Det är tur att man inte blir åksjuk

Trots att jag hade sjukt svårt att somna igår kväll så vaknade jag ändå kl 7 på morgonen. Det kan ju bero på att vi sov med öppet fönster och att frukosten serverades under vårt fönster och det stank rostat bröd i vårt rum. Och sen började bestickskramlet!

Frukosten på hotellet intogs utomhus
Vårt öppna fönster ovanför frukosten

Vi gick ner och åt frukost, jag tog den gråa äggröran med bacon och Sven åt som vanligt, som han alltid gör. Vid 9.15 var vi utcheckade och stack ut till Skanvik.

Stigen ut till klipporna vid Skanvik
En selfie i solen
En selfie på stranden
En selfie på stranden

Det blev lite Stockholmskänsla när en pratsjuk mamma och en skrikig son la sig föööör nära oss. Hade för mig att man visade mer respekt, och av dialekten så var hon ingen turist. Vi stack iväg efter en halvtimme för det var ingen kul badtemperatur i vattnet ändå. Vi stack hem till mina gamla hoods för att ta en selfie. Det är är ju dags att uppdatera bilderna. Senast jag har en bild utanför huset med mig gick jag i 8:an!

Här bodde jag från jag var 11 år tills jag var 19. Världens mest lyhörda hus1 Vi hade INTE markis på övervåningen (utan svettades istället). Däremot hade vi fönsterluckor som är bortplockade nu. Och så odlade vi potatis på framsidan ett år!

Sen stack vi iväg. Vet inte vad det var som fick mig att lura in Sven till Västrum och Skaftet. Det var en oändlig bilresa och vägen gick inte ens vid vattnet!

Småvägar är fina men tar tid att åka på
Östra Skälö restaurang mitt ute i ingenting

Men på Skaftö Östra hittade vi en restaurang (utan latte-maskin), där Sven fikade och jag åt gammal saltlakritsglass (inte lika god som vid Mörkö där den var färsk!) Sedan tog vi en genväg till Blankaholm, där vi av någon märklig anledning varit tidigare. På Värdshuset åt vi lunch, en fantastiskt god var rökt lax med färskpotatis och hemgjord sås. Den enda smolken i glädjebägaren skulle möjligtvis vara att man inte plockat bort benen ur fisken. Men då fick vi njuta länge av maten… Jag läste på att man där hade södra Sveriges mest moderna sågverk fram till 1979.

Blankaholms värdshus
Som att sitta i någons trädgård

Vi genade på en ännu mindre väg (ja det fanns det) och hamnade till sist i något som hette Pataholm. Då var jag så lat att jag inte ens orkade gå ur bilen och fota. Men samtidigt hade jag inte mage att sitta och fota ur från bilen, så det blev inga bilder, fast det var så vackert där. Men vi stannade innan och plåtade stengärdsgårdar. Om någon fattar hur mycket manuellt arbete som har lagts ner på att samla upp alla dessa stenar från åkrarna, för att kunna odla, och allt staplande för att bli av med dem. Karl-Oskar, du är en hjälte!!!

En av hundratals stengärdsgårdar som vi såg

Till slut hamnade vi i Timmernabben där två tjejer hade ett italienskt fik vid vägen. Där fick jag äntligen dagens första latte (seriöst, bryggkaffe går f-n inte att dricka!) och troligen dagens enda. Där serverade man små cannoli men jag trodde de hette canneloni. Tog en med vit choklad och en med pistage.

En ny smakupplevelse!

På andra sidan vägen låg Gabriels fabriksförsäljning. Har aldig hört talas om märket (keramik) men Sven blev Alldeles betuttad i deras kakelugnar! Vi köpte några ljusstakar till uterummet. Måste ju börja pimpa det när det snart är klart!

Gabriel Keramik – never heard of it before!
Fabriksförsäljningen

2-1 vägen ner till Kalmar var sjukt tråkig så vi bestämde oss för att det var baddags. På kartan dåg jag ett antal huvuden som stack upp ur vatten men några skyltar såg vi inte. Enda stället vi åkte in på visade sig vara en dyvik full med alger. Vi åkte med sikte på Karlskrona och jag lyckades boka ett rum på Hotell Conrad. Man blir lite nervös när det ligger så många städer som börjar på Karl nära (två åtminstone).

27 grader ute och 18 i bilen, skönt!
Det fanns 2 sidan 6 i kartboken. Inte undra på att det var jobbigt att läsa kartan. Och den var inte tillräckligt detaljerad heller!
Vi har suttit i en solig bil hela dagen, och så här såg det ut när vi äntligen var framme!
Hotellet är ok, särskilt när man har med sig egen kudde!

Hela kvällen har gått åt för Sven att berätta när vi var här förra gången, vilket hotell vi bodde på och var vi åt. Jag kommer inte ihåg ett smack! Varför ska man göra sig till och åka på semester, när man ändå inget minns?

Vi får till och med plats i loungemöbeln, jag, Sven och alla hans glasögon!

Hur som helst så kommer vi inte att glömma den här gången för nu är den dokumenterad i alla fall!

Maten på Nivå var helt OK!

Lite kaffe på Coffee House så vi kan sova nu!

En bautalatte så sover man gott!
Vi fördriver tiden tills de stänger!

,

Leave a comment

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.