Det blir alldeles för sällan som man faktiskt stannar kvar inne i stan efter jobbet. Man är så sugen på att komma hem, och om man hela tiden har bilen i släptåg så är det svårt att stanna till och bara sätta sig på en uteservering och till exempel ta sig ett glas vin. Men igår skulle Sven på besök hela dagen inne i stan och tog tunnelbanan dit. Så vi bestämde oss för att träffas efter jobbet. Så vid Medborgarplatsen möttes vi upp. Allra först bestämde vi oss för att ta en glass. I Götgatsbacken ligger ett glasställe som heter Stikki Nikki. Jag beställde stracciatella och saffransglass, och Sven tog Lakrits/körsbär och någon mer märklig sort. Saken var bara den att det var inte särskilt gott. Den enda smaken som fick godkänt vad saffransglassen. Det är aldrig fel. Dock var de så lätta att man inte blev illamående efteråt.
Sen bestämde vi oss för att vi skulle sticka till Hammarby Sjöstad. Det är ju enkelt att hoppa på tunnelbanan och sedan byta till tvärbanan, men det är ju sommar så då ska man ju vara ute och promenera. Vi traskade den långa vägen ner till hamnen, och droppade in på ställen vi inte kunde låta bli, som Habitat i Skrapan och Järnia på Katarina Bangata.
Vi stannade till på Jimmys och blev så glada över att det fanns bord ute att vi inte reflekterade över vilka utemöjligheter det fanns i den “riktiga” restaurangen. Så från den ganska skrala barmenyn beställde vi in 3 portioner av blandade chicken wings, jalapeno-poppers och friterad halloumi. Vinet smakade vatten och vi fick trots allt bara 2 portioner fast man sen försökte ta betalt för 3. Men va f-n, vi satt i solen!
Sedan traskade vi bort mot tvärbanan i hopp om att hitta ett café där vi kunde få en kopp kaffe. Men tåget kom först!
Anna var på skolan och målade klart det sista i deras lokaler. För att inte störa henne för mycket med telefonsamtal åkte vi dit och pratade med henne medan hon målade.
Vid 9-tiden gick vi hem från Mälarhöjden. Det är en 20-minuters promenad så det är synd att Anna inte bor hemma längre! (Fast det finns nog andra fördelar med att flytta hemifrån förstås.)
Väl hemkomna vid halv 10 så tog vi det där kaffet som vi väntat så länge på, OCH DET SKULLE JAG INTE HA GJORT!!! Det blev en mycket lång väntan på sömnen som aldrig infann sig.