Idag tänkte vi vara hemma och fixa i trädgården. Vädret var till och med nästan fint och precis lagom temperatur för att slita lite. Sven ville så gärna fortsätta att bygga formen till muren vi ska ha i hörnan bakom komposten och våra odlingslådor. Jag själv hade inga särskilda planer förutom att jag skulle ha velat klippa tujahäcken så den blir så där jämn och fin igen.
Efter ett tag kändes det som om det var något som inte stod rätt till i trädgården. Förutom att vi hade väldigt mycket måsar som cirkulerade omkring huset så hörde vi något förtvivlat gnäll. Vi gick runt i trädgården och tittade och till slut hittade vi en stackars måsunge som satt på grannens grushögar och pep.
Även om det det var ett himla skrikande på måsarna som flög runt ovanför så var det ingen som flög ner och satte sig hos honom. Han verkade inte vara så himla bekymrad heller för han satt mest och putsade sin ännu inte flygfärdiga vingar. Sven slängde till honom en inlagd sillbit som han först sköljt av spadet på, men det var tydligen inte intressant så den fick vi kasta sen.
Eftersom måsungen nu satt där han satt så ville jag inte klippa tujahäcken och skrämma slag på honom. Istället så bestämde jag mig för att använda upp de överblivna plattorna efter att ha plockat bort stenrundeln som vi lagt under hängkatsuran och byggt ett rosmonument istället. Jag kärrade över alla stenarna till framsidan och satte igång att lägga mitt jättepussel.
Jag fick gräva upp all patetisk gräsmatta som ändå inte tagit sig och sila all jorden från grästuvor, innan jag la tillbaka den igen. Ett riktigt idiotjobb alltså!
Under tiden kämpade Sven med masoniten som han skulle bygga en rundad form av.
Vi ungefär 3 var vi totalt utsvultna och det var hög tid för lunch. Vi har provat den egna potatisen och Amadinen ger väldigt mycket potatis medan Early Puritan inte gav så mycket. Så vi gav oss på Amadinen igen. Och det var ännu mer potatis under det här ståndet!
Precis när vi skulle äta hörde vi på nyheterna att det var totalt kaos på Bråvalla-festivalen på grund av ett blixtnedslag. Man sa att flera personer var skadade, varav en väldigt allvarligt. Jag blev alldeles kallsvettig och försökte genast att ringa till Anna som var där, men det gjorde troligtvis alla andra föräldrar också, för det gick inte att komma fram. Inte heller gick det att se om hon rörde sig på Hitta Vänner. Det bästa vi kunde göra var att skicka sms och be henne höra av sig. Att äta gick ju förstås inte så Sven fick käka sill och färskpotatis själv, medan jag grävde ännu mer energiskt i trädgården. Efter ungefär en timme ringde Anna och sa att hon var ok. Hon var stolt över att deras partytält var ett av få som fortfarande stod kvar efter tromberna och det var en blixt där de inte hade hunnit räkna till ett innan åskan kom…. Och så hade hon haft sin telefon på flygplansläge för den bara dog annars… Jag sa till henne att om hon hörde att någon mer katastrof inträffade så kanske hon kunde vara så vänlig att ringa hem meddetsamma. Jag bara kände håren gråna…. Ska man aldrig någonsin kunna släppa den här ångesten över att något kan hända med ens barn???
Nåja, tillbaka till verkligheten igen.!
Igår när vi var vid Kröns Trädgård, fick jag bekräftat det jag redan hade förstått. Rosen som jag köpte förra året var en krypande ros!
Hade jag vetat det när jag köpte den hade jag inte satt den precis i kanten av rabatten utan lite mer mitt i så den hade kunnat krypa åt båda håller. Fin är den i alla fann nu när den börjat blomma.
Vi fortsatte att slita några timmar till. Kl 6 var stackars Sven äntligen klar med sin form och ville börja gjuta. Jag tyckte att vi kunde göra kväll, för det blir alltid så att vi jobbar så sent att vi bara hinner äta mackor till kvällsmat. Ikväll är det fredagskväll och jag ville att vi skulle prova lammytterfilén som ligger i kylen och blir gammal. Så vi städade undan!
Så här långt hann jag!
Åh, jag glömde visa vad jag hittade när jag grävde och silade jorden. Först trodde jag att det var en bit kol, men det var en liten läkarväska. Den måste ha tillhört Barbie (eller mer troligt Ken, för Barbie fick väl inte ha något manligt yrke).
Jag marinerade köttet i olja, sherry och med en massa vitlök och kryddor som jag plockade i trädgården. Jag har upptäckt att något blad med mynta ger en jättefin skjuts till smaken. Det blev fantastiskt gott och till det åt vi som vanligt jordgubbssallad men nu är sista kartongen uppäten, så vi får vila en liten stund. Fast det är verkligen otroligt gott med jordgubbar i sallad och särskilt om man ringlar över lite balsamvinäger över jordgubbarna.
Det har varit en lång och jobbig dag. Bråvalla var inte det enda obehagliga som hände idag, och ibland undrar man hur man orkar att stå upprätt hela tiden. På den positiva (?) sidan så har vi äntligen blivit av med fiskmåsarna. Antingen har ungen klampat iväg någon annanstans eller så har väl någon katt käkat upp den. Det är lugnt i området i alla fall och det är dags att avsluta fredagskvällen fred Kors och Tvärs av Jerry Waldemarsson. I morgon ska vi ut i regnet på nya äventyr. Vi får käka AD-droppar istället för någon sol lär vi inte få på den här semestern!