botten på krukan som är gjord av glasfiber.

Vi fick åka i väg och köpa 12 stenar till. Och så köpte vi lim för att limma dem på plats, om det funkar har vi ingen aning om för ingen har vågat nudda stenarna sedan vi limmade dem för över ett dygn sedan!

Men fint blev det, eller hur?