En snabbvisit i Linköping

I helgen åkte vi ner till Linköping med avsikten att dumpa av Anna och alla hennes julklappar, och våra överblivna köksprylar mm som vi lurat på henne. Och så skulle vi träffa Erik och Susanna och sova över där.

För alla som går och irriterar sig på hemmaboende tonårsbarn, kan jag bara säga att några år i egen studentlägenhet, fixar till det mest stökiga barnen, och det är en salig glädje att få hem ett barn, som både fyller på toapapper när det tar slut, och hjälper till både att laga mat och plocka ur diskmaskinen. Men allt gott måste ha sitt slut, och efter 3 veckor, men kvinnligt sällskap, är det nu dags för mig att klara mig ensam hemma medan Sven fortsätter att hantera sin 50-års kris med kvällsrundor i konstsnön i Täby, för att kunna klara av Vasaloppet.

Vi avslutade vistelsen med en hysteriskt rolig kväll med våra grannar Perre och Helen, vars dotter Sanna, snabbt blivit en god vän till Anna, vilket var några år för sent men ändå kul. Att spela Ryktet går på 6 personer var en utmaning, och jag förstår fortfarande inte hur min tvättbjörn till slut kunde bli ett hängbuksvin, men skrattade gott det gjorde vi.

Så vi var inte speciellt morgonpigga nästa morgon, och så tog ju packningen en stund också. Kl 13 kom vi äntligen iväg. Och kl 15 var vi framme i Linköping. Vi skulle bara snabbt svänga in på IKEA och köpa en ram, som inte fanns i lager i Kungens Kurva och sedan fylla Annas kylskåp. Erik satt ju och väntade med fikat hemma hos sig.

Men det ville sig inte bättre än att jag hamnade i en riktig köporgie och vips, kändes det som, ropades det ut i högtalarna att klockan var 5 och att man stängde. Snabbt åkte vi vidare till ICA Maxi och handlade allt som en 23-åring äter. Sedan åkte vi hem till henne och lämnade av henne.

Erik och Susanna hade väntat i några timmar på oss (jag skäms!) men samtidigt kändes det skönt att äntligen få handlat lite kläder. Det händer inte ofta att jag går i affärer. Vi hade blivit lovade fågel, men det var inte vilken fågel som helst. I ugnen stod en stor anka och stektes. Ingen av oss hade närvaro nog att plåta detta monster innan vi högg in på det. Det var vansinnigt gott, och så var även såsen, som var gjord på allt som låg i inkråmspåsen.

Nöjda och belåtna hängde vi med varandra tills det var dags att sova. Sven fick sova ensam på luftmadrassen den här gången och jag beslöt mig för att sova i soffan. Det tog inte lång tid att inse att det är omöjligt att sova på ett underlag som lutar inåt och när Erik gick upp kl 8 nästa dag så var jag redan vaken. Anledningen till att han hade gått upp var för att lillasyster hade skickat ett SMS. När hon var ute och dansade kvällen innan så hade hon tappat sina husnyckar ur handväskan, och natten hade hon tillbringat hos sin kompis, och nu var det dags att hämta extranyckeln och ta sig in hemma igen. Det var lite surt att första natten hemma, när man varit borta i 3 veckor, fick spenderas obekvämt hemma hos en kompis. Vi håller alla tummarna för att hon får tillbaka sina nycklar på måndag när städarna kommer till Harrys.

Ja, med denna tidiga väckning så fick vi också en tidig start hemåt. Kl 10.30 satt vi i bilen på väg hem. Men vi ville stanna till på landet och se att det stod kvar. Och det gjorde det, och det verkade vara bebott också. Snart finns det inte mycket kvar av dynorna i stolarna på övervåningen! Vi pratade också med vår granne Ulf och fick det senaste skvallret. Om man tror att det är lugnt i Tattarstan så har man alldeles fel!

Halv 2 fastnade vi i tittköerna mellan Kungens Kurva och Bredäng. Som tur är svänger vi av där. Även om vi inte fick någon mat på hela dagen igår så var vi nu väldigt hungriga och det första vi gjorde var att skala potatis, och snart satt vi och snaskade i och fläskkorv med mos och Västervikssenap. Sen stack Sven ut och åkte skidor.

Jag spenderade hela eftermiddagen med att städa garderoben och baka bröd. När han kom hem efter 6 någon gång var jag ganska sliten. Så nu var det min tur att göra roliga saker. Ett blogginlägg hann jag med innan det var premiär på den nya “kungaserien”. Den var riktigt roligt, och särskilt skämtet och likheten mellan en blondin och ett frimärke. Nu sitter jag framför datorn och hör hur Sven lägger i alla julgranskulor i kartonger. Det är dags att städa bort julen! Usch vad mörkt det kommer att bli när adventsljusstakarna försvinner ur fönstren!

Ytterligare en helg har passerat men skillnaden nu är att det bara är Sven och jag kvar här hemma. Jag kommer att sakna att ha ytterligare en person med bara XX-kromosomer i min närhet, men jag antar att jag vänjer mig, som jag gjorde efter sommaren. Och i morgon är det ju jobb igen!

Jag kommer att sova ovaggad i natt, jag lovar!