Vi började med att hitta en soffa där vi kunde sitta och dricka vårt kaffe. Där kom vi i samspråk med en snubbe som sett sina bästa dagar, och som verkade spendera en stor del av sin tid här i trädgården. Jag försökte fråga honom om en blomma som jag sett på flera ställen. Innan jag hörde att han sa, så var han nästa på väg att fråga mig om jag var dum i huvudet. Alltså låt mig presentera Milchstern eller som den heter på latin Ornithogalum nutans. Vi kallar den visst Aftonstjärna. Fin var den i alla fall och den växte i ett överflöd här!
Vi började gå runt lite försiktigt. Där vi satt hade man grävt upp hela trädgården och det gick inte riktigt att komma fram som vi ville. Men vi kikade omkring och gick sedan tillbaka åt andra hållet. Där fanns det att titta på så det räckte!
Som vanligt så får man fantisera om vad som komma skall, men vi är nu så svältfödda på blommor och blad att hela kroppen spritter när man går runt och tittar. Och fast det kanske inte vår så mycket folk, så såg man dem inte för det fanns så många olika stigar så man kunde gå där och vara helt i fred! Fast vi var här en måndag, får man väl tänka.
En del av trädgården var fortfarande lik trädgården på andra sidan gatan. Vi läste att den här trädgården hade gått från att vara en typ av trädgård till att nu vara en botanisk trädgård.
Så kom vi till slut till utkanten av trädgården. Men det var inte som vi såg längre fram i Metz, lägenhetshus som kantade parken.
Det här är den botaniska trädgården. Jag vet inte varför den kallas för Bergsträdgården för den var inte det minsta kuperad. Trots att man höll på med ett stort bygge mitt i trädgården, så såg vi ändå så här mycket i resten av trädgården!