Man hade lovat vackert väder, men jag var inte imponerad när jag vaknade i morse. Men det var tillräckligt fint för att kunna ta ett morgondopp. Efter det plockade vi av alla mogna björnbär. Det blev 5 en-litersburkar. Jag gick runt och delade ut till våra grannar för nu börjar det bli fullt i frysen igen, trots att jag nyligen frostade av den.
Sen stack vi in till stan för man kan inte slita hela tiden. Idag skulle det vara Bondens Marknad inne på Katarina Bangata. Förra gången vi var där kom vi hem med en massa märkliga ätbara saker. Men först gick vi förbi Mässingsmäster och köpte (som det sedan visade sig) en felaktig veke till vår senaste fotogenlampa. Och där såg vi hela sortimentet av lamport från Karlskrona Lampfabrik. Och vi har fortfarande den snyggaste!
Den här gången köpte vi inget med oss hem från Bondens Marknad, men vi provsmakade oss ohungriga på korvar och ostar. Det fanns hur mycket som helst!
Efter det gick vi och fikade och det var väl först då som adrenalinet släppte och vi började koppla av. Tänk vad kaffe ändå är bra för kroppen!
Vi gick in mot stan för det fanns ytterligare en sak vi skulle uppleva idag! Det är bilfria dagen inne i Stockholm. När vi kom till Slussen så hade man målat hela Slussen i graffiti! Det så jättecoolt ut. Så hade man kunnat lämna det tycker jag. Men jag antar att när det är färdigmålat så river de väl det!
Ja det här var väl den enda gatan i Stockholm som det inte var några bilar på. Undrar hur mycket Stockholms stad slängt ut på det där. På den här korta gatstumpen satt det några barn och ritade med kritor på gatan (säkert en bild man kommer att få se i någon miljöinriktad tidning snart) och så ställde man ut lastcyklar, eldrivna cyklar, blomlådor som kan stå på gatan och en buss med disco i. Jättebra! Och sen gick vi vidare in till stan. 
Och där var det minsann bilar överallt. Jag vet inte vad de där “funktionärerna” med färgglada västar skulle göra, men inte var det att kasta sig framför bilarna, för att få den att sluta köra i alla fall!
Vi tog en lite detour in på NK för den här helgen var det Svens tur att ha migrän (jag hade ju förra helgen)! 
Jag vill också bara påpeka till alla er som vill bli av med bilarna i Stockholm City. Ni vet vad ni kommer att få i stället, eller hur?
Och sen en Melodiradioövergång till nästa bild. Vi gick och tittade på Raoul Wallenberg-monumentet. Det kan inte ha varit lätt att hugga in alla dessa ord i den den runda stenen. Men det bästa med hela inställationen var nog den beskrivande texten av Per Wästberg. 
Vi gick mot Djurgården för att få promenera mera, och så hade Sven läst att restaurangen på Spritmuseum skulle ha god mat. Men vi gjorde ett “pit-stop” på vägen. vi hittade ett ledigt bord och passade på att ta ett glas vin och bara sitta där och ha det skönt, men soft-jazz i högtalarna och titta på alla turister som gick förbi. Vi var helt ensamma, men det berodde på att alla borden stod på andra sidan kafét, och skönt var ju det för det kändes som vi var de enda gästerna!
På NK köpte jag så äntligen den anteckningsbok som jag tänker bära med mig från och med nu. Det är sjukt att jag levt i mer än 55 år och har så lite koll på vad jag varit med om. Jag har nu bestämt mig för att jag ska skriva ner minnen som kommer över mig ibland, medan jag fortfarande minns dem. Sen får vi se vilken form det hela får. 
Vid Nordiska muséet hade man 40-tals tema och man hade även haft något cykellopp som hette “Bike in tweed” men det missade vi. Men den här stolte mannen med sin SAAB-husvagn såg vi i alla fall! 
Lite läskigt var det att gå till mormors grav. Skulle all guldfärg jag målat dit ha runnit ner över stenen? Nej, den såg helt ok ut även om jag nog tyckte att färgen mattats av ordentligt. Men den såg ju fortfarande ren och fräsch ut, särskilt när Sven torkat bort fågelbajsen som hamnat mitt på stenen.
Och så en bild från kyrkogården. Det är verkligen fint där! 
Bakom Spritmuséet stod en bil inlindad i band. Det såg inte ut som om den skulle kunna gå att köra eftersom man lindat in hjulen också. Jag var tvungen att gå fram till bilen och naturligtvis var den en bil för de nygifta. Det var antagligen dom som hade abonnerat Spritmuséet också för det var stängt när vi kom dit. Så vi letade oss vidare i jakt på mat.
Vasamuséet är väldigt pampigt om ni inte har tänkt på det tidigare! 
Och det är Nordiska muséet också!
Vi kom på att vi skulle gå till den italienska restaurangen som vi var och åt på med Perre och Helene en gång. De hade väldigt god mat där. Men oj vad vi letade innan vi kom rätt. Men då är det bra med ett lugnande ord på vägen! 
Den italienska restaurangen heter Villagio och ligger på Skeppargatan 16. Jag letade ju igenom mina gamla blogginlägg för att hitta namnet för varken Hitta.se eller Eniro lyckades visa italienska restauranger i närheten. Så nästa gång vi ska gå dit så har jag nu dokumenterat adressen.
Jag valde Angelotti (eller vad det hette) och Sven tog risotto. Hans mat såg godare ut än min, men Vi tyckte båda att min mat var godast. Jag lyckades nämligen inte få i mig mina 4 angelottisar. Det verkar som om magen krymper när man bara äter mat 5 dagar i veckan.
Men den ABSOLUT största behållningen både på restaurangen och faktiskt hela dagen, var den fantastiska tvålen som de hade på toaletten. Den luktade fantastiskt, och jag var så nära att smyga ner den i handväskan när vi gick. Men nu får jag leta efter den på nätet verkar det som. Där kan man hitta den både som tvål och som handkräm!
Vi fortsatte vår promenad. Klockan var nu 7 på kvällen och det började skymma på. Vi stannade på ett av de få fiken som var öppna på Hornsgatan och tog en kopp kaffe. Sen gick vi till Zinkensdamm och tog tunnelbanan hem. 
Här kommer några bilder av vackra Stockholm!
Jag var ganska mör när vi kom hem. Det blev en väldigt lång promenad idag. Och mer ansträngande för mig som har så korta ben. Jag hade gått nästan 5000 steg längre än Svens statistik sa. Men vi hoppade i poolen (som nu håller 33 grader igen) och låg där och flöt i en halvtimme. Och det tog bort ömheten i både fötter och resten av kroppen. Och det bästa av allt! Fast jag låg i vattnet så länge så satt doften av tvålen fortfarande kvar på händerna. Jag MÅSTE ha den där tvålen!
Och sen testade vi att tända våra fotogenlampor. Den vi köpt ny veke till brann inte så bra, och jag tror att veken var för smal. Men den andra lampan lyste desto finare. 
Ja, och så var en mycket mysig dag till ända. I morgon blir det nog lite mer hemarbete. Vi måste klippa björken. Inte minst efter den här blåsiga veckan när vi fått hela uterummet fullt med björkfrön. Förstår bara inte hur eftersom vi har två-glasfönster med gummilister monterade.
Den här bloggen dedikerar jag till Eva. Hoppas inte att benen har somnat nu!