Nu är det dags för den där tiden då man som entusiastisk trädgårdsägare, är så stolt så hälften kunde vara nog. Men ni vet alla gånger förra året när man förstört i någon rabatt för att det ska bli finare “nästa år”. Nu har detta nästa år kommit, och man kommer inte ens ihåg vad det var man gjorde året innan. För nu börjar allt plötsligt att blomma. Som tex alla tulpanlökar som jag med dåligt samvete hade liggandes länge i höstas, men till sist tryckte ner i rosrabatten. Nu är den rabatten vår stolthet!

Sen har vi alla vårblommor som bara blommar en kort tid och där allt det gröna vissnar ner till midsommar som om det aldrig funnits alls. Det gäller att hinna njuta så länge de varar.

Nu är det dags för alla rhododendron att blomma. Det brukar vara sorten på bild nedanför, som är först varje år, men inte i år. Först kom en av de minsta, som varit tillfälligt planterad hela vintern och precis fick sin permanenta plats. Och det är flera andra som börjar blommar nu. Rhododendron nedanför ser inte ut som den brukar. Den brukar ha stora avlånga blommor men i år är de små och runda. Jag undrar om det har med frosten att göra? En dag SKA jag lyckas ta kort på alla samtidigt!

Förra året var det första gången vi gjorde rosenkvittenmarmelad, och det blir inte heller den sista, om Ingela får bestämma. Det blir nog inga problem för jag har nog aldrig sett så många blommor på en gång, som i år. Men äppelträden, däremot, lyckas knappt producera blommor. Jag förstår dem, för förra året var ett rekordår. Vi dricker fortfarande musten från i höstas varje morgon, och nu också den färdiga cidern vi också gjorde!

Det blev ju en massa nya rabatter i år, fast i vissa ska vi plantera tillbaka det som varit jordslaget under vintern. I rabatten till vänster om trappan (framför uterummet) har vi nu en lite uteplats och under den så är det 3 etager med rabatt. I den översta har vi satt tillbaka alla rhododendrona, och i nästa har jag köpt lite färgglatt som knappt är perennt tills jag kommer på vad det ska vara. Längst ner hittade vi äntligen den perfekta platsen för salixträdet vi fick av Perre och Helene när de flyttade. Det har stått i kruka hela tiden och väntat på sin rätta plats. Att det har överlevt är en gåta, men nu så kommer det att växa så det knakar. Under trädet har jag med flit och egen vilja planterat vintergröna. Det växte sånt där från början (och oj vilka märkliga saker vi hittat dolt bland växtligheten) och nu har jag tänkt att det ska få sprida sig igen. Det är ju murar åt alla håll!

På den högra sidan av trappan är det lite mer obestämt hur vi ska göra. Eftersom vi klippte ner våra två jättestora berberisar med fotknölarna så ser det ju ut som om det är gott om plats, men jag vill att de ska få växa upp igen.

Så tills vi kommer på vad vi ska plantera (istället för de 100-tals irisar jag stoppade i en sopsäck och körde till tippen) så har Sven planterat ut alla tomater där. Det blir nog magnifikt när det börjar komma tomater på plantorna! Sen köpte vi en pärlbuske också och jag har ju tidigare klippt upp thujan så att den fått stam så man kan plantera saker under den. Jag har grävt upp en massa näva och spridit ut. Den är så fint chockrosa. Och iberisen som växer ner på muren ska jag dela på så snart den blommat ut. Sen är frågan vad vi ska göra med den mörka vildrosen. Den växer så det knakar men jag älskar den mörklila färgen och det små rosorna som knappt hinner att slå ut innan de vissnar. Vi får se om nävorna lyfter rosen till sin rätta nivå!

Nu när berberisen är nerklippt kommer man plötsligt åt rabatten från den här sidan. Här har vi staplat upp torvblock som ska hålla rhododendronen på plats. Vildapeln har jag försökt att klippa så det ska få en paraplyform. Jag har ju inte lyckats riktigt ännu.

Det var nog inte bara så att Sven är en stor fågelvän, utan vi hade ju fortfarande en stor låda med havregryn, gojibär och silverkulor till tårtdekorationer, som vi inte lyckade få fåglarna att äta upp under vintern, eftersom vi städade köksskåpen för sent. Men nu har vi fågelbordet framme fortfarande, och det är så mycket fåglar i vår trädgård hela tiden. Och de verkar totalt orädda. Det är en rödhake, eller två, som skuttar runt och det gör koltrasten också fast ännu mindre generat. Jag vet inte hur många gånger jag blivit halvt ihjälskrämd. Sen har vi en gråsparv och både blåmes och talgoxe förstås. Och skator och duvor också. Duvorna kämpar med att bygga bo, och vi kämpar med att ta bort dem. Skatorna bor inte hos oss i år. För några år sedan släpade de hit trädgårdspinnar från hela Segeltorp som jag fick ta hand om. Och så har vi en hackspett som kommer hit och inte verkar särskilt rädd heller.

Varje år försöker jag sätta klättrande saker på spaljéerna  på poolräcket. I år orkade jag inte släpa in passionsblomman i uterummet så jag fick köpa ny. Det är alltid samma utmaning att försöka trassla upp den eftersom den alltid är uppsnurrad på någon ställning från affären. Men jag lyckades reda ut det och bara bryta av en liten del. I den andra krukan sitter mina hemodlade luktärtor, som blev klara så tidigt att jag trodde de skulle vara överblommade när jag äntligen kunde plantera ut dem!

Det var inte mer än någon vecka sedan som avenboken såg ut pinnar som stod rakt upp. De gav insynsskydd noll, men nu innan allt har hunnit slå ut helt så är det så tätt att blicken liksom stannar och man ser inte längre än den egna tomten.

Och idag tog jag en bild ur en vinkel jag inte tagit på länge. Innan vi hade thujahäcken så var det här ett bra ställe att visa hur fullkomligt absurt det blir när någon verkligen utnyttjar den generösa detaljplanen i området i stället för att bygga något som passar in i omgivningen. Men nu kan jag konstatera att vi knappt ser något från vår sida i alla fall. Och lika gärna som vi har ett enormt hus som skymmer, så kan vi ju lika gärna ha en välskött thujahäck!

Och till sist! lite solnedgång! Dags att sova!