4 november. Det är måndag och vardag tror vi. Men man har i alla fall hängt upp en fin krans på monumentet över ortens stupade i 1:a världskriget. Men vi hittar öppna affärer som vi inte tidigare sett, massvis. Det är bara att sen när vi ska gå tillbaka och handla i dem vid lunchtid, så är de borta igen! Man kan bli galen för mindre!
Det vi saknat är att kunna köpa färskt bröd och inte små sega bröd i krympplast. Men i går tittade vi på Google Maps (det heter tydligen Forno) och hittade ett vi tänkte handla på i idag. Så när vi tog vår morgonpromenad så avslutade vi den utanför bageriet som var semesterstängt från 31/10 – 10/11. Så där kommer vi inte att kunna köpa bröd medan vi är här! Hittade sen ett ställe till. Gick därifrån och letade sedan upp det igen, så nu vet vi var det ligger. Det verkar som om var helst vi går så kommer vi alltid tillbaka till fiket vid oss med de röda stolarna. Det är väldigt behändigt!
Vi gick och hämtade den utlovade olivoljan från vår kompis i hålet i väggen. En väldigt tunn PET-flaska med en halvliter olja. Den ska vi se var den går sönder någonstans på vägen hem! Men vi är väldigt glada över den, fast den kostade €8.
Vid 1-tiden hade vi druckit kaffe och packade för stranden. Tog med oss våra köpemackor och gick ner. Det hade nästan varit mulet på förmiddagen men nu började det att spricka upp. Vi var inte riktigt ensamma på stranden, men nästan. Nu fanns det istället dykare med metalldetektor som letade upp alla tappade smycken i vattnet. Jag provade också och hittade 10 cent efter 30 sekunder, men det var allt.
Medan Sven var ute och snorklade så föll jag för en strandförsäljare. Jag vet att smyckena är i princip gratis att göra men jag kunde inte låta bli. Så nu har jag ytterligare ett snyggt armband, som kostade €15, det var alla kontanter Sven hade i fickan. Jag är fortfarande lycklig, så det visar att jag inte blev lurad!
Om det var lite folk på stranden så var det desto fler i vattnet! Men nu pratar vi fiskar, oblata. Och visst var de framme och hälsade, det kände även Sven. Och de blev överförtjusta när jag gubbsnöt mig i vattnet, så nu har jag väl haft ihjäl halva Tropeas fiskbestånd med min förkylning! När solen nästan var på väg ner så gick vi hem.
Den tredje påsen med ostbågar, den vi väntade med, visade sig vara godast av alla! Vi sitter på balkongen och ser hur de tömmer restaurangen mitt emot för säsongen. Alla andra gäster på hotellet (bara 4 rum totalt) har åkt, så vi är ensamma.
Snart ska vi gå ut och äta något arancino-liknande. Sen blir det nog Rapport och något mer på Chrome-casten. Vi är inga nattugglor, särskilt inte på semestern!
