Nytt liv och allt sån’t där… Nej men en vanlig hederlig promenad kan man ju kosta på sig en så här fin dag, även om termometern visar på -11 grader. Jag till och med förberedde genom att titta vilka naturreservat det fanns i Stockholm (vaddå jag känner mig som en Huddinge-bo?). Och så fint var det beskrivet hur Sätra-reservatet (eller vad de kallade det) att vi bestämde oss för att gå den vägen. Så vid kvart över 11 traskade vi iväg, jag med fortfarande blött hår i mössan för att få den ultimata frisyren på jobbet i morgon!
När vi tagit oss över E4:an vilket man får göra på egen risk, eller gå en kilometer närmare stan för att hitta en gångbro, så gick vi förbi “pulkabacken”. Här är det alltid mycket folk, även om det inte var så fasligt mycket snö idag.
Jag har glömt hur förtvivlat tråkig vägen bort till Bredäng är. Den stillastående bilen mitt i gatan, gjorde det lite mer spännande och jag såg framför mig hur skitiga vi skulle bli, Sven och jag, när vi knuffade igång den. Men när vi gick förbi så såg vi att han lyckats hamna ovanpå en refug, och där stod han stadigt. Det krävdes nog en lyftkran för att få bort honom så vi gick vidare längs den tråkiga vägen.
Efter att ha gått uppför så började det nu luta nerför. Det var ju i och för sig lite skillnad för mina med mina hala kängor så fick jag ta två steg för att komma upp ett. Nu blev det ju lite mer fokus på att inte sticka iväg nerför backen glidandes på sulorna.
Vi gick förbi Lyran, där jag fortfarande inte varit inne. Det verkar som om man håller på att rusta upp stället. Jag lovar mig själv att i sommar ska det ske!
För vad vi upptäckte nu när vi kom ner till gångvägen längs Mälaren, var ju att vi gick på fel sida. Det fanns inte en tillstymmelse till sol där vi gick. Nej då fick man plåta ut mot andra sidan Mälaren.
Till slut tröttnade vi och vände inåt igen. Vi gick förbi en frisbie-golfbana (?) och såg tre riktiga entusiaster på skidor innan vi kom fram till Bredängs Camping. Trots att vi hade gått så långt längs vattnet så var vi fortfarande i Bredäng.
När vi kom ut från vägen till campingen så såg vi hur två bilar krockade med varandra. Det var ingen stor olycka men personerna i bilen som hade företräde hann inte bromsa i halkan och deras krockkuddar löste ut och det var nog en större chock än själva krocken. Killen som hade kört när han inte skulle, hade precis släppt fram en tjej över övergångsstället och hon hade tackat. Sen satte han fart utan att tänka på att det kunde komma bilar. Vi stannade som vittnen tills ambulans och polis kom. Och så förhörde de Sven som var den ende som hade på sig legitimation. Och jag hade glömt hur allt gått till ändå…. Det jag vet är jag behöver träna på att fälla ut en varningstriangel för de ser inte ut som jag minns dem.
Ja, det var spänningen för idag och ganska nerkylda fortsatte vi mot Bredängs centrum och så vidare hem. Vår lilla promenad tog 2,5 timmar och vet ni? Min mobil dog meddetsamma jag kom ut, för jag hade glömt att ladda den, och det funkade! Jag överlevde!
Nu har vi för andra kvällen i rad fixat god hemlagad soppa. I dag blev det paprikasoppa, där jag först hade grillat paprikan så den skulle bli så där söt, och sen kört i mixern och blandat med en buljong som jag stått i minst en halvtimme och kokat ihop med lök, tomater och buljongtärning, tills jag hade ungefär 1,5 dl stark härlig smak att blanda med. Och så värma upp med grädde och till detta bröd från Ulrik bagare med massvis med julost (så att den tar slut någon gång). I morgon får vi se vad det blir för soppa då.