Vid jämförelse med Taormina så känns ju Cefalù väldigt genuint. Här är det inte en massa svindyra märkesaffärer som ligger på rad, även om vi nog inte kommer att köpa några barnkläder med oss hem. Och det är folk överallt, mestadels italienare. Gud, vad de pratar, och oj, vad de är överallt! Allt är så fint, men inte för fint. Vi hittar fortfarande inga matvaruaffärer men vi köper frukostpålägg i en liten affär bredvid där vi bor. Och lite öl och vin också. Men att sitta på den minimala balkongen är inte optimalt för det når ingen sol dig och det blir mörkt och kallt. Men vi skulle inte vilja missa sikten ner mot havet. Särskilt inte den kvällen när det åskar och blixtrar hela natten. Då släcker ni ner hela lägenheten och ser hur hela himlen lyses upp. Det är ett otroligt skådespel. (För här regnar det bara på natten om det regnar…)
Fördelen med att bo så centralt som vi gör är att man kan springa hem när man vill, vare sig man behöver gå på muggen eller ladda telefonen. Det är jätteskönt mot att ha suttit på stranden i Taormina och varit kissnödig i 3 timmar.
Min värsta upplevelse var killen i affären mitt emot som erbjöd mig att smaka tryffel en morgon. Jag fattade inte och trodde det var chokladtryffel. Jag hade precis borstat tänderna men tänkte att vad sjutton. Men det var paté med svamptryffelsmak. Bläh och åter bläh! Men killen hade humor för när vi kom tillbaka några timmar senare då frågade han mig om jag ville smaka och så flinade han stort. Själv gick jag och rapade tryffel hela dagen!
Den ena stranden i Cefalù var avstängd på grund av en filminspelning av Lejonen från Sicilien. Men den stora stranden var öppen. Sven badade men jag lät bli. Min förkylning och hostan har börjat försvinna men verkar ha satt sig i bihålorna i stället. Så viktigt är inte bad för mig.
Det ska bli väldigt roligt att hänga här i Cefalù en vecka, och vem vet, kanske blir det ännu längre….