När Erik föddes jobbade syster Gisela som barnmorska i Sköndal. Man hörde hemska historier om henne. Att när hon kom på hembesök så öppnade hon ugnen och tittade hur det såg ut där inne. Ja, och massa andra historier. Det hjälpte inte att hon till sättet var rätt trumpen också. Henne var man rädd för!
Det här var innan jag hade träffat min ”partner in crime” Ingela, som var den som jag stötte och blötte allt som hade med spädbarn att göra, och där vi gemensamt kom fram till förhållningssätt mot BVC, föräldrar och andra ”välmenande” människor som skulle trycka ner sina åsikter i halsen på oss. Tillsammans var vi starka!
Jag klarade av hembesöket av syster Gisela. Det enda hon sa var att jag skulle kasta ut High Chaparallen, och ingen kunde väl bli gladare än jag av denna uppmaning. Denna eländiga växt hade jag en gång lovat en kompis att passa när hon åkte iväg till sin pojkvän (senare sin man) i USA. Självklart ställde jag upp på det, men hade jag vetat att hon sedan aldrig ville ha tillbaka den igen, så hade jag inte varit så snabb på att ställa upp.
Vid nästa besök på BVC så kommenterade syster Gisela att Erik hade utslag i ansiktet. Det fick man inte ha, och jag fick en salva som hette Fucidin som jag skulle dutta på prickarna när jag såg dem. Och så fick jag ny tid nästa vecka för vägning.
Veckan efter, då Erik var 3 veckor, blev plitorna mycket värre. Och jag menar vad jag säger. Hela ansiktet på honom var en ren katastrof. Inte ens när han sen blev tonåring såg han ut som han gjorde nu. Jag smorde in hela fejset med Fucidinsalva, så att han glänste i solen. Och så gick jag med tunga steg i väg till BVC. Jag var helt säker på att det var sista gången jag gick där på bron över Tyresövägen och drog barnvagnen. Så som jag hade misskött honom skulle syster Gisela aldrig acceptera. När jag kom dit och bar in honom så konstaterade hon glatt att han hade fått sina 5-veckorsplitar, men lite för tidigt, men det berodde väl på att han stannade kvar lite för länge hos mig så han var väl lite fel i schemat helt enkelt!
Ja, och så lärde jag mig att Fucidinsalva skulle man absolut inte använda på 5-veckors plitor i alla fall. Och aldrig har jag glömt namnet på denna salva som jag använde under en vecka för 30 år sedan. Människan är märklig.
Naturligtvis har jag bara en bild som tydligt visar Eriks plitar (man vill ju inte han en massa foton på en unge med plitar) och det är när jag ammar honom. Och sorry folks men den bilden kommer ni inte att få se. Men så här och nöjd var han efter måltiden. Och på den här bilden syns förstås inga plitar.
