I morgon firar DN 150 år och för att fira detta så skulle man bränna av ett superfyrverkeri på Riddarfjärden klm18.20. Sven hade bestämt sig, han skulle se det! Och så frågade han Perre och Helene om de skulle med, och självklart var de på. Vi möttes vid tunnelbanan i Västertorp halv 6.
Vi gick av vid Mariatorget, och Sven köpte varsin saffransbulle i Pressbyrån, och sen följde vi lämmeltåget upp mot Bastugatan för att hitta en bra plats! Jag hatar att svettas! Och vi skulle ju vara mycket inomhus, på tunnelbanan och på restaurangen sen, så jag klädde mig lite lättare. Fyrverkeriet skulle ju bara ta 10 minuter! MEN jag hade ju inte räknat med väntetiden! Oj vad jag frös! Men det var då Svens ryggsäck och nyinhandlade saffransbullar kom till användning!
Det är så himla kolsvart att man får gissa var motiven står och sen trycka av kameran! Ibland blir det bra, ibland inte.
Det var så fantastiskt vackert att se Stockholms siluett i kvällsmörker men desto svårare att föreviga den. (Jag undrar hur de gör alla vykort!). Här är mina försök!
Den bästa bilden på utsikten blev faktiskt den sämsta bilden på oss!
Och så började äntligen spektaklet och det var fantastiskt pampigt. Och tyckte man att de sista 10 min INNAN det började var långa, så var de 10 minuter som fyrverkeriet höll på de kortaste någonsin!
Så fort det var över köade vi för att komma tillbaka till Hornsgatan. På Black & Brown var det fullt så vi provade Pitchers istället. Där hade de staffat upp för en måndagskväll före jul. Förvånade blev dom över den totala anstormningen!
Så medans vi väntade på att få beställa så jämförde vi fyrverkeribilder med varandra och drack öl.
Till sist fick 3 av oss mat. Perre fick vänta medans de gjorde om hamburgaren till en club sandwich. Det var inte underligt att vi hade fått vänta så länge på maten, den hade ju stått jättelänge i köket och väntat på att pommesen skulle bli klar. Så kalla hamburgare fick blandas med heta pommes. Men å andra sidan så behövde vi ju inte betala för maten. 630:- för 4 personer som drack 2 öl vardera, är ju rena rama turistpriset. Så mätta åkte vi hem igen till vår del av staden!