Det känns som en evighet sen sist! Det var i november vi åkte till Venedig. Men den resan har det gått att leva på länge! Och minnena av 4 fantastiskt varma och soliga dagar har fått mig att uthärda influensa, vinterkräksjuka och nu senast en förkylning där jag börjar undra om det är snor eller hjärnsubstans jag fräser ut! (Och då antar jag kaxigt att jag har mer hjärnceller än snor i huvudet.)
Den här resan går till Amsterdam där ingen av oss varit tidigare. Det har varit ett himla tjattrande om den där platsen, som jag varken kan stava till, och som jag är för blyg för att uttala. Det kan inte bli annat än trevligt med de konstiga förväntningar jag har om att behöva vandra mil efter mil längs rader med röda tulpaner med gult i och svarta pistiller. Och detta tillsammans med 18 miljoner andra personer! (Planet vi åker med tex, det är fullt. Jag vet nog vart alla ska!)
Ja, eftersom inget har hänt ännu, kan jag berätta fördelen med att resa på kvällen efter jobbet istället för tidigt på morgonen. Som flygrädd (fast epitetet skrockfull som någon sa idag, är nog mer korrekt), så ligger man gärna vaken hela natten innan, särskilt om man måste gå upp tidigt för att hinna med ett plan. Men ska man inte åka förrän på kvällen så somnar åtminstone jag som ett barn. Och man jobbar en hel dag men är ändå framme på ankomstorten samma kväll. Det negativa skulle väl vara att man får betala hotellrum en natt till, men man känner sig mer inbodd och kan börja dagen tidigt utan att behöva dumpa av bagage på hotellet. Rekommenderar varmt att åka på kvällen!
Den längsta resan gjorde vi antagligen till den parkeringsplats Sven hade förbokat. Ut i vildmarken ledde vägen och vi krypkörde hela vägen efter en gul buss. När vi kom fram och hade parkerat, klev vi på den gula bussen och åkte lika långsamt tillbaka. Och under hela den utflykten såg vi bara busschauffören och varandra. Men vi tänker inte heller parkera där någon mer gång!
Det lät gott med en kalkonmacka med majonäs (rökt) på rågbröd. Det visade sig inte vara svenskt rågbröd (kanske holländskt?) och frågan är om vi överhuvudtaget kommar att behöva äta något mer under resan, och om vi behöver det, om krampen i käkarna släppt då?
Lyckades inte uppdatera min Sudoku-app innan jag måste stänga av telefonen. Drop7 var kul 7 rundor så det får ju bli Min fantastiska väninna av Elena Ferrantes, en bok jag börjar tvivla på om jag någonsin tar mig igenom. Hade JAG suttit vid fönstret, istället för en brud som sover (!) så hade jag kunnat kolla ut. Och på andra sidan gången sitter en kille som är klädd som en flygkapten och sover. Men jag tror holländare är mycket för galoner och sånt där. Det har man ju sett på den holländska kungafamiljen ända sen man var liten…. Gud vad tråkigt jag har!!!
