Sven är utsvulten men vi känner att det är läge att först gå tillbaka till hotellet och klä på sig lite mer. Sen är vi ju nyfikna på det nya rummet också. Och några stopp i affärer blir det ju. Tex för att köpa nya öronproppar, för det var så jobbigt att leta i sängen efter när de trillade ut.
Vi köpte holländska tapas, dvs två burkar, den ena med råa korvbitar och den andra med osttärningar och en kall flaska vitt vin (med skruvkork) från kylen. Jag frågade Moustafa, som plockade varor vad sour cream hette på holländska, men han visste inte för han ”var inte så bra på holländska”. Så han frågade någon och fick veta att det hette sour cream, men den var slut så det var därför vi inte hittade den!
Till slut kom vi äntligen till hotellet. Det nya rummet var större och hade renare golv. Men det var varmt och kvavt så vi öppnade fönstret. Här är utsikten.
Det blev lite fredagsmys och Sven somnade till och med. (Väldigt ovanligt… not) Så jag får väl skriva och äta ostkuber då! Sen ska vi ut och äta på riktigt!
Tur att man bor precis vid ett torg som kryllar av restauranger. Eftersom det faktiskt börjar bli lite kyligare valde vi Royal för de hade infravärmare. När det gäller mat så verkar alla ha samma sak så restaurangen har ingen betydelse. Jag ska se hur bra de är på att tillaga revbensspjäll (slurp slurp) och Sven ska äta traditionell löksoppa (no comments om det…) och sedan kycklingrullader med senap. Börjar bli hungrig trots alla ostkuberna och korvbitarna. De flesta brukar äta halvt ihjäl sig på semestern, men Sven och jag får nästan inte i oss något alls. Gick tom ner i vikt efter Venedig….
OK, de kunde inte tillaga revbensspjäll, och det kvittade om de lät oss vänta så länge så vi skulle bli utsvultna! När hon frågade hur maten var och jag berättade så frågade hon om jag ville ha kaffe eller té som kompensation så tackade jag nej. Men hon var påstridig och jag hörde inte vad hon sa så jag trodde jag tackade ja till en minttablett men istället fick jag in mynta té, så tack snälla underbara och roliga servitris från Lettland som lärde mig vad jag ska göra med alla våra myntablad hemma!
Och sen bar det äntligen hemåt till receptionisten som återigen fick visa oss hur vi satte på lyset. Hon måste tro att svenskar är dumma i huvudet!
